Kyrkans år som hjälpmedel till fördjupning

Trefaldighetstiden har just börjat i kyrkan, det är den långa perioden i kyrkoåret som handlar oss själva. Om växt och mognande och om fördjupning i tro och som människor.

När bilden av Gud har förtydligats på Heliga Trefaldighets dag är det dags att se på relationen mellan Gud och människor, och vad det kan betyda för relationerna mellan människa och människa.

Söndagen vi just passerat handlade följaktligen om vårt dop, det som för de flesta av oss är ett tecken på början av relationen mellan Gud och oss. 

Det är faktiskt en av de grundläggande anledningarna till att vi har barndop i vår kyrka. 

Att det ska gestalta den förekommande nåden och kärleken. 

Långt innan vi själva kan prestera goda handlingar eller konstruera tankegångar, långt före våra eventuella grubblerier om Gud så finns Gud där med ett öppen famn.
Ett starkt bejakande och med löftet om närvaro. 

"Jag är med er alla dagar till tidens slut" är orden från Matteusevangeliets slut som vi läser vid alla dop. 

Relationen finns där redan innan vi känner till den eller tar ställning. 

För någon kan det kännas knepigt att inte få välja själv, och det är den vanligaste invändningen mot barndopet. "Jag vill att hen ska få bestämma själv om tro och religion och kyrka när hen växer upp."

Men det beror alltså på tron att Gud redan är där, redan har givit oss livet och utrustat oss med gåvor och talanger. Gud har vävt oss i moderlivet och sagt "bli till", Gud vill att du och jag ska finnas till. 

Att vi ska leva och ha det bra på jorden, och dela liv och ägodelar med varandra. 

Gud är vårt ursprung.

Att bestämma själv är ju bra, men föräldrar sätter ju alltid sin prägel på sina barn. 

Allt vi säger och gör, vad vi tror på och våra åsikter, allt det är något vi ger till våra barn. Våra vanor och ovanor sätter sina spår i dem, och det är mera vad vi gör än vad vi säger.

Varför inte vara medveten om det och ge dem det goda? 

Varför inte ge barnen så stora möjligheter som möjligt? 

Lära dem språk och tankar, dela allt det viktigaste vi vet med dem? 

Varför inte ge dem tryggheten i att veta att det finns en kärleksfull Gud som går med och bejakar dem i allt?

Dopet ger tillhörighet och påminner om Guds goda närvaro i allt som sker. 

Det är den bästa grunden som finns för att växa och mogna som människa, en bas för fördjupning.

Förankring och trygghet tillsammans med frihet att gå framåt.

Kyrkans år är ett utmärkt redskap för att hitta mer fördjupning i sitt liv. 

Här får du en länk till en blogg där olika präster delar med sig av Tankar inför helgen, en tanke för varje söndag med koppling till aktuella händelser.