Dagens bok: Marken, andligheten av Petra Carlsson Redell

Jag tog en bild av en präst som firade nattvarden vid altaret i den stora domkyrkan, hen lyfte nattvardsbrödet och sedan bägaren upp med båda händerna, lyfte blicken upp mot mot kyrktaket och himlen därovan när hon sade de viktiga instiftelseorden från Jesus: "Detta är min kropp... gör detta till minne av mig"

Jag kom att tänka på den bilden vid läsningen av Petra Carlsson Redells senaste bok där hon i ett av kapitlen kommer in på den samiske diktaren Paulus Utsis ord och tro skriver:
"Den gud som traditionellt kristna tror finns i höjden, finns då enligt panteismen i marken, stenarna och träden." och det är "liksom samma Gud men nu i marken istället för i himlen". Men jag anar att Carlsson inte vill predika en panteistisk tro istället för den traditionellt kristna utan hon har ett annat ärende. 

Hon visar i sin bok hur talet om Gud tillsammans med många andra aspekter av den världsbild och livssyn som råder i vårt samhälle är präglat av en kolonial situation, orden och språket för att beskriva tillvaron kommer även i vårt eget land från maktens sätt att tala och tänka. 

Carlsson söker sig till en samisk andlighet med en helt annan hållning till naturen än den rådande i det svenska samhället. Hon vidgar också talet om Gud och andligheten med inspiration från den samiska kulturen, till en naturnära levande andlighet och då upptäcker hon att "Orden saknas. Den del av min andlighet som lever i markerna, som knakar i granskogen, glittrar på västkustens vågor, lyser röd i den skånska slättens vallmofält, den står utan ord" s123

Majoritetskulturen har en hållning till naturen som är kluven, å ena sidan är den något annat än vi själva, vi går ut i naturen och studerar den som objekt och skeenden, naturen blir en kuliss som vi rör oss framför, å andra sidan är naturen något vi kan förfoga över och hantera, utnyttja och använda oss av som vi behagar.
Inte någon som har egen rätt till liv, inte ett sammanhang som vi själva är en del av.
Vi har också lärt oss att använda naturen som metafor och symbol för annat, till exempel våra egna känslor eller sinnestillstånd, även då skapar vi en bild av naturen som inte räknar den som något i sig självt. 

I vår moderna syn på naturen finns mycket av grunden till klimatkrisen och förstörelsen av miljön, utrotningen av djurarter och de förödda jordarna. Men också utnyttjande av människor i andra delar av världen för vår egen bekvämlighets eller njutnings skull. 

I boken Marken, andligheten öppnar Carlsson nya perspektiv som inspirerar till en livsnära, kroppslig andlighet mitt i naturen där vi själva ingår. Det är en spännande och innehållsrik bok som tål att återvändas till och reflektera över mycket mer än så. 

Carlsson talar om "det existentiella, om de immateriella och materiella krafter som varken är mätbara eller definierbara. Om allt det som övergår människans förstånd samtidigt som det finns där lika självklart som luften, kärleken och rädslan."  

Och där finns den andlighet som är större än allt och ändå ger livsmod och mening. Som utmanar läsaren att ompröva sitt sätt att leva i den sköra hotade naturen.

 Och kanske börjar det med att rikta blicken mot marken även när vi firar den mest heliga festen av dem alla. 

Dagens bok: Petra Carlsson Redell; Marken, andligheten, Polaris Stockholm 2024

Hör Petra Carlsson Redell tala om sin bok på youtube

Här hittar du boken på Bokbörsen

Folkmordet i Gaza och en bok om kvinnornas Gaza

Katastrofen med folkmordet i Gaza tränger sig på, intrycken drabbar oss hårt, om vi följer med i nyhetsbevakningen. 

Staten Israels politik och agerande blir allt mer förskräckande och obegripligt omänsklig. Nu bombas Gaza samtidigt som gränserna är stängda så att inga förnödenheter eller medicin kan komma in, svält råder och många dör varje dag, små barn drabbas mycket hårt.

Netanyahu hotar med ännu hårdare tag med trupper som ska gå in med full kraft. Är det en etnisk rensning eller en ny förintelse av ett helt folk som vi ser utveckla sig? 

Allt fler reagerar och protesterar, både i världens storstäder och på studentorter. Bland Israels egna befolkning demonstrerar många mot kriget och den omänskliga behandlingen av palestinier.
Våldet är också utbrett på Västbanken där bosättare och militär går hårt fram mot lokalbefolkningen. Inte minst journalister lever farligt.

