Om Engelbrekt, Billing och friheten

Grattis Engelbrekt! Under veckan var det nämligen hans namnsdag.

Men vem var han frihetshjälten, om han nu var det?
Här i Arboga står Engelbrekt staty utanför Heliga Trefaldighets kyrka i en ganska märklig pose. - se bilden längst ner. Det är nationalromantikens frihetshjälte som står upp för folket, kanske vid den första riksdagen i Arboga, det sk Arboga möte 1435.

Om det nu var en riksdag, wikipediasidan menar att det var ett herremöte istället, alltså där bara de ledande klasserna möttes och bönderna inte var med. 

Engelbrekt sågs som frihetshjälte eller revolutionär efter det uppror som skedde i Dalarna 1434 och som ledde fram till att han blev vald till rikshövitsman i Arboga året efter. En rad olika strider och förvecklingar följde som vi kan läsa om i historieböckerna. Engelbrekt dödades redan 1436.

Kanske var han en ledare i motståndet mot skatterna som krävdes av bönderna, kanske en lokal storman som vågade säga ifrån. Eller en affärsman som värnade om bergsbruket i Bergslagen. Han har firats som frihetskämpe och någon som stod för det svenska, särskilt har han lyfts fram i nationalismens tider som på 1930-talet. (och av vissa extrema högerextremister ännu in i vår tid.)

1934 hade en minnessten över Engelbrekt huggits och rests i Ingolsbenning utanför Norberg.
På stenen hade några ord huggits in i frakturstil "Han frälste rijket, av sådana träldom, som thet uti kommet waar" på en slags gammal-svenska. Tillsammans med järnbruksmän hade han givit sig ut i strid 1434 i kamp för rätt och frihet lyder inskriptionen.

Vid det högtidliga firandet 1934 var biskop Einar Billing på plats och höll tal.
Det var ännu en balansgång för biskopen. Nationalismen höll på att växa sig allt starkare och hade kommit ganska långt i Tyskland, diktaturen höll på att ta över och det fanns många positiva röster i vårt eget land. Hur skulle Billing kunna hylla Engelbrekt men utan att hamna på nazisternas sida?

Invigningen av Engelbrektsstenen i Ingolsbenning 1934

Det blir till en betraktelse kring frihet och lag där Billing mycket tydligt tar avstånd från all form av diktatur och laglöshet, där han talar för tro, samvete och demokrati. Kan det finnas något där att ta vara på i vår tid med starka högervindar?

Några tankar ur hans tal kommer här: Billing börjar med ord om frihet, både från bibeln och från biskop Tomas frihetssång. Den sång som biskop Tomas skrev på 1400-talet är nämligen en del av ett större diktverk som handlar om ingen annan än Engelbrekt Engelbrektsson. Sången som börjar med orden "Frihet är det bästa ting.."

Vad är det för frihet det talas om?
Billing talar om en frihet som behöver ta avstånd från två ytterligheter - "mot tyranniet på den ena, men mot laglösheten och självsvåldet på den andra fronten." Det som gör oss fria i samhället är en lag som människor själva har stiftat, inte någon som har lagts på dem av en diktator eller tyrann. Det var en sådan påtvingad lag som Engelbrekt kämpade mot.

Lagar och bestämmelser behöver vara ett uttryck för hela folkets gemensamma vilja, och när den väl är stiftad behöver var och i folket känna sig ansvarig att uppehålla och leva efter lagen. Där finns friheten, menar Billing, "All diktatur är laglöshet och all laglöshet är diktatur. Blott den lagbundna friheten är frihet" 

Varför är detta så viktigt? Billing citerar ett bibelord: "Där laglösheten förökas - förkolnar kärleken hos de flesta". I ett samhälle där inte en god gemensam lag finns kommer andra värden att dominera, de rika, de mäktiga, de våldsamma, de starka kommer att bestämma där egoismen och drifterna får bestämma. 

Vi behöver alla skyddas från våld och stöld, från diktatur och rasism. Det är ett annat sätt att säga att gemenskapen behöver skydda den enskilda människan från den hårda egoismen och vinningslystnaden. Våldet i hemmen, stölderna mot de gamla, föraktet och hatet som sprids på nätet - tydligast på Twitter. 

Det är en laglöshet som förminskar friheten. Vad finns det för väg framåt?
För Billing är det våra samveten som är den kraft som kan göra oss fria. "Så är det vakna och självständiga samvetet på en gång den starkaste konserverande och den starkast framåtdrivande, reformatoriska, understundom även - när så för "lagens upprättande" kräves - revolutionerande makten." 
Samvetet så föraktat i vår tid behöver upprättas, det är ju vår inre kompass och rättskänsla, det är motivationen till vårt handlande och grunden för ett gott samhälle med frihet - dvs genom att varje människa räknas och värderas högt. 

