Rent logiskt är citatet inte så smart, det vet alla som har försökt sig på trädgårdsodling någon gång.
Det tar tid för att träd att växa och grönska, blomma och när det blir pollinerat bära frukt. Frukten ska mogna och till slut när hösten närmar sig kan de plockas ner, de röda eller gula äpplena.
Men nu tänker jag lite fel, som om ett äppelträd inte var nåt värt om det inte får tid att bära frukt och mätta oss med goda äppelkakor eller pajer.
Äppelträdet är en del av Guds goda skapelse och är värdefullt även om det aldrig är till nytta för någon människa.
Men det är klart att det knappast kan undvika att vara till nytta eller glädje med sin skugga och sina fina äppelblom eller just nu som en symbol för något sant och gott.
Orden som Luther sade handlar om det okuvliga hoppet som vi har som kristna – ett hopp som ingenting kan radera ut. Hoppet är nämligen inte beroende av vad vi själva kan göra utan handlar om tillit till Gud själv. Om det hängde på min eller din förmåga att göra skillnad, att prestera eller uppfinna så kunde vi komma en bit på väg, men vi kunde aldrig vara säkra.
Vi människor misslyckas och gör fel då och då, vi är bristfälliga och begränsade. Det är ju så det är att vara människa. Aldrig känner vi vår begränsning så starkt som när någon vi älskar eller vi själva drabbas av sjukdom eller olycka. Vilken enormt skrämmande känsla av maktlöshet som fyller oss då.
Men hoppet hänger på den som är större än oss själva och hoppet sträcker sig längre än vi kan fatta, bortom tid och rum. Det är hoppet om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor - så står det i bibeln. Nya världar och nya dimensioner som fantasi och föreställningsförmåga inte räcker till för att fatta. Ja, jag talar om himlen som det brukar kallas. Det eviga livet eller Guds rike.
Gud är evig och fullkomligt kärleksfull, vi är tidsbegränsade. Budskapet vid kyrkoårets slut är att Gud vill ge oss del av sin evighet och sitt liv, precis som den älskande som vill vara nära den han/hon älskar. Och hoppet bygger på berättelserna om Jesus, hans död och uppståndelse. Tecknet på Guds makt över själva döden och över allt som bryter ner.
Men orden om äppelträdet talar ännu mer om en livshållning som hoppet ger, handlingskraft istället för uppgivenhet. När vi vågar lita på Gud och leva i hoppet blir vi fria att handla och leva gott. Vi behöver inte bevisa något för andra, göra intryck eller försöka bli accepterade.
Vi är redan älskade och accepterade. Vi kan släppa det. Och istället göra det som behövs. Du vet vad som behövs där du finns för att du och andra ska kunna leva mer mänskligt och gott, du och jag vet vad som behövs för att värna om naturen och vår hotade jord, eller hur?
Gud vill ge oss mod och ett trotsigt sinne mot allt som bryter ner.
Ungefär så här: Låt det gå som det vill men vi slutar ändå aldrig att försöka göra det goda, för varandra och för jorden vi lever på.
 |
| Äppelblom |
Flera citat från Luther på engelska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar