Einar Billing och folkkyrkan

Den 21 maj 1920 utsågs Einar Magnus Billing till biskop i Västerås stift. 49 år gammal lämnade han professuren i Uppsala för nya utmaningar. 

Tänk ett ögonblick på det historiska läget i Europa och Sverige.
Det sk första världskriget som slutade 1918 hade satt enorma spår, nästan en hel generation av unga män var döda. Hur kunde människor göra så fasansfulla handlingar? Och hur kunde Gud tillåta?
Världsbilder och teologiska tolkningar hade krossats.

När Einar och hans familj kom till Västerås härjade också Spanska sjukan, en pandemi som dödade miljontals människor över hela jorden 1918-1920. Ekonomin var i kris och kyrkan var i kris.

Billing skulle vara i Västerås fram till sin död 1939, och han var där som biskop under en tid av omvälvningar på gott och ont, i en tid som nu kallas mellankrigstid och som skulle leda fram till andra världskriget. I denna tid behövdes nya visioner och mål för samhället och för kyrkan.
Det gick inte så bra i samhället på alla håll om man får säga så.

Billing är den person som mer än andra är förknippade med folkkyrkan. I hans herdabrev och i senare skrifter målade han upp visionen av en kyrka som skulle kunna ge frid och fred till mänskligheten. 

Så här skriver han på tidens svenska: 
Men så se vi ock tydligare än förut vår kyrkas uppgift i denna tid framför oss.
Den är att bringa evangeliet om den Guds frid, som öfvergår allt förstånd, till oroliga och osaliga människosjälar.
Det är icke en af kyrkans uppgifter — det är det hela. (Herdabrevet sidan 27)

I denna tid av krig, farsoter och kriser lyfter Billing fram en enda uppgift - att ge ut det goda budskapet om Guds frid till alla människor. Något som han menar behövs mer än allt annat. I ofredens och ofridens tid.

Kyrkan blir för Billing en kanal från Gud till människor, ett medel för att dela den förekommande nåden som ger människor frid.
Som ett redskap är kyrkan inte till för sin egen skull utan för sitt ändamål. För att göra uppgiften. Att dela Guds frid som övergår allt förstånd med oroliga och osaliga, och det betyder att kyrkan är till för människorna och inte tvärtom.

Och det sker genom att budskapet - det goda glada budskapet - evangeliet ges till människorna, till var och en enskilt. I första hand genom predikan, dopet och nattvarden. Men också med handling.

När Billing ska ringa in och förtydliga vad han menar med Guds frid skrivet han: den är inte högtidsdräkten utan vardagsklädseln, inte tornspiran utan den bärande grunden. 

Guds frid är det som gör att vi människor orkar med att leva trots allt.
Livskraften som kommer av vissheten att du och jag är älskade och accepterade av den störste och högste, Gud själv. 
Men Guds frid är mer än visshet eller kunskap, den är en kraft som verkligen övervinner det hotande och döden.

Eller som Billing själv skriver i en psalm:

3 Ser ögat Guds himmel den klara,
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista,
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.

4 När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt. Sv psalm 272) 

Billing var en man som själv kände de brännheta trakterna han skrev om, han var sjuklig under perioder av livet. Det är självupplevt.

Kanske var det en av anledningarna till att så många anslöt sig till hans livssyn och vision av kyrkan.(fortsättning följer)

Billings fina psalm om Guds nåd hittar du här

Einar Billings herdabrev finns här

Einar Billing Den Svenska folkkyrkan finns här

Om Einar Billing på Wikipedia

Einar M Billing i Svenskt Biografiskt lexikon

Einar Billing 1920

Om folkkyrkan 2, den svåra balansgången

En kyrka som vill vara en folkkyrka, i meningen ha god kontakt med folket där hon finns behöver hitta sätt att balansera. Med en annan bild: undvika att falla ner i något av två diken. 

Det ena diket är att kyrkan blir ett med folket så långt att kyrkan så att säga absorberas. Kyrkan blir ett uttryck för tidens värderingar och inte mycket annat. Då har kyrkan upphört att vara kyrka och förlorat sin själ och sitt existensberättigande, andra kan uppfylla människors önskningar bättre. Inte minst de kommersiella krafterna. 

Den andra risken är att kyrkan blir en exklusiv motkultur i samhället, en liten grupp som tappar bort kontakten med folket och som ger intrycket att tro har att göra med en liten sektor i tillvaron. 

Några exempel: Vissa former av sk liberalteologi på 1800-talets mitt och slut ville anpassa den kristna tron så att den kunde tas emot bättre. Den skulle vara helt och hållet rationell och förnuftsbaserad utifrån den tidens tankar. Det blev en etisk hållning, kanske inte så dum i och för sig, men hopplöst kopplad till en högborgerlig syn på livet vid den tiden. Och till det som ansågs vara vetenskapligt och sant, till exempel rasbiologi... 

Det andra exemplet är ännu mer skrämmande. Under andra världskriget utvecklades en del av den protestantiska kyrkan i Tyskland till att bli det som kallas Deutsche Christen - en slags kyrka men med en ideologi som låg närmare det nationalsocialistiska partiet än bibeln.
Hela gamla testamentet rensades bort tillsammans med andra "judiska" idéer, de ställde sig bakom den sk "eutanasiprogrammet" som var början till förintelsen osv. 

Det andra diket att undvika är att kyrkan ses som enbart en motkultur - att starkt betona kontrasten och skillnaderna mellan kyrkans tro och de värderingar som finns i det folk man är en del av. Det är sektens lösning, det blir en sluten gemenskap som tänker sig ha hela sanningen. En skarp gräns mellan "vi och dom" målas upp och sekten blir auktoritär, det behövs ju en stark ledare som håller fast vid sanningen.

Också här finns många exempel, det handlar om fundamentalism och inåtvänd gemenskap som riskerar att tappa bort viktiga delar av bibeln. Det kan vara de ord som handlar om respekt, medmänsklighet och engagemang.

Vissa stränga "frikyrkor" blev vid 1800-talets slut organiserade som föreningar. Vissa ville ha ett "rent" nattvardsbord där enbart den som var tillräckligt mycket troende fick vara med. Personer kunde också bli uteslutna om de inte levde upp till de höga moraliska kraven.

Den exkluderande kyrkan gör skillnad på människor. Och kanske det som är värst är att den skapar en bild av tillvaron där det andliga och det profana är skarpt åtskilda.

Einar Billing blev utsedd till biskop i Västerås i maj 1920, och det var han som utformade den tolkning av folkkyrkotanken som blev den mest inflytelserika under 1900-talet.  

Hans lösning på balansgången är det han kallar  "Den religiöst motiverade folkkyrkan". När Billing talar om "det religiösa" ska vi inte tänka snävt-- det handlar helt enkelt om att kyrkan är motiverad av tron - religionen och ingenting annat. 

Att se religiöst är för Billing att se en helhet, allt hör i hop med Gud. Och det är ganska självklart för den som tror på Gud som skapare och alltets ursprung. Allt och alla människor kommer av Guds kraft och vilja. Gud är allas fader och moder, inte bara några få av oss. Vi är önskade och älskade, Kristus har gett allt för oss och övervunnit dödens krafter. Vi är alla inkluderade i Guds kärlek.

Billing vill betona båda delarna - både det religiösa och folkkyrkan alltså. 

Tanken är att kombinera kyrkans budskap med en god relation till folket, men utan att värderingar som strider mot kyrkans tro kan få ta över som det var på väg att göra i Tyskland på Billings tid. 

Det är också en balansgång mellan väckelserörelsernas sätt att bilda kyrka och det rigida statskyrkosystemet. Alternativet till de två och idealet är en öppen kyrka som möter var och en personligen med det stora glädjebudskapet. Ett nådesbudskap som vill nå alla med Guds frid, med Billings ord. 

Billing lyckas undvika det som händer i tredje rikets Tyskland genom betoningen av det religiösa och genom inriktningen på individen.

Var och en är innesluten i Guds frid, och förväntas leva ett gott liv, inte i kyrkan utan i vardagen och genom sitt vanliga liv, att göra gott för medmänniskan och göra sitt arbete på ett bra sätt så att livet blir mindre plågsamt och bättre för alla.
Folkkyrkans effekt är inte i först hand en gemenskap av troende utan ett mer människovänligt samhälle för alla. 

Där någonstans går balansgången mellan identitet och relevans.

(fortsättning följer)

Klimatkris och ekoteologi

Se på himlens fåglar... se på ängens liljor.. - det är inte ord från naturskyddsföreningen utan från Jesus i Matteusevangeliet kap 6. Och han håller fram fåglar och blommor som exempel för att leva ett gott liv. Det här är en text bland många som visar upp hur viktig skapelsen och miljön är för oss människor på många olika sätt. 

Per Larsson skrev boken Skapelsens frälsning, ekoteologi i miljö- och klimathotens tid redan 2010, men fortfarande är boken en bra grund för den som vill sätta sig in i bibelns budskap och kyrkornas arbete i klimatkrisen. 

Det första som slår mig vid läsningen är hur naturligt och självklart budskapet i bibeln är om att vårda och skydda skapelsen/ naturen är när vi läser med de glasögonen på.   
Från bibelns första bok till den sista finns en syn på naturen som helig och god som skapad av Gud själv. Och då inkluderas även människan och djuren och allt på vår jord. "Skapelsen, skriver Larsson, i sig uttrycker den intima relationen mellan två levande subjekt - en älskande, engagerad Gud och själva naturen, där människan ingår som en särskild och distinkt del." 

En av hemligheterna med en sund ekoteologi är att tänka i helheter och stora processer istället för uppdelningar och fragmentisering.
Hela Treenigheten kopplas till skaparverket, och på det sättet hålls teologin samman, "Gud Fadern skapar genom Gud Sonen i Gud, den heliga Andes kraft" skriver Larsson.
I kyrkor som har betonat Jesus eller Anden så mycket att de tappat bort tron på Skaparen finns risken att miljöengagemanget också förloras. 

Så långt har det gått i vissa evangelikala kretsar att det finns tankegångar om att jorden ändå ska gå under så att det inte är någon idé att göra något åt det. Ibland så långt att de kan hävda att det är bättre att påskynda slutet så att Jesus kommer tillbaka och den nya tiden kommer så fort som möjligt. 

Larsson skriver i inledningen om två grundläggande hållningar från bibeln som är en modell för engagemanget:
"Lovsången till Skapelsens Gud och skapelsens under, hisnande skönhet och variationsrikedom" Och
"Det stora ansvar som anförtrotts människan i hennes kallelse att vara en ödmjuk, lyhörd och trogen del av denna märkliga skapelse" 

Glädjen och njutningen av skönheten och allt det goda i naturen tillsammans med vårt särskilda ansvar som människor alltså. Vi som är medvetna varelser med stora förmågor att tänka och handla, vi har ansvaret att skydda och värna den skapelse som vi själva är en del av.

Larsson visar på en sund teologi och goda förhållningssätt i den den kanske svåraste krisen vi står inför som mänsklighet, klimatkrisen och hoten mot jorden. Han lyfter fram "feltänk" som gör att vi inte tar vårt ansvar och en hållning som kan göra skillnad. 

Vägen framåt handlar om samarbete med alla människor och organisationer som vill, inklusive alla religioner. Det handlar också om en ny livshållning av tacksamhet, ödmjukhet, enkelhet och förnöjsamhet i livsföringen, rättvisa, fred, kärlek, hopp och tro. 

Att leva enklare kanske inte löser det stora klimathotet, men det är ett bidrag till att hitta nya vägar framåt tillsammans med andra handlingar i relation till politik och företag.

Vi behöver inspiration och handlingskraft att ta itu med klimatkrisen så fort som möjligt, här finns en hel del av det. 

Här på bokbörsen kan du hitta ett ex av boken

En recension av boken av Magnus P Wåhlin

En av himlens fåglar, bild från Gotland

Om folkkyrkan del 1, Folkkyrkoträdet

Det tog lite tid att bestämma sig, den där perioden när jag studerade i Uppsala och grubblade över vad jag skulle göra med mitt liv. 

En av de olika saker som fick mig att välja att satsa på kyrkan och bli präst var när jag upptäckte att kyrkan kan vara en folkkyrka. Jag vill skriva lite om det här på min blogg den närmaste tiden. 

Idag bara kort, några kännetecken och ideal vad som menas med en folkkyrka till skillnad från andra sätt att organisera sig som kyrka. 

Kasta en blick på den här bilden som kommer från biskop Mikael Mogren i Västerås - folkkyrkoträdet. 

Se på den stora vida kronan på trädet - Folkkyrkan är en del av samhället och sträcker sig ut i hela folket där den finns, riktar sig till alla som bor och vistas i församlingen.

Kyrkan har ett viktigt ärende till alla, till var och en personligen och till hela folket: Det som Einar Billing kallade "den villkorslösa och förekommande nåden". Han talade också om syndernas förlåtelse och Guds frid som det viktigaste av allt.

Idag använder vi ofta lite andra ord. Gå till en kyrka på gudstjänst, eller bättre i dessa tider: kom till en digital gudstjänst. Det finns många som du kan vara med på från olika delar av landet. Nästan alltid kommer du att höra orden om att du är älskad. Att Gud ser på dig och oss alla med kärlek och glädje. 

Att detta budskap ska gå ut till var och en av oss är den viktigaste anledningen till att kyrkan finns.   

Folkkyrkan bärs av en ovilja att exkludera eller utesluta någon, tvärtom så finns det ett viktigt uppdrag som kyrkan har att försvara människor som är exkluderade och utsatta.
Folkkyrkan är en kyrka som är till för andra. 

För att kunna verka brett och stort utåt, för att vara en öppen folkkyrka behövs de djupa rötterna.
Kyrkan ska vara djupt förankrad i Guds nåd, bön, gudstjänst, dopet och nattvarden, bibel och reflektion.

Där finns den tydliga identiteten som inte är gränser utan kärna.
Tron på Jesus Kristus.
Och viljan att gå i hans fotspår. Möta människor som han mötte var och en. Med kärlek och omsorg, med förlåtelse och välsignelse och bejakande till att vara myndiga människor som själva kan ta ansvar.

Folkkyrkan ska också därför också vara demokratisk... (fortsättning följer)

Här hittar du digitala gudstjänster och evenemang i Svenska kyrkan

Om det dagliga brödet och vårt beroende av varandra

Vi människor behöver ju näring och inflöde av många olika slag för att livet ska finnas i oss och vara gott. Maten och drycken kan vi inte leva utan, då svälter vi och törstar. Utan vatten klarar vi oss inte länge.

Vid sidan av näringen vi får genom ätande så finns det andra, olika slags näring vi behöver som människor. Även om vissa väljer att vara eremiter så är en av de faktorer som vi behöver mest - andra människor. Jag hittade ett citat från Luther som är så här: Människan är människans dagliga bröd.

Det dagliga brödet är en bild för allt det vi behöver av näring för varje dag, det behöver inte vara formfranska, surdegslimpa eller rågbröd. 

När vi ber bönen "vårt dagliga bröd giv oss idag" eller "Ge oss idag det bröd vi behöver" i bönen som Jesus lärde ut så handlar det om allt sådant som vi verkligen behöver. 

"Allt det som hör till livets uppehälle och behov såsom mat och dryck, kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och pengar, god maka eller make, goda barn, gott tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, passande väder, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar och mera sådant."  

Hm, det lät inte som det var skrivet idag, och det var det inte heller, det är ord från Martin Luthers lilla katekes. Just det där med tjänstefolk och tukt och ära låter kanske märkligt, men visst anar vi vad han är ute efter, allt som vi och andra behöver för att leva goda liv här på jorden, allt det finns med i de korta orden "Ge oss idag det bröd vi behöver". 

Men det är inte bara vi själva och allt vi behöver som får plats i den bönen. Jag brukar låta tankarna glida iväg till alla de människor runt vår jord som inte har bröd eller mat för dagen, ordet "oss" inkluderar alla människor på jorden för mig och för många som ber bönen.

Vi behöver varandra vi människor på flera olika plan, lika mycket som vi behöver maten på bordet.
Varje sak vi använder, varje liten matbit vi sätter i oss finns där för att en lång rad av människor har gjort sitt arbete, de har engagerat sig, satsat av sin tid och sin energi.  