Känslan av maktlöshet och förtvivlan sprider sig, men också en allt mer växande vrede mot staten Israel och dess till synes totala brist på medmänsklighet och barmhärtighet.
Jag undrar om människor i Israel inser hur illa detta är för Israels relationer i framtiden. Även om vi självklart fördömer Hamas våldsdåd så blir det här bara för mycket. Mycket långt över proportionerligt våld.

När jag studerade religionsvetenskap och det var dags för Gamla testamentet fick vi lära oss att Tio Guds bud och de hårda orden om öga för öga och tand för tand var regler som skulle begränsa våldet och straffen. Där makthavare tidigare kunde bränna ner hela byar som svar på motstånd skulle straffen begränsas till att ge lika för lika och inte mer. Våldet skulle inte tillåtas att gå över sina gränser.
Långt senare talar Jesus om att vända andra kinden till som ett mer radikalt sätt att bryta våldets onda cirklar och skapa ett fredligare samspel mellan människor. 

Idag när vi ser på Gaza är det som att vi är tillbaka långt före den gammaltestamentliga begränsningen av våldet. det verkar inte finnas några gränser alls när sjukhus bombas och en hel befolkning svälts ut. Och vad är egentligen målet, när har syftet uppnåtts? Läs här en ledare i DN om den frågan.

I boken Talals Hus, bakom stängda dörrar i kvinnornas Gaza skriver Terese Cristiansson om sina upplevelser i Gaza efter det krig som fördes i december 2008 - januari 2009. Även då hade Gaza bombats i en flygoffensiv och intagits i en markoffensiv 3 januari 2009. Några veckor efter detta krig kom journalisten Terese Cristiansson dit och hon levde där ett par månader under våren 2009. Boken ger en levande bild av människors liv i ett krigsdrabbat Gaza och ger en hel del kunskaper om konflikten och dess historia.

Intrycket boken ger är att allt är på samma sätt som då, men samtidigt att allt är förändrat. Samma lidande och sörjande mödrar och plågade civilbefolkning, det är tung läsning med många fruktansvärda berättelser om hur kriget drabbar med död och lemlästning. På det sättet ger det en bild av vad som pågår nu, bara det att nu är det ännu värre i skala, grymhet och förstörelse. 

Boken innehåller ögonvittnesskildringar av krigets helvete och bilder från ett vardagsliv i ett krigshärjat landskap. Cristiansson skildrar 5 kvinnors liv och de konsekvenser som kriget har fått för dem. I boken finns också beskrivet kvinnornas relation till Hamas och om könsroller och kulturella föreställningar. 

Att komma så nära den drabbade civilbefolkningen som man gör genom Cristianssons bok är nyttigt och stärker empatin, men samtidigt ökar också vreden och förtvivlan över dem som ansvarar för förtrycket och kriget. 

Förhoppningsvis kan alla dessa negativa känslor omvandlas till att bli handling för rättvisa och inte leda till en evig cirkel av hat och vedergällning.

Men framförallt är det nog nu, dödandet måste sluta!

World Fair Trade day på gång

Idag Lördagen den 10 maj är det World Fair Trade day. 

Det är en internationell dag för att lyfta fram hur fairtrade eller en rättvis handel kan hjälpa människor att få ett bättre liv, försörja sig själva och sina familjer och upprättas som självständiga människor.
Dagen firas alltid andra lördagen i maj runt hela jorden men det har blivit mer än en dag.
Allt mer uppmärksammas fairtrade/ rättvis handel hela månaden maj på olika sätt.

Bakgrunden är en kolonial historia där de rika länderna ville skaffa sig det de behövde så billigt som möjligt, ibland med goda avsikter att öka levnadsstandarden för den egna befolkningen och alltid med målen att skaffa sig själva rikedomar.
De menade sig ha rätt att lägga beslag på rikedomar och naturtillgångar överallt där de hittade dem som en del av koloniseringen. 

Strävan efter billiga varor ledde till en handel som blev allt annat än rättvis. Man ville producera varor så billigt som möjligt och det gick ut över dem som producerade dem och de skedde ständigt på de rikas villkor. 

Resultatet blev fattigdom och urusla levnadsförhållanden för dem som arbetade och producerade varor. Typiskt var också hur tillverkning ständigt flyttades till platser där löner var som lägst och krav på miljövänlighet var så få som möjligt.   

Det här är en kort skiss av läget, mycket mer kan sägas. 

Ett sätt att försöka göra något åt denna sneda handelsbalans är just att förändra handeln till att bli mer rättvis. Här kommer en beskrivning av vad det innebär utifrån de 10 principerna för Fair trade:

De 10 principerna för Fair Trade är baserade på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ILO:s kärnkonventioner för mänskliga rättigheter i arbetslivet. 

Principerna specificerar hur Fair Trade-företag ska organiseras och agera för att säkerställa att människor och miljö prioriteras. Alla medlemmar inom World Fair Trade Organization (WFTO), producentorganisationer, importörer och återförsäljare åtar sig att följa principerna.  

1. Bättre möjligheter för marginaliserade producenter
Genom handel skapar organisationen möjligheter för marginaliserade småskaliga producenter att uppnå ekonomisk självförsörjning.

2. Transparent och demokratisk organisation
Organisationen är transparent, agerar ansvarsfullt mot alla sina intressenter och har en demokratisk organisationsstruktur.

3. Handel med socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar
Organisationen tar socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar och strävar efter att ha långsiktiga handelsrelationer. Handeln bygger på solidaritet och förtroende. Ingen part vinstmaximerar på producentens bekostnad.

4. Rättvist betalning
En rättvis betalning är en betalning som har förhandlats fram ömsesidigt och överenskommits av alla/handelspartnerna genom dialog och deltagande. Det ger rättvis lön till producenterna som också kan också upprätthållas av marknaden. Principen om lika lön för lika arbete för kvinnor och män beaktas. Målet är alltid att betala en lokal levnadslön.

5. Inget barnarbete eller tvångsarbete
Organisationen garanterar att barnarbete och tvångsarbete inte förekommer inom produktionen, att FN:s barnkonvention respekteras och att nationella arbetslagar följs.

6. Icke-diskriminering, jämställdhet och fackliga rättigheter
Organisationen motarbetar alla former av diskriminering, verkar för jämställdhet och säkerställer rätten till kollektiv organisering.

7. Goda arbetsförhållanden
Organisationen garanterar goda arbetsvillkor och en säker och hälsosam arbetsmiljö, i enlighet med ILO:s kärnkonventioner.

8. Kapacitetsbyggande
Organisationen arbetar för att stärka de positiva effekterna av Fair Trade för marginaliserade småskaliga producenter.

9. Ökad medvetenhet om Fair Trade
Organisationen arbetar för att öka medvetenheten om Fair Trade och om behovet av rättvisa handelsvillkor. Organisationen informerar också om producenterna som odlar och tillverkar varorna.

10. Klimatåtgärder och skydd av miljön
Organisationer för rättvis handel stöder och bedriver verksamhet som är miljömässigt hållbar, socialt rättvis och ekonomiskt livskraftig. De arbetar med att anpassa och bygga motståndskraft mot klimatförändringar och minska utsläppen av växthusgaser från sin verksamhet.
(källa Fair trade Återförsäljarna FTÅ)

World Fair Trade organization WFTOs märkning som garanterar att varor producerats på ett sätt som gör handeln rättvist enligt de 10 principerna

En ny påve i Rom - i en tid av övergrepp och folkmord

Så har den romersk katolska kyrkan fått en ny ledare. Habemus Papam (vi har en påve) ropades det ut över St Petersplatsen och hela världen. Själv följde jag händelserna via BBC News. 

Den nye påven Robert Prevost eller Leo XIV är 69 år gammal, född 1955.
Det får mig att tänka på hur olika vi kan se på ålder i skilda sammanhang och kulturer. Vi går i pension i Sverige ungefär i samma ålder som den tillträdande påven är nu, även om pensionsåldern här flyttas uppåt. Av honom förväntas det väldigt mycket, arbete och engagemang, hans stora erfarenheter ska tas till vara och han ska vara tillgänglig dygnet runt. 

Är det vår svenska syn på gamla människor som är felaktig eller deras? Kan det gå att hitta en mer nyanserad syn på ålder och erfarenhet än den vi har i vårt land?

Jag tänker på förre biskopen i Strängnäs Jonas Jonsson som jag mötte nyligen, efter hans pensionering har han skrivit en rad böcker och engagerat sig på många sätt. Tiden efter arbetslivet kan bli en av de bästa tiderna i livet sade han till mig när vi talades vid.

Den nye påven har en spännande bakgrund: född i USA men gjort insatser i Latinamerika och Peru. Han har erfarenheter från fattigdomens värld och har levt i en del av världen som har inspirerat hela kyrkan med den latinamerikanska befrielseteologin. Även vår lutherska svenska kyrka.

Kritik finns som handlar om hur han agerat i den övergreppsskandal som har funnits och kanske finns i Romersk katolska kyrkan och som fortfarande kastar en mörk skugga över den kyrkan. Hur detta hanteras är en avgörande punkt för dem. Påve Franciskus har tagit skarpt avstånd från allt utnyttjande av barn och han citeras "Övergrepp mot barn är psykiskt mord" i Vatican News. Där räcker det inte med ord, framtiden får visa hur det går. 

Leo XIV är radikal när det gäller mänskliga rättigheter och att stå upp för de fattiga sägs det men han är konservativ när det gäller HBTQ+frågor, celibatet och möjligheten för kvinnor att bli präster.

Här kan du läsa hans första tal som påve.

Samtidigt pågår folkmordet i Gaza. Det går inte att blunda för det hänsynslösa mördandet och planerna på att ockupera det lilla som finns kvar av palestiniernas land. Det måste bli stopp på det.

Både vi själva och den nye påven har ansvar för våra ord och handlingar, vilken ålder vi än har uppnått.

Påve Leo XIV (foto Sveriges radio)

Bonhoeffer och om att se historien underifrån

Den 9 april 1945 är Dietrich Bonhoeffers dödsdag. Det är dagen då han avrättades. Det var i koncentrationslägret Flossenburg där han blev hängd som förrädare.
Andra världskriget närmade sig sitt slut men ändå slutade inte avrättningarna i koncentrationslägren.

Bonhoeffer fick leva 39 år.

Jag har tidigare skrivit om Bonhoeffer här på min sida. 

En tanke som drabbar mig idag är frågan vad en man som Bonhoeffer hade kunnat bidra med till mänsklighetens och kyrkans historia om han hade fått leva några år till.
På ett sätt är varje människas död en förlust för mänskligheten och mördande och dödande är också ett brott mot oss alla.
Ännu värre då om det är unga människor eller barn som dräps eller mördas. Det som hela tiden pågår i krigen hör dit, Gaza, Västbanken, Ukraina, Syrien och så många andra platser där morden pågår.
Det är brott mot oss alla och inte bara mot dem som drabbas direkt, även om det självklart är en katastrof för varje förälder eller vän som mister ett barn. 

Bonhoeffer skriver om att se historien underifrån i en text från hans samlade anteckningar.
Media av olika slag och de flesta makthavare vill få oss att se historien ur deras egen synvinkel, från miljardärernas vinkel till exempel.
Om vi istället med Bonhoeffer kan se historiens stora händelser "från deras synvinkel som är utstötta, misstänkta, illa behandlade, maktlösa, förtryckta och hånade - med andra ord, ur de lidandes synvinkel" 

Vad skulle vi se då?
Bonhoeffer menar att vår blick då skulle bli klarare, att vi "kan se på stort och smått, på sorg och glädje, på styrka och svaghet med nya ögon" då skulle vi kunna ompröva vår uppfattning och få en annan syn på "vad som är stort, mänskligt, rättvist och barmhärtigt" och vår syn skulle bli "klarare, friare och omutligare." 

Det handlar inte om att leva i ett evigt missnöje menar Bonhoeffer utan att "göra livet rättvisa på alla nivåer, och bejakar det därför att vi funnit något som egentligen ligger utanför varje "uppifrån" eller "underifrån".

Vi lever i krigens och klimatkrisens tid och just nu talas det om ekonomi och tullkvoter i alla nyhetsmedia, vi matas med en speciell synvinkel på världshistorien medan våldsdåden och folkmord pågår.
Kanske kan vi just nu påminna oss själva om det som just nu glöms bort. Bonhoeffers tänkande kan hjälpa oss att räkna med den hotade miljön och de våldsutsatta barnen nära oss och långt borta. 

Kanske kan vi tänka en tanke till om vad som är verkligt viktigt att satsa tid och resurser på och inte dras med bland dem som vill satsa allt på upprustning och mera vapen. 

Citaten är hämtade från den lilla boken: Dietrich Bonhoeffer Texter i urval, utgiven av Libris 1990 i serien Nutida andliga klassiker.

 

Fairtrade när biståndet sviker

Nyligen blev jag vald till ordförande för Världsbutiken Amos i Arboga.
Jag har länge, många år brunnit för Fairtrade, eller som vi sade tidigare Rättvis handel.
Det går tillbaka till mina studieår på 1980-talet i Uppsala tillsammans med ett engagemang för miljö och internationella relationer.
Jag är en av mycket få män i den ideella föreningen Världsbutiken Amos och därför har det inte känts bra att acceptera ordförandeskapet, flera år nu har jag varit vice ordförande. Men nu fanns det ingen annan som hade möjlighet att ställa upp, och jag hade lite mer tid.

 

Fairtrade är ett av de bästa sätten att på längre sikt förbättra levnadsförhållanden för människor i de fattigare delarna av världen. 

Det är att se till att de människor som producerar varor som vi gärna vill ha får betalt för sitt arbete och kan leva på det, gärna tillsammans med sina familjer och det lokala sammanhang som de finns i.
Att de får betalt för sitt arbete och kan bygga upp ett liv som rör sig ut ur fattigdom och beroende, det handlar i grunden om människovärde och frihet.  

Ett nyare sätt att beskriva målen med fairtrade är att tala om Levnadsinkomst eller livslön
Att handla fairtrade har som mål att de som producerar varor vi vill ha får en rimlig levnadsstandard på flera olika sätt, en sund mat, rent vatten, en bostad, möjlighet att spara inför framtiden med mera, se länken.

Det finns olika sätt att stödja och hjälpa människor som har det svårt eller lider nöd. I katastrofer och omänskliga mordiska övergrepp som vi kan se i Gaza idag behövs nödhjälp, att kortsiktigt få mat och stöd för överlevnad. 

Det finns många bra aktörer som ger hjälp där, FN gör stora insatser, ACT Svenska kyrkan och Röda korset gör bra insatser.
När det mest akuta fasen är över behövs annan hjälp. Stöd att komma åter till livet och få egna försörjningsmöjligheter, där är fairtrade en av flera olika metoder. Det handlar ofta om utbildning eller starthjälp, i vissa fall är mikrokrediter en bra möjlighet osv. Även här är ACT Svenska kyrkan en bra aktör som driver långsiktiga projekt. 

Just nu är det kris i biståndsvärlden, den stora aktören USAid har plötsligt stoppats av Trump-administrationen, det pågår rättsliga processer och vissa hävdar att det strider mot konstitutionen att lägga ner USAid. Men under tiden har tusentals, kanske miljontals människor hastigt förlorat sin försörjning. Det verkar oklart just nu vad som ska ske. 
I vårt eget land sker också stora förändringar. Många av oss är kritiska över att biståndet dras ner och används på andra sätt än tidigare. 

Fairtrade är inte något som förändrar de stora sammanhangen, inte en direkt politisk eller strukturell förändring. Det är något som förändrar tillvaron för enskilda personer och familjer, ibland närsamhället eller byn där arbetet pågår. Det är en hjälp i det lilla och det gör skillnad där.
Fairtrade behöver kompletteras med både nödhjälp och arbete för förändring av de stora sammanhangen, världshandeln och de eviga krigens galenskap som bara leder till mer hat och våld. 

Fairtrade är lite mer komplicerat än det kan låta, förenklat så kan det fungera på två sätt:

Det vi kanske oftast ser är Fairtrade som produktmärkning, varor produceras och kontrolleras. 

Det gäller råvarorna i produkten som ska vara producerade utifrån tydliga regler och kriterier, de kontrolleras av oberoende externa kontrollanter. Här får det inte finnas barnarbete eller skadliga arbetsmiljöer, man ska också ta miljöhänsyn bland mycket annat.

Vi kan se fairtrade-märket på många olika varor som kaffe, choklad, te, rosor osv. 

Det finns cirka 3000 produkter i handeln som är märkta på det viset. I vissa fall är det en del av ingredienserna som är certifierade men inte alla. 

Det här är mycket bättre än de traditionellt producerade varorna och gör skillnad. Välj dem om du har möjlighet och råd.

Vi i Världsbutikerna tar ett steg till och vi handlar med varor där hela organisationen kring produktionen av varorna är fair trade. Det är hela processen med produktion, arbetsmiljö, transport, mellanhänder och handeln lokalt osv som är godkänd enligt tio viktiga kriterier. 

Läs mera här i min blogg om Fairtrade på olika sätt. 

Nu när de stora aktörerna inom bistånd drar ner och minskar sina bidrag eller tar bort dem helt och hållet ställs vi alla inför ett stort dilemma, ska vi bara se på när människor går under? 

Jag säger inte att fairtrade är lösningen på den katastrofala situationen, men den gör skillnad för några och kanske kan det bli allt fler som får ett bättre liv på det sättet? Om vi väljer fairtrade lite oftare.

Den missbrukade tron och den befriande

I natt svensk tid höll president Trump ett stort tal för kongressen och för hela nationen i USA. 

Där upprepade han något som han sagt tidigare, och som han verkar betona mer och mer. 

Det är tanken att Gud har skyddat honom och räddat hans liv vid attentatet som skedde tidigare.

Gud skulle ha sparat hans liv för att han har en uppgift att genomföra och nu gör Trump det han är kallad till. 

Resonemanget haltar såklart, men mer än så, det är livsfarligt när makt förknippas med religion och därmed rättfärdigas. 

Om Gud vill att något ska ske står det utanför ifrågasättande och diskussion. När Trump indirekt säger att det är Guds vilja att han ska ha makten och genomföra sin politik är det närmast hädelse och totalt främmande för trons väsen, dessutom strider politiken han för mot grundläggande bibliska principer. Två exempel är nedmonteringen av USAAID och neddragningarna i Medicare.

Bibeln är mycket tydlig i inriktningen att se till de fattiga och "de nedersta" i samhället, att värna om dem som har störst behov. En vanlig formulering är att se till "änkan, den faderlösa och främlingen". Dessa tre var de mest utsatta i samhället där all omsorg och försörjning byggde på familj och tillhörighet till släkten och bygden.

Just dem som bibeln lyfter fram som värda särskild omsorg är det som drabbas i Trumps USA idag och av andra högerextrema tolkningar av hur samhället ska utformas.

Trumps politik och omvandling av det amerikanska samhället går i motsatt riktning mot bibelns vision av ett samhälle av mångfald och samverkan för allas bästa med särskilt hänsynstagande till dem som mest behöver stöd.

 

Att kalla detta för Guds vilja eller att utföra en sådan politik och samtidigt tala om Guds vilja är ett mycket tydligt missbruk av den kristna tron. Det är på samma nivå som tron har missbrukats vid andra tillfällen i historien, vi kan tänka på korstågen, häxprocesserna eller den rikstyska kyrkan i tredje rikets Tyskland. 

Tro och religion riskerar att missbrukas som allt som är viktigt och värdefullt för människor. Därför behövs ett kritiskt sinne när det börjar talas om Gud som Trump gör. 

Den kristna trons grundprinciper är kärlek och omsorg och ett budskap som befriar till att leva gott och sant, en livsstil som är att ta ansvar för sina handlingar i skapelsen, för medmänniskan och dem som behöver vårt stöd.

Guldsmedshyttans kyrka Västerås stift

Den etniska rensningen i Palestina - dagens bok

Cecilia Uddén är en fantastisk utrikeskorrespondent i Mellanöstern.
Hennes reportage och kortare rapporter från Palestina/Israel, från Gaza och den ockuperade Västbanken är alltid faktaspäckade och ger röst åt vanliga människor som på olika sätt drabbas av konflikten. Vi får höra röster av barn och vuxna som berättar om vad de har varit med om på ett mycket gripande sätt.
Ständigt lyckas hon göra mig upprörd, eller rättare sagt är det ju det som pågår av våld och terror av olika slag som är upprörande. 

Cecilia Uddén skildrar det så att det känns ända in på kroppen. I veckan handlade det om barn som tvingats lämna sina hem i flyktinglägren på Västbanken när den israeliska militären tömmer flyktinglägren.
Eller läger och läger förresten, vid en resa för många år sedan besökte vi ett av dessa sk läger i närheten av Jerusalem och det var enkla hus av betong med gator och små odlingar, som en stadsdel där människor bott sedan 1948 och 1967.
Det vill säga från när staten Israel bildades och de palestinska byarna tömdes på sin befolkning och ofta jämnades med marken. Och när flyktingar tvingades fly på nytt vid 6-dagarskriget då stora delar av landet ockuperades, det vill säga de områden som skulle vara grunden för tvåstatslösningen. 

