Maria och kvinnornas kyrka

Det finns en hemlighet, säg den inte till nån man.
Det är att kvinnor är totalt avgörande för kristen tro och kyrkan. Kvinnor spelar huvudroller och är de som får saker att hända. 

Vi firar Marie bebådelse på söndag, om denna unga flicka hade sagt nej hade Jesus inte kunnat födas. Då hade vi inte haft den kristna tron och kyrkan som den är idag, utan något helt annat.

Den Gud som vi känner genom Jesus är sådan att det inte finns något tvång. Det är vi som bestämmer om vi säger ja eller nej till Gud, och inom de gränser vi lever inom, till att leva kärleksfulla liv.

Marias ja var nödvändigt, och som tur var vågade hon lita på att orden om den kärleksfulla och ömsinta Guden var sanna.
En ung flicka i en by i en avkrok som få av oss skulle känna till om det inte var för att hon bodde där.
Det är inte starka män, inte diktatorer eller generaler eller ministrar som förändrar historien på riktigt, det är hon som vågar. 

Det skrivs om Jesus lärjungar, de tolv männen. Men om vi ser efter lite närmare kan vi upptäcka att det hela tiden är kvinnor med på vägen.

En kvinna vid Sykars brunn berättar för byborna om Jesus och de kommer till honom för att få veta mer. 

Vid uppståndelsen kommer kvinnor till graven, de ser att något har hänt, graven är tom.
De berättar för lärjungarna som lämnar det låsta rummet på övre våningen och vågar sig ut. Kvinnor är vittnena som ser och anar och berättar om livet seger över döden. 

Under kyrkans långa historia hör vi mycket talas om påvar och biskopar, men mindre om dem som samlades och bad och sjöng och gjorde goda gärningar. Kvinnorna som kanske hela tiden varit en majoritet av kyrkan och som burit så mycket. 

En madonna av Mats Hermansson

Missionens historia är full av modiga kvinnor som är lärare och sköter hälsovård och sjukvård, och i vissa fall också predikar och sprider befrielsens budskap vidare.

När vi äntligen öppnade prästämbetet för kvinnor i Svenska kyrkan hade vi kommit ett steg till på att förstå vad kärleksbudskapet från Jesus innebar, det går långsamt ibland i en organisation som räknar med evigheten som tidsram. 
Då började en process som ledde till att vi idag har flera präster som är kvinnor än män. Kanske kan en man känna sig lite orolig för att kyrkan ska helt tömmas på män?
Men förlusten är i sådana fall männens och inte de kvinnors som tröstar och varnar och ger människor mening och frihet genom ord och handling i kyrkan. 

En tjej som sade ja, inte till ett övergrepp eller tvingande order,
utan sade ja till att stå upp och ta en huvudroll, våga tala och handla.
Det är Maria, en kvinna som är mer betydelsefull än vi anar. 

Hör orden ur Marias lovsång i Lukasevangeliets första kapitel,
hon jublar stolt och inte är rädd att säga jag eller mig:

Då sade Maria:
»Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.

Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid."

Maria med Jesusbarnet från Västerås domkyrka

Här kan du lyssna till en fin Mariapsalm:
Alla källor springer fram i glädje,
psalm 481 i Den svenska psalmboken: