Bonhoeffer och om att se historien underifrån

Den 9 april 1945 är Dietrich Bonhoeffers dödsdag. Det är dagen då han avrättades. Det var i koncentrationslägret Flossenburg där han blev hängd som förrädare.
Andra världskriget närmade sig sitt slut men ändå slutade inte avrättningarna i koncentrationslägren.

Bonhoeffer fick leva 39 år.

Jag har tidigare skrivit om Bonhoeffer här på min sida. 

En tanke som drabbar mig idag är frågan vad en man som Bonhoeffer hade kunnat bidra med till mänsklighetens och kyrkans historia om han hade fått leva några år till.
På ett sätt är varje människas död en förlust för mänskligheten och mördande och dödande är också ett brott mot oss alla.
Ännu värre då om det är unga människor eller barn som dräps eller mördas. Det som hela tiden pågår i krigen hör dit, Gaza, Västbanken, Ukraina, Syrien och så många andra platser där morden pågår.
Det är brott mot oss alla och inte bara mot dem som drabbas direkt, även om det självklart är en katastrof för varje förälder eller vän som mister ett barn. 

Bonhoeffer skriver om att se historien underifrån i en text från hans samlade anteckningar.
Media av olika slag och de flesta makthavare vill få oss att se historien ur deras egen synvinkel, från miljardärernas vinkel till exempel.
Om vi istället med Bonhoeffer kan se historiens stora händelser "från deras synvinkel som är utstötta, misstänkta, illa behandlade, maktlösa, förtryckta och hånade - med andra ord, ur de lidandes synvinkel" 

Vad skulle vi se då?
Bonhoeffer menar att vår blick då skulle bli klarare, att vi "kan se på stort och smått, på sorg och glädje, på styrka och svaghet med nya ögon" då skulle vi kunna ompröva vår uppfattning och få en annan syn på "vad som är stort, mänskligt, rättvist och barmhärtigt" och vår syn skulle bli "klarare, friare och omutligare." 

Det handlar inte om att leva i ett evigt missnöje menar Bonhoeffer utan att "göra livet rättvisa på alla nivåer, och bejakar det därför att vi funnit något som egentligen ligger utanför varje "uppifrån" eller "underifrån".

Vi lever i krigens och klimatkrisens tid och just nu talas det om ekonomi och tullkvoter i alla nyhetsmedia, vi matas med en speciell synvinkel på världshistorien medan våldsdåden och folkmord pågår.
Kanske kan vi just nu påminna oss själva om det som just nu glöms bort. Bonhoeffers tänkande kan hjälpa oss att räkna med den hotade miljön och de våldsutsatta barnen nära oss och långt borta. 

Kanske kan vi tänka en tanke till om vad som är verkligt viktigt att satsa tid och resurser på och inte dras med bland dem som vill satsa allt på upprustning och mera vapen. 

Citaten är hämtade från den lilla boken: Dietrich Bonhoeffer Texter i urval, utgiven av Libris 1990 i serien Nutida andliga klassiker.

 

Fairtrade när biståndet sviker

Nyligen blev jag vald till ordförande för Världsbutiken Amos i Arboga.
Jag har länge, många år brunnit för Fairtrade, eller som vi sade tidigare Rättvis handel.
Det går tillbaka till mina studieår på 1980-talet i Uppsala tillsammans med ett engagemang för miljö och internationella relationer.
Jag är en av mycket få män i den ideella föreningen Världsbutiken Amos och därför har det inte känts bra att acceptera ordförandeskapet, flera år nu har jag varit vice ordförande. Men nu fanns det ingen annan som hade möjlighet att ställa upp, och jag hade lite mer tid.

 

Fairtrade är ett av de bästa sätten att på längre sikt förbättra levnadsförhållanden för människor i de fattigare delarna av världen. 

Det är att se till att de människor som producerar varor som vi gärna vill ha får betalt för sitt arbete och kan leva på det, gärna tillsammans med sina familjer och det lokala sammanhang som de finns i.
Att de får betalt för sitt arbete och kan bygga upp ett liv som rör sig ut ur fattigdom och beroende, det handlar i grunden om människovärde och frihet.  

