Kanske är svaret vid sidan av droger och alkohol att vissa män helt och hållet låter egot och de tillfälliga lustarna styra sina handlingar.
Egot och lusten blir viktigare än en annan människa och hennes vilja, så kan man strunta i om man gör en annan illa bara man själv får sitt.
Kanske är det just så det blir när egot blir den styrande funktionen i livet?
Vi behöver säga nej till egot, eller som Jesus säger: förneka oss själva. Det här handlar inte om att göra våld på sig själv och strunta i alla sina behov och sin längtan. Det är inte ett livförnekande det handlar om men självkontroll.
Det handlar om att det finns gränser.
Och gränserna går tydligt vid att skada andra människor
Jesusordet i bibeln (Matt 16:24) är det här:
"Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig."
En bibelforskare menar att talet om att förneka sig själv handlar om två saker.
Det ena handlar om egot eller självbevarelsedriften och det andra är tingen eller sakerna, alltså våra egendomar.
Självbevarelsedriften är en av de allra starkaste drifter vi har inom oss, och vi har förstås mycket nytta av den. Det skyddar oss och värnar om våra liv. Men den har en annan sida, den kan bli så stark att den får oss att fly från själva livet i ett ständigt jagande efter trygghet och säkerhet. Eller att göra destruktiva handlingar mot medmänniskor.
Att förneka sig själv kan då vara att våga leva öppet för andra och se till medmänniskans behov före sitt eget ibland. Att våga se till det gemensamma goda före vårt egos bekvämlighet. Att se till vår lidande medmänniska och de många som lider nöd.
Den andra faran är egendomarnas grepp om oss. Vi behöver saker och ting för att leva ett bra liv.
Men ibland kan egendomarna, prylarna vi har ta över hela vårt liv så vi blockeras från att se varandra och dem som behöver oss.
Vi får fullt upp med att skaffa saker, sköta om dem, skaffa pengar för att skaffa mera och nyare uppgraderade grejor. Till slut kan vi hamna i en av de faror som riskerar att förminska vårt liv så att vi kan förlora det. Sakerna gör oss lyckliga en liten kort stund, men de gör inte livet mer meningsfullt eller gott.
Att förneka sig själv kan vara att nöja sig med det vi har, kanske leva lite enklare. Kanske satsa mer på second hand. Det är ju också vad som behövs i klimatkrisens värld, att vi minskar på konsumtionen och återvinner allt mer.
Att stå emot egots starka drift och sakernas makt över oss är inte så enkelt.
Vi behöver hjälpas åt och vi behöver Guds hjälp för att klara det. Men det är inte omöjligt.
Men vinsten är väldigt stor. Tänk om ingen av oss skulle behöva vara orolig för att en annan ska göra oss illa, tänk om vi kunde stötta varandra lite mera och samtidigt hitta sätt att leva där jordens resurser inte utarmas som idag.
Tänk om det här är en del av svaret?
Att den som förnekar sitt liv vinner det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar