Israel 70 år - en fristad för världens judar och Den stora katastrofen för palestinerna

Idag den 14 maj är det 70 år sedan staten Israel utropades av David Ben Gurion 1948 och den 15 maj är sorgehögtid för det som kallas Den stora katastrofen (Nakba)

I stort sett allt som är skrivet om Israel är vinklat åt något håll, många är pro Israel och beskriver Israel som en god plats att leva på, en säker plats eller fristad för världens judar och Mellanösterns enda demokrati. Ett känt vinklat citat talar om hur ett folk utan land flyttade in i ett land utan folk.

Många andra är pro Palestina och menar att Israel är en av de sista kolonialmakterna och en apartheidstat där judar och araber har helt olika villkor, att etablerandet av staten Israel var en etnisk rensning och ett erövringskrig där civilbefolkningen tvingades att fly från sina hem, Den stora katastrofen där friheten för det palestinska folket försvann.

Jag har rest ett par gånger i Israel/Palestina och det jag då var med om och såg fick mig att ta ställning för palestinierna, jag såg Israeliska militärer som fanns överallt och utsatta fattiga människor av vilka de flesta var palestinier. Första gången var en studieresa där vi skulle undersöka hur situationen var för araber/palestinier i staten Israel.

Efter den resan gav vi ut en liten skrift med titeln Israel- demokrati med förhinder. Saken var vid denna tid att en rad rättigheter och förmåner i det Israeliska samhället var kopplade till genomförd militärtjänst i Israeli Defence Forces IDF. De allra flesta palestinier stod helt vid sidan av detta och hade alltså inte samma mänskliga- och samhälls-rättigheter. Det rådde också helt olika villkor vad gällde landköp, utbildning, medborgarskap och mycket annat.

Det vi såg var en demokrati med förhinder eftersom den inte gällde alla människor i landet. Den gällde de som bedömdes vara judar, vilket hänger samman med att Israel definieras som en judisk stat.

Idag ser vi hur tvåstatslösningen verkar helt omöjlig efter USAs erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad och bosättningarna som har "ätit upp" Västbanken.
Det finns inget annat än Gaza kvar, kan det bli platsen för hela det Palestinska folket, en liten landremsa?

Kritiken handlar om politik och sätt att bygga samhälle som är långt ifrån demokratiskt, den handlar inte om ras eller grupptillhörighet.

Att vara kristen är som jag ser det att stå på den mest utsattes och nederstas sida, i tredje rikets Tyskland var det att bl.a. stå på judarnas sida. I Israel när jetplan och stridsvagnar står emot stenkastande ungdomar, vad gör vi då?

På båda sidor finns människor som vill verka för fred och rättvisa, det gäller att stödja dessa grupper som med risk för livet arbetar för en framtid för alla som lever i Palestina/ Israel.



Länkar:
Al Jazeera skriver The Story of the Palestinan Nakba (den stora katastrofen)

Hur kom staten Israel till? En version finns här från siten säkerhetspolitik och en annan här från siten History com.

DN har en lång skildring av Israels historia av den kunnige Nathan Shachar, mycket intressant men en bild som inte en palestiner skulle acceptera

Wikipedias sida om Israel

en bild av staten Israels agerande från en palestinavänlig källa.