De boende är människor som lever som flyktingar som varken tillåts komma tillbaka till sina hem eller får integreras i det nya landet, och nu ska de bort även från dessa platser där de hittat lite trygghet, även om den alltid varit osäker.
Situationen är komplicerad på många sätt, självklart vill människor som fördrivits helst av allt komma tillbaka hem igen, arabstaterna har redan stora minoritetsgrupper som gör det politiska läget osäkert har svårt att ta emot flera. Och så har vi människor, palestinier som inte har någonstans att ta vägen. Särskilt inte nu när Gazaremsan är bombad till ruiner.

Trumps trams om folkförflyttningar är väldigt stötande, en kolonial attityd som man hade hoppats hörde till det förflutna i balkankrigens helvete, apartheidens Sydafrika eller antisemitismens Tyskland kring andra världskriget. Men nu är det tillbaka alltså, den etniska rensningen.

När det gäller Palestina så finns det en mycket genomarbetad och beforskad studie av hur planmässig och brutal Israels politik var redan från början och hur den syftade till att rensa Palestina från sin befolkning. Det är den israelska historikern Ilan Rappe som har skrivit boken "Den etniska rensningen av Palestina" och den beskriver i detalj vad som hände 1947-48.

Boken bygger på Rappes forskning i handskrifter och brev i israeliska arkiv. Vissa av dokumenten har tidigare varit hemligstämplade. Ett viktigt arkiv som används är "Ben-Gurion-arkiven i Sdeh Boker"
(sidan 55 i boken).

Långt före staten Israels bildande förekom samtal bland judiska och sionistiska ledare om Palestinerna och hur de skulle hanteras. Rappe citerar ett tal av Ben-Gurion redan1938 där han talar om befolkningsomflyttning. Vid den tiden köpte sionisterna mark i Palestina men det gick trögt för dem att ta över landet på det sättet.  

I maj 1948 samlade Ben-Gurion sina medarbetare för att diskutera politiken gentemot Jordanien, i ett brev efter mötet beskriver han huvuduppgiften för de väpnade grupperna Haganahs brigader: "Palestinas rensning förblev Plan Dalets främsta syfte (han använde verbet bi úr som betyder antingen "rena surdegen" i påskhögtiden eller "utrota, eliminera")  (s 143-144)

Plan Dalet hade fastställts i mars 1948 och var den fjärde planen som hade utarbetats för hur Palestina skulle övertas. I planen fanns utformat hur den framtida staten ska se ut geografiskt och hur den miljon palestiner som bodde inom området skulle behandlas. Byar skulle förstöras genom att brännas eller sprängas; "I händelse av motstånd måste de väpnade styrkorna utplånas och befolkningen fördrivas till utanför statens gränser." (s. 99)

Mycket snart sattes dessa planer i verket samtidigt som det brittiska mandatet avslutades och staten Israel utropades. En lång rad byar jämnades med marken och många dödades eller fördrevs.

En av de mest kända byarna hette Deir Yassin. Det var den 9 april som den lilla byn som låg på en kulle väster om Jerusalem omringades. Soldaterna sköt vilt med sina maskingevär, sedan samlades alla som fortfarande levde och alla mördades, kvinnorna våldtogs och kropparna skändades. Nära 100 människor dödades den dagen, bland dem många barn. 

Efter den massakern spred sig skräcken och många tog till flykten, hundratals byar sprängdes sönder och befolkningen fördrevs. Processen som kallas Al Nakba -katastrofen höll på att förverkligas.

Allt detta beskrivs med källor och vittnesbörd i boken. Inte minst finns det utsagor från soldater och befäl som själva var med och berättar vad de varit med och gjort.

Nu, 2025 är det fortfarande en etnisk rensning som pågår, planmässigt pågår bosättningar som ökar, både i Gaza och den ockuperade Västbanken pågår våldet och fördrivningen. 

Finns det något hopp i den låsta och omänskliga situationen?
För att hitta det behöver vi veta mer om vad som har skett och hur det har blivit som det är idag, boken av Ilan Rappe ger ett bra bidrag till det.

Dagens bok: Ilan Rappe: Den etniska rensningen av Palestina. Karneval förlag 2007

 

Rivningen av en gammal silo i Arboga som en illustration