Samma himmel och samma rättigheter

Nu på söndag börjar det som kallas fastekampanjen i Svenska kyrkan, den period då Svenska kyrkans internationella arbete fokuseras och vi gör en extra insats för nödlidande och behövande runt hela vår jord. Temat i år är Samma himmel, samma rättigheter men verkligheten ser olika ut.

I kyrkans år kallas den här tiden för fastan eller fastetiden och den pågår fram till påsk. Därifrån kommer namnet fastekampanj.

I fastetiden finns det traditioner av att avstå från något för sin egen del för att kunna dela med sig till dem som har det svårt eller behöver stöd. Men inte som en enkelriktad hjälp från dem som har till den som inte har, nej det är en fråga om jämvikt och gemenskap.

Hans Rosling påminner oss i sin bok Factfulness om hur fel det blir när vi delar in världens människor i vi och dem, i rika och fattiga och i u-länder och i-länder.
Han talar om att vi lätt hamnar i ett feltänk som ser klyftor och delar in verkligheten i svart och vitt, som betonar problemen och lidandet. Mer sant är att se den enorma utveckling till bättre liv som pågår på alla kontinenter och att se hela mänskligheten som ett vi.

Det är inte vi som är goda och rika som ger till dem som är offer och fattiga, nej vi delar med varandra och går tillsammans framåt mot en bättre värld.

Problemen är enorma men de minskar, om vi ska tro Rosling och all den statistik som han visar oss. Ett exempel är att barnadödligheten faktiskt minskar från år till år. Se mer på Gapminders sida

Tillsammans kan vi förändra läget till att bli ännu bättre genom att engagera oss, dela med oss och bli en del av den stora rörelsen och utvecklingen som är på gång. Rörelsen som handlar om att stötta varandra så att vi kan göra livet här på jorden bättre, vi lever alla under samma himmel. Vi har alla samma mänskliga rättigheter.
Vi behöver hjälpas åt för att vi alla ska få del av de rättigheter vi har. 

I år fokuserar fastekampanjen på katastrofhjälp - humanitärt stöd till dem som drabbats av krig, våld och naturkatastrofer.

Mera information får du här. klicka på länken.

Kampanjbild för Samma himmel... foto Magnus Aronsson

Om "vi-och dom"-tänkandets falskhet...

I alla gemenskaper finns det risk för att ett "vi- och dom"- tänkande dyker upp. Alltså att vi gör stor skillnad mellan dem som är med och de andra.

Kanske är det nödvändigt ibland att dela upp människor i grupper för att vår hjärna inte klarar den enorma mångfalden som finns bland människor.

Men det finns flera risker i "vi-och-dom" tänkandet.
En av riskerna är att det nästan alltid också blir en värdering som kommer med. Att "vi" ses som bättre, mer värdefulla eller mer mänskliga än "de andra" som är sämre eller mindre mänskliga.
Rasismen ligger mycket nära och förstås sexism, och andra sätt där människor delas in i grupper av olika slag, etniska, gendergrupper, rika och fattiga osv. Där blir grupptillhörigheten viktigare än vem en person är. Där blundar vi för att det inom varje "grupp" finns väldigt olika individer och personer, även inom vår egen. Att se människor som grupper blir alltid en falsk bild, det blir till generaliseringar som inte visar verkligheten.

Vi-och-dom -tänkande är också en grogrund för rädsla för de annorlunda, och då ligger hot och våld nära till hands.
Vi och dom-tänkande finns i alla religioner, men också i politiska ideologier, i samhället och idrotten, ja nästan överallt. Sekten är bland de tydligaste vi och dom-tänkandet som finns, där är de som är med, "vi" är Guds barn och på väg till himmelen, medan de andra är ondskans barn eller djävulens...

Ett vanligt sätt att tänka där är "Om du inte är min vän så är du min fiende. Den som inte är med oss är mot oss."
Jag läste just en text när Jesus säger precis tvärtom, "Den som inte är emot oss, den är du för oss"
Som så ofta visar Jesus på ett annat sätt att tänka, ett sätt av generositet och öppenhet, ett inkluderande sätt.

De sätt vi har att undvika vi-och dem-tänkandet är ju att fokusera på det som är gemensamt för alla människor, det som förenar oss med varandra.
Vi är alla varelser som längtar efter att leva ett gott liv med närhet och kärlek, vi vill alla leva i fred och ha det bra, att de vi bryr oss om ska ha det bra som vi.
Vi är också alla människor som har både goda och mindre goda sidor, alla är vi felbara och har brister på olika sätt. Om det finns en skiljelinje mellan gott och ont så går den rakt igenom oss alla och inte mellan oss.
Kristet sett har vi ännu mer som förenar oss, vi är alla skapade av en och samma Gud som ser på oss alla med kärlek och omsorg, som vill att vi ska leva och göra gott.

"Vi och dom"-tänkandet behöver alltså bytas ut till ett vi-tänkande.

En engelsk gosskör får illustrera idag, alla är olika men har mycket gemensamt

Internationellt engagemang - en självklarhet

Jag hamnade på ett möte med ombuden för Svenska kyrkans internationella arbete i veckan.

Det är alltid lika roligt att få se det engagemang som finns i våra församlingar för att stötta människor som behöver hjälp långt borta och nära. Engagemanget finns och lever starkt även om det ibland är en åldrande skara som gör mest. En generation som vet hur det är att leva i brist och ibland även i fattigdom.

För kyrkan är det omöjligt att inte engagera sig för människor som behöver stöd, kyrkan är i sig en rörelse för delande av liv och stöd, en rörelse som inte kan begränsas till ett land eller en del av jorden. Det är en klotrund församling där vi alla angår varandra och där vi alla kan ge varandra glädje och stöd, inspiration och resurser. Vi angår varandra så mycket att vi inte ens kan dra gränser mellan människor av olika religion eller politiska ideologier, inte mellan etniska grupper eller grad av fattigdom.

Unga engagerar sig också internationellt. Inte minst genom olika projekt som ger unga möjlighet att resa och uppleva andra delar av världen. Och ännu bättre att under en period få leva i en annan del av världen där livsvillkoren ser annorlunda ut än i vårt eget land.
Resorna förändrar livet för många som kommer med i projekten. Ofta räcker det med att se verkligheten och möta människor för att en medkänsla och ett engagemang ska väckas till liv.

Andrea och Josefin hade varit med i praktikantprogrammet och de var i Moçambique under hösten 2018. Du kan se deras instagramprofil här.
De berättade för oss den kvällen om sina upplevelser och det som gjorde mest intryck var berättelserna från Hulene dump. Det är en enorm soptipp där hundratals människor lever nära Maputo i Moçambique, hälften av dem är barn.
Soptippen hamnade i nyhetsmedierna under början av 2018. Det hade varit kraftiga regn och ett stort ras på tippen orsakade minst 17 döda och många skadade.

Kyrkan har ett projekt som kallas Hope Rescue för barn på soptippen. Barnen får komma till ett hus och få ett mål mat om dagen och möjlighet att gå i skolan. Barnen får en chans till en framtid där. 

Om du vill stötta det här projektet så kontakta Andrea eller Josefin: Läs Andreas och Josefins berättelse här och hitta deras e-postadresser längst ner på den sidan.

I år kommer temat för fastekampanjen att vara Samma himmel. Samma rättigheter. Men verkligheten ser olika ut. 

I Västerås stift finns projektet Praktikantprogrammet där unga har fått chansen att besöka och leva i Tanzania eller Moçambique under fyra månader. Tyvärr ligger projektet nere just nu men förhoppningsvis kan några ungdomar resa ut 2020 igen.

Här finns också projektet Ung i den världsvida kyrkan  Där får unga möjlighet att vara i Tanzania Filippinerna eller Costa Rica under tre månader, just nu pågår antagningen för resa under hösten och anmälan ska vara inne föra 15 mars 2019. 

Så det gäller att passa på!

Kampanjbild för årets fastekampanj, Samma himmel, samma rättigheter... foto Magnus Aronsson

Gud en konstruktion eller konstruktör?

Vi har ett problem som lever i Sverige av idag och det är att vi påverkas av en kultur som döljer, förlöjligar och förkastar allt tal om Gud.

I många böcker hävdas det att alla tankar och idéer som vi människor har är konstruktioner, alltså sådant som är påhittat av människor. Och det gäller då även religioner och alla andra sätt att se på tillvaron.
Bl.a. hittade jag det i bestsellern "Sapiens" av den israeliske historikern Yuval Noah Harari som jag nyligen läste. Han menar att allt som ger människor mening är uppdiktat och där räknar han med de mänskliga rättigheterna, alla politiska ideologier och alla religioner. Jag återkommer till den boken.

Om vi försöker höja blicken från vår kulturella ateism så kan vi se att det är minst lika troligt att vissa idéer och tankar kommer ur något reellt eller något som är givet till oss från början.

En dansk teolog vid namn Lögstrup talade om att det hos oss alla finns spontana livsyttringar. Att vi utan ens att tänka på det hjälper en medmänniska, ger omvårdnad åt ett barn eller vårdar en sjuk. Något inom oss som är givet från början. Om man så vill i våra arvsanlag. Utifrån detta växer vårt samhälle fram där det är mer eller mindre självklart med stöd och hjälp, omsorg och omvårdnad. Medmänsklighet och mänskliga rättigheter som vi kommer överens om att värna.
Varifrån kommer detta som inte kan förklaras? 

Vi får lära oss att allt tänkande om Gud är mänskliga påfund och påhittat.
Vår kristna teologi vill visa oss ett helt annat perspektiv. Inte att Gud är skapad av oss utan att vi är skapade av Gud. Att det finns en grundläggande kraft eller grund för allt som finns, en första orsak och en konstruktör bakom tillvaron och vår egen existens. En urkraft som ligger bakom universums existens och evolutionens mekanismer. Grekernas Logos som sågs som universums inneboende ordning.

I alla kulturer i alla tider har människor också haft religioner av olika slag. Det kan ses som att det finns något inom oss alla, lagt i människan, en längtan efter den annorlunda eller andre och en längtan efter ett annorlunda liv.
En längtan efter vår skapare, Gud själv.

Kyrkofadern Augustinus fångar in det här i sin bön: "Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig"

Från en kyrka i Västergötland.

Mera om Lögstrup här på danska från Lögstrup-arkivet