Ett nyare sätt att beskriva målen med fairtrade är att tala om Levnadsinkomst eller livslön
Att handla fairtrade har som mål att de som producerar varor vi vill ha får en rimlig levnadsstandard på flera olika sätt, en sund mat, rent vatten, en bostad, möjlighet att spara inför framtiden med mera, se länken.

Det finns olika sätt att stödja och hjälpa människor som har det svårt eller lider nöd. I katastrofer och omänskliga mordiska övergrepp som vi kan se i Gaza idag behövs nödhjälp, att kortsiktigt få mat och stöd för överlevnad. 

Det finns många bra aktörer som ger hjälp där, FN gör stora insatser, ACT Svenska kyrkan och Röda korset gör bra insatser.
När det mest akuta fasen är över behövs annan hjälp. Stöd att komma åter till livet och få egna försörjningsmöjligheter, där är fairtrade en av flera olika metoder. Det handlar ofta om utbildning eller starthjälp, i vissa fall är mikrokrediter en bra möjlighet osv. Även här är ACT Svenska kyrkan en bra aktör som driver långsiktiga projekt. 

Just nu är det kris i biståndsvärlden, den stora aktören USAid har plötsligt stoppats av Trump-administrationen, det pågår rättsliga processer och vissa hävdar att det strider mot konstitutionen att lägga ner USAid. Men under tiden har tusentals, kanske miljontals människor hastigt förlorat sin försörjning. Det verkar oklart just nu vad som ska ske. 
I vårt eget land sker också stora förändringar. Många av oss är kritiska över att biståndet dras ner och används på andra sätt än tidigare. 

Fairtrade är inte något som förändrar de stora sammanhangen, inte en direkt politisk eller strukturell förändring. Det är något som förändrar tillvaron för enskilda personer och familjer, ibland närsamhället eller byn där arbetet pågår. Det är en hjälp i det lilla och det gör skillnad där.
Fairtrade behöver kompletteras med både nödhjälp och arbete för förändring av de stora sammanhangen, världshandeln och de eviga krigens galenskap som bara leder till mer hat och våld. 

Fairtrade är lite mer komplicerat än det kan låta, förenklat så kan det fungera på två sätt:

Det vi kanske oftast ser är Fairtrade som produktmärkning, varor produceras och kontrolleras. 

Det gäller råvarorna i produkten som ska vara producerade utifrån tydliga regler och kriterier, de kontrolleras av oberoende externa kontrollanter. Här får det inte finnas barnarbete eller skadliga arbetsmiljöer, man ska också ta miljöhänsyn bland mycket annat.

Vi kan se fairtrade-märket på många olika varor som kaffe, choklad, te, rosor osv. 

Det finns cirka 3000 produkter i handeln som är märkta på det viset. I vissa fall är det en del av ingredienserna som är certifierade men inte alla. 

Det här är mycket bättre än de traditionellt producerade varorna och gör skillnad. Välj dem om du har möjlighet och råd.

Vi i Världsbutikerna tar ett steg till och vi handlar med varor där hela organisationen kring produktionen av varorna är fair trade. Det är hela processen med produktion, arbetsmiljö, transport, mellanhänder och handeln lokalt osv som är godkänd enligt tio viktiga kriterier. 

Läs mera här i min blogg om Fairtrade på olika sätt. 

Nu när de stora aktörerna inom bistånd drar ner och minskar sina bidrag eller tar bort dem helt och hållet ställs vi alla inför ett stort dilemma, ska vi bara se på när människor går under? 

Jag säger inte att fairtrade är lösningen på den katastrofala situationen, men den gör skillnad för några och kanske kan det bli allt fler som får ett bättre liv på det sättet? Om vi väljer fairtrade lite oftare.

Den missbrukade tron och den befriande

I natt svensk tid höll president Trump ett stort tal för kongressen och för hela nationen i USA. 

Där upprepade han något som han sagt tidigare, och som han verkar betona mer och mer. 

Det är tanken att Gud har skyddat honom och räddat hans liv vid attentatet som skedde tidigare.

Gud skulle ha sparat hans liv för att han har en uppgift att genomföra och nu gör Trump det han är kallad till. 

Resonemanget haltar såklart, men mer än så, det är livsfarligt när makt förknippas med religion och därmed rättfärdigas. 

Om Gud vill att något ska ske står det utanför ifrågasättande och diskussion. När Trump indirekt säger att det är Guds vilja att han ska ha makten och genomföra sin politik är det närmast hädelse och totalt främmande för trons väsen, dessutom strider politiken han för mot grundläggande bibliska principer. Två exempel är nedmonteringen av USAAID och neddragningarna i Medicare.

Bibeln är mycket tydlig i inriktningen att se till de fattiga och "de nedersta" i samhället, att värna om dem som har störst behov. En vanlig formulering är att se till "änkan, den faderlösa och främlingen". Dessa tre var de mest utsatta i samhället där all omsorg och försörjning byggde på familj och tillhörighet till släkten och bygden.

Just dem som bibeln lyfter fram som värda särskild omsorg är det som drabbas i Trumps USA idag och av andra högerextrema tolkningar av hur samhället ska utformas.

Trumps politik och omvandling av det amerikanska samhället går i motsatt riktning mot bibelns vision av ett samhälle av mångfald och samverkan för allas bästa med särskilt hänsynstagande till dem som mest behöver stöd.

 

Att kalla detta för Guds vilja eller att utföra en sådan politik och samtidigt tala om Guds vilja är ett mycket tydligt missbruk av den kristna tron. Det är på samma nivå som tron har missbrukats vid andra tillfällen i historien, vi kan tänka på korstågen, häxprocesserna eller den rikstyska kyrkan i tredje rikets Tyskland. 

Tro och religion riskerar att missbrukas som allt som är viktigt och värdefullt för människor. Därför behövs ett kritiskt sinne när det börjar talas om Gud som Trump gör. 

Den kristna trons grundprinciper är kärlek och omsorg och ett budskap som befriar till att leva gott och sant, en livsstil som är att ta ansvar för sina handlingar i skapelsen, för medmänniskan och dem som behöver vårt stöd.

Guldsmedshyttans kyrka Västerås stift

Den etniska rensningen i Palestina - dagens bok

Cecilia Uddén är en fantastisk utrikeskorrespondent i Mellanöstern.
Hennes reportage och kortare rapporter från Palestina/Israel, från Gaza och den ockuperade Västbanken är alltid faktaspäckade och ger röst åt vanliga människor som på olika sätt drabbas av konflikten. Vi får höra röster av barn och vuxna som berättar om vad de har varit med om på ett mycket gripande sätt.
Ständigt lyckas hon göra mig upprörd, eller rättare sagt är det ju det som pågår av våld och terror av olika slag som är upprörande. 

Cecilia Uddén skildrar det så att det känns ända in på kroppen. I veckan handlade det om barn som tvingats lämna sina hem i flyktinglägren på Västbanken när den israeliska militären tömmer flyktinglägren.
Eller läger och läger förresten, vid en resa för många år sedan besökte vi ett av dessa sk läger i närheten av Jerusalem och det var enkla hus av betong med gator och små odlingar, som en stadsdel där människor bott sedan 1948 och 1967.
Det vill säga från när staten Israel bildades och de palestinska byarna tömdes på sin befolkning och ofta jämnades med marken. Och när flyktingar tvingades fly på nytt vid 6-dagarskriget då stora delar av landet ockuperades, det vill säga de områden som skulle vara grunden för tvåstatslösningen. 

De boende är människor som lever som flyktingar som varken tillåts komma tillbaka till sina hem eller får integreras i det nya landet, och nu ska de bort även från dessa platser där de hittat lite trygghet, även om den alltid varit osäker.
Situationen är komplicerad på många sätt, självklart vill människor som fördrivits helst av allt komma tillbaka hem igen, arabstaterna har redan stora minoritetsgrupper som gör det politiska läget osäkert har svårt att ta emot flera. Och så har vi människor, palestinier som inte har någonstans att ta vägen. Särskilt inte nu när Gazaremsan är bombad till ruiner.

Trumps trams om folkförflyttningar är väldigt stötande, en kolonial attityd som man hade hoppats hörde till det förflutna i balkankrigens helvete, apartheidens Sydafrika eller antisemitismens Tyskland kring andra världskriget. Men nu är det tillbaka alltså, den etniska rensningen.

När det gäller Palestina så finns det en mycket genomarbetad och beforskad studie av hur planmässig och brutal Israels politik var redan från början och hur den syftade till att rensa Palestina från sin befolkning. Det är den israelska historikern Ilan Rappe som har skrivit boken "Den etniska rensningen av Palestina" och den beskriver i detalj vad som hände 1947-48.

Boken bygger på Rappes forskning i handskrifter och brev i israeliska arkiv. Vissa av dokumenten har tidigare varit hemligstämplade. Ett viktigt arkiv som används är "Ben-Gurion-arkiven i Sdeh Boker"
(sidan 55 i boken).

Långt före staten Israels bildande förekom samtal bland judiska och sionistiska ledare om Palestinerna och hur de skulle hanteras. Rappe citerar ett tal av Ben-Gurion redan1938 där han talar om befolkningsomflyttning. Vid den tiden köpte sionisterna mark i Palestina men det gick trögt för dem att ta över landet på det sättet.  

I maj 1948 samlade Ben-Gurion sina medarbetare för att diskutera politiken gentemot Jordanien, i ett brev efter mötet beskriver han huvuduppgiften för de väpnade grupperna Haganahs brigader: "Palestinas rensning förblev Plan Dalets främsta syfte (han använde verbet bi úr som betyder antingen "rena surdegen" i påskhögtiden eller "utrota, eliminera")  (s 143-144)

Plan Dalet hade fastställts i mars 1948 och var den fjärde planen som hade utarbetats för hur Palestina skulle övertas. I planen fanns utformat hur den framtida staten ska se ut geografiskt och hur den miljon palestiner som bodde inom området skulle behandlas. Byar skulle förstöras genom att brännas eller sprängas; "I händelse av motstånd måste de väpnade styrkorna utplånas och befolkningen fördrivas till utanför statens gränser." (s. 99)

Mycket snart sattes dessa planer i verket samtidigt som det brittiska mandatet avslutades och staten Israel utropades. En lång rad byar jämnades med marken och många dödades eller fördrevs.

En av de mest kända byarna hette Deir Yassin. Det var den 9 april som den lilla byn som låg på en kulle väster om Jerusalem omringades. Soldaterna sköt vilt med sina maskingevär, sedan samlades alla som fortfarande levde och alla mördades, kvinnorna våldtogs och kropparna skändades. Nära 100 människor dödades den dagen, bland dem många barn. 

Efter den massakern spred sig skräcken och många tog till flykten, hundratals byar sprängdes sönder och befolkningen fördrevs. Processen som kallas Al Nakba -katastrofen höll på att förverkligas.

Allt detta beskrivs med källor och vittnesbörd i boken. Inte minst finns det utsagor från soldater och befäl som själva var med och berättar vad de varit med och gjort.

Nu, 2025 är det fortfarande en etnisk rensning som pågår, planmässigt pågår bosättningar som ökar, både i Gaza och den ockuperade Västbanken pågår våldet och fördrivningen. 

Finns det något hopp i den låsta och omänskliga situationen?
För att hitta det behöver vi veta mer om vad som har skett och hur det har blivit som det är idag, boken av Ilan Rappe ger ett bra bidrag till det.

Dagens bok: Ilan Rappe: Den etniska rensningen av Palestina. Karneval förlag 2007

 

Rivningen av en gammal silo i Arboga som en illustration