Böndagar i krig och fred

Så beslutades det i Danmark att Den store Bededag avskaffas. De inkomster som kommer staten till del för att människor jobbar en dag till ska användas till försvaret. 

Det är lite av motsatsen mot den bibliska visionen av att svärd blir till plogblad, men nu blir böner till vapen istället. Det kan ses som ett svårt bakslag för fredens sak i världen att böner ska bli till vapen. 

Freden sitter illa till både i Ukraina och i Palestina, i Sudan och Syrien och så många andra platser på jorden. 

Är det inte väldigt illa med läget på jorden just nu?

Fattigdomen i världen förvärrades under pandemin och var 11e person på jorden lever under fattigdomsgränsen. 
Klimatkrisen pågår och de åtgärder som svenska regeringen gör verkar göra läget värre istället för bättre. 

Det är som att många makthavare blundar för vad som pågår. 

Hur är det i kyrkan?

I Sverige är det dags för bönsöndagen på söndag. Det finns de som tänker att det är ett tecken på världsfrånvändhet och passivitet att sitta och be medan världen brinner. 

Men kanske är det inte så enkelt.

Hur kan vi tänka om bönen? Gör den någon skillnad?

Bön påverkar oss som ber, att tänka på dem vi bryr oss extra om och situationen i världen påverkar oss. Det gör oss beredda till handling när vi kan och på de sätt vi själva kan. Och många gör mycket, skänker, engagerar sig och stöttar medmänniskor. 

Bönerna i kyrkan när vi nämner de platser och de förhållanden som råder gör att de inte glöms bort. Vi aktualiserar dem varje söndag i kyrkan. Vi nämner dem, helst ganska konkret och i detalj.
Det betyder att kyrkan vågar se vad som pågår, vågar tala om vad vi ser och gör oss beredda att handla. 

Genom att kyrkan vågar se och benämna vad som händer påverkar kyrkan samhället som hon är en del av. Det går inte att totalt blunda för eller förneka något som det talas om varje vecka i våra kyrkor.  

Bara genom allt detta har bönen en stor effekt genom människor som hör och talar, 

bidrar och engagerar sig. 

Men kanske finns det mer?

Som jag skrivit tidigare så är tron framförallt en relation, att leva med någon som är större än oss själva, våga lita på, ha tillit till den som alltid vill oss väl. 

Tro är att leva med Gud.

Bön är all den kontakt vi har med Gud, våra ord och handlingar. Morgon och aftonbön, korta ord när som helst under dagen, tidebön eller Jesusbönen, ett kort "hjälp" eller "tack", en längtan och önskan från vårt inre.
Att tala och att lyssna, andas ut och andas in.

Andas in och ta emot liv och andas ut det som tynger oss. 

Ta emot andens kraft och släppa det som hindrar oss.

Livet i Guds närhet gör oss fria att våga se hur det är och gör oss fria att handla.  

Men det finns mer att säga om bönen. 

Olov Hartman skrev en fin psalm där han uttrycker 

en nivå till vad bönen kan innebära, han skriver så här:

Guds offrade Lamm

ges ut för oss alla som Herren har sagt,

att världen må leva och syndare tro

och förbönen omsluta himmel och jord.

Av änglars och människors bön i hans namn

står jordkretsen fast. (Svpsalm 62 vers 5)

Själva jordkretsen står fast av bönens kraft, bönen som omsluter himmel och jord. 
Det skulle se mycket värre ut på den här planeten om inte alla dessa böner bes varje dag och natt av oräkneliga människor runt hela jorden. 

Låt oss be om fred och hjälp till de fattiga,
om förnuft till de styrande så att de tar klimatkrisen på allvar,
låt oss be och göra vad vi kan
för att jorden ska bli ett mer mänsklig plats att leva på. 

Låt oss be och komma närmare Gud 

som är livets och kärlekens källa.

Vår vid Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga