Några tankar om enhet i en splittrad tid

Många säger att vi lever i en tid av allt mer ökande polarisering och splittring melllan människor och grupper i vårt land. Inte bara här förstås, det finns på många platser, inte minst tydligt i Trumps USA.

Det finns här också och via media får vi känslan av att motsättningarna ökar, det kan handla om högerextrema grupper, nazister som demonstrerar på gatorna som i Göteborg nyligen.
De väcker avsky bland många av oss, men det är viktigt att vi håller avskyn på plats till att gälla ideologin och tankarna som finns i nazism och rasism och inte människorna som bär dem.
Att skilja på sak och person är nödvändigt för att kunna hitta vägar framåt som inte leder till mer hat och våld.

Det berättas i 1 Korintierbrevet i bibeln att församlingen i Korint hade fått problem med splittring och att personer bildade olika läger inom församlingen. 

En bibelforskare menar att det handlade om olika predikanter som knöt en del av församlingen till sig, de kände att de hörde till Paulus-gruppen eller Apollos-gruppen i församlingen och inte i den gemensamma stora församlingen.
 
I staden Korint verkar det inte ha varit olika inställningar till hur kyrkan ska styras som man stred om utan om olika syn på att tillsammans, etiska frågor alltså.
Det handlade bl.a. mycket om samlevnaden mellan män och kvinnor och relationerna mellan rika och fattiga. 
En stor del av brevet handlar just om frågor om hur de kristna skulle hitta sätt att leva bättre tillsamman, och grundreglerna från Paulus var ”sök inte ert eget bästa utan andras” och "ni är fria men se till att friheten inte skadar andra". (min sammanfattning) 

Det skulle ta lång tid innan kärleksbudskapet som Jesus kom med kunde bli en självklar del av de kristnas sätt att leva. Gradvis blev det bättre men budskapet var så radikalt att vi ännu inte har klarat av att leva upp till det mer än i vissa delar. Tänk på "älska dina fiender" eller "allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem".

Paulus vill att de kristna ska ”stå eniga i tankar och åsikter” som det står skrivet, och därför hålla sams och vara en del av gemenskapen istället för att det ska vara konflikter och motsättningar. Men hur ska det gå till?

Det finns två saker som förenar en gemenskap, en av dem på ett negativt sätt och den andra positivt. Den negativa är förstås att ha en gemensam fiende, att skapa ett vi och ett dom. "Vi är inte som de andra." Skönmålande och demonisering.
Men det sättet passar inte för en kristen gemenskap även om det varit vanligt. Det är inte en framkomlig väg i och med att det förstärker splittringen och polariseringen. 

Det som förenar oss kristna är istället att vi har samma centrum och samma mål.
Det är en gemenskap av tro. Tro betyder tillit och förtröstan i kyrkan.
Att vi litar på en och samma Gud, alltså.

Jesus Kristus har visat oss vem Gud är, han har gått lidandets och dödens väg för vår skull. När vi ser på honom istället för på oss själva eller på andra och hur de sköter sig, då kan vi hitta en gemenskap och enhet trots allt. "Fäst din blick på Jesus" som de gamla själavårdarna brukade säga. Det goda gemensamma idealet förenar oss.

Kyrkan är ingen gemenskap som bygger på likhet, det är ingen åsiktsgemenskap eller klubb för dem som har samma intressen.

Om vi ser på vilka lärjungar Jesus kallade kommer vi att upptäcka att det är en stor spridning av mycket olika personer som finns med där, en upprorsman och en samarbetsman – tullindrivaren, unga och gamla, fiskare och arbetare, och i den vidare kretsen även kvinnor.

 
När Paulus ska beskriva kyrkans gemenskap använder han bilder, till exempel den av kroppen och kroppsdelarna. Och det är ingen slump. Alla delar i en människokropp är olika och har olika funktion, alla behövs för helheten. En perfekt bild för den goda gemenskapen, där är vi alla olika och alla behövs. Det är när delarna samverkar som hela kroppen fungerar som den ska. Bilden talar om att mångfald och olikhet inte bara accepteras utan är en nödvändighet för att gemenskapen ska fungera och vara sund. 

Men det finns ett problem med den bilden, kroppen har ju sina delar och funktioner och det går inte att förändra så särskilt mycket. Det är en statisk bild.

Kyrkan däremot kan vi förändra, om inte den fungerar att så får vi se om vi kan hitta ett bättre sätt att arbeta. Om inte kyrkan lyckas göra de saker som den ska, då får vi reformera den, ungefär som Luther gjorde när han spikade upp sina teser för 500 år sedan.

Splittring och polarisering i vårt land kan inte enbart minskas genom att individer får mera kunskap och lär sig andra hållningar till sin medmänniska, det behövs också förändring.
Förändring på andra plan, mer om det en annan dag.