De har odlat och skördat, transporterat och lagat till, de har byggt hus och hållit ordning bland varor, de har sett till att bröd och telefoner finns till så att du och jag kan använda dem.
Om vi börjar tänka så öppnar sig blicken för hur beroende vi människor är av varandra. En så enkel sak som att det är varmt i mitt rum där jag sitter och skriver. Det är omkring ett hundratal människors arbete och slit som har gjort att det fungerar, kanske flera. Tänk på husbygget och isoleringen, energin och var den kommer ifrån, transporter och underhåll så att allt det ska fungera, det kräver många människors engagemang och arbete. Varje liten detalj som är uttänkt, konstruerad och tillverkad...

Vi är verkligen beroende av varandra fast vi inte tänker på det ibland. 

Luther menar att Gud ger dagligt bröd åt alla oavsett om vi ber om det, även till de onda. Meningen med bönen är en annan, att vi ska erkänna att det är Guds gåva till oss och ta emot allt detta med tacksamhet.

Gud är inte en liten figur långt borta utan Gud är den som ger allt det vi har till oss, hela tiden, varje sekund. Själva livet. Allt det goda och näringen. Det dagliga brödet. Livets bröd. Och det finns så att det räcker till alla om vi bara delar med oss. 

Blir det någon skillnad om vi ser på allt det här som en gåva till oss från Gud, om vi känner oss tacksamma över att vi får leva och ha varandra och allt vi har? 

Kanske känner vi då hur värdefulla varje liten sak och matbit är och att det blir svårt att kasta bort dem? Kanske känner vi hur vi hör ihop alla vi människor som lever under samma himmel och har samma Gud att tacka för liv och hopp?

Kanske blir det en självklarhet att vi gör vad vi kan för att livet ska bli bättre för de många som har det svårt.
Att vi delar det dagliga brödet med varandra. 

Om tystnadens kultur och att våga tala

En stum människa möter Jesus i söndagen text, Jesus driver ut stumheten och den stumma börjar tala.
I bibeln beskrivs det som att det är en stum ande som har besatt den stumma människan.

Tänk en liten stund på vad det är som gör dig stum, som tystar dig eller hindrar dig från att tala, säga vad du vill, uttrycka dina tankar och känslor. Hittar du några svar?

Jag tänker på mobbare, de vill bestämma över andra och för att göra det måste de tystas. 

Jag tänker på diktatorer och makthavare som gör allt för att kritiska röster ska tystas. Journalister mördas alltför ofta i vår våldsamma värld. 

Jag tänker på en hel kultur av tystnad där vissa saker inte får visas fram eller talas om. För inte länge sedan var det olika sexuella läggningar eller könsidentiteter som var förtryckta och gömdes i tystnad. Det finns kvar fortfarande men kanske har det blivit lite bättre.

Det verkar som att tro och religion har hamnat under tystnadens kultur i vårt land, något som inte talas om med respekt utan mer av förlöjligande. Och som ofta nonchaleras i tystnad.

Jag tänker också på inre känslor hos oss själva som kan göra oss tysta. Det kan vara rädsla, att inte vilja avvika eller få ett nej, att bli räknad till dem som inte är accepterade, att inte vilja göra bort sig eller bli förkastad. Det kan göra oss tysta. 

Har du andra saker som tystar dig och oss i vårt land, skriv gärna en kommentar.

Poängen idag är att Gud vill att vi ska tala, synas, uttrycka oss finnas till. Jesus vill driva ut tystnadens ande och tystnadens kultur från oss och de gemenskaper eller sammanhang vi finns i.

Gud vill att vi alla ska vara med och hjälpas åt i det här. 

Att vi ska våga vara den vi är, den Gud själv har skapat oss att vara.
Öppna mot Gud och varandra.

Gud vill att vi ska leva och göra vad vi kan för att livet ska bli lite bättre för oss själva och andra.

Kanske till och med kämpa mot ondskan.

Låt din röst ljuda, våga tala

Ungdomarna på bilden är Ageravolontärer, här kan du läsa mer om vad det är, foto Magnus Aronsson/IKON

Läs gärna mera här där olika präster skriver inför varje helg: Präster funderar inför söndagens texter

Här finns texten om när Jesus driver ut den stumma anden.