Billing vore inte biskop och kristen om han inte lägger till en mycket viktig sak. Det som behövs för att samvetet ska kunna vara gott och fritt, "fylla sitt väktarekall i den lagbundna frihetens tjänst". Det är att samvetet själv måste frigöras.
När våra samveten kan bli fria från skuld, oro, ofrid och rädsla kan de stå starka mot det som bryter ner och mot "träldomsoket" - allt det som binder oss och försöker förminska oss.

Det av Gud upprättade och frigjorda samvetet kan bära det mod som gör att vi kan våga stå upp emot tyranni och rasism och våld. Men ganska vaga ord talar Billing om "dessa dagar" men alla som är där vet vad han talar om på sommaren 1934.
Det är modet att i protest resa sig mot våldets och laglöshetens övermakt. 

Så har Billing gjort Engelbrekt till någon som är en förebild och hjälte för demokrati och vårt fria samvete, mot nationalism och diktatur. Mot alla dem som ville använda Engelbrekt på ett annat sätt.
Han gör något i sitt tal som liknar den fredens konst som är att smida svärd till plogbillar.

Statyn av Engelbrekt i Arboga, rest 1935 

Billings tal finns i boken Guds närhet, några betraktelser, predikningar och tal,
utgiven av SKDB 1949, boken finns på Bokbörsen.

Arboga kommun skriver om statyn och Engelbrekt

Wikipedias sida om Engelbrekt 

Länk till Historiska media och sidan om mordet på Engelbrekt

Texten ur Matteusevangeliet som Billing citerade om laglösheten
det är en annan formulering i vår nyare översättning

Från Västmanlands Länsmuseum om Engelbreksstenens invigning, där jag lånat bilden från 1934

Har Jesus funnits - egentligen

Har Jesus funnits?
Frågan blev aktuell på Twitter nyligen och en del artiklar har redan dykt upp. Bakgrunden var att bakteriologen Agnes Wold svarade på en kommentar utifrån Dick Harrisons bok om Jesus som nyligen kommit ut.
Vad kan vi säga i sakfrågan, har Jesus funnits?

Dick Harrison gör som andra historiker i sin bok, han går till källorna och ser vad som kan sägas utifrån vetenskapliga metoder om Jesus, och han kommer fram till att personen verkligen har funnits. En person med vissa egenskaper, som levt vid en viss tid och att vi vet en hel del om honom.
Harrison lyckas till och med fylla en hel bok.
Om Jesus var något mer än en vanlig människa är en fråga för tron. Men att han har levt på jorden vid vår tideräknings början är mycket sannolikt. 

Harrison är inte oemotsagd, men alla seriösa historiker håller med honom, hör till exempel på det här radioprogrammet ifrån Vetandets värld i P1 som tar upp frågan om den historiske Jesus.

De säger där att det finns ett fåtal källor utanför bibeln, men de källorna är ganska osäkra. Däremot finns det en rad skäl av olika slag som talar för att personen har funnits. Bland annat så är det svårt att förklara hela den kristna kyrkan och dess historia utan en historisk person i början. 

Genom teologins historia har det hela tiden funnits forskare som har försökt hitta just den historiske Jesus. Man talar om olika perioder och ett sökande efter den historiska Jesus, eller på engelska The Quest for the Historical Jesus (länken leder till wikipedias sida om denna Quest)
Enorma ansträngningar har gjorts för att precisera vad man kan veta och vad som är mer osäkert om gestalten Jesus från Nasaret. Frågan om hans existens menar dessa forskare redan är löst.

Dessa forskare hamnade ganska ofta i en Jesus-bild som stämde med deras egen tid och de ideal som fanns just då de levde. Kanske till och med närmare en bild av forskaren själv än en enkel judisk timmerman från det första århundradet. 

Bibelforskaren NT Wright menar att vi idag kan veta mera än tidigare genom nya historiska metoder, bl.a. genom att vi vet mera om den tid Jesus levde.

Hur ska vi tänka om dem som förnekar att Jesus har funnits?
Kanske bara med en enkel fråga, hur kan någon bevisa att en person inte har funnits för hundratals år sedan?  Att någon har funnits går att bevisa om det finns spår, resultat eller källor, men hur visar man att någon person inte funnits? 

Bibelns berättelser är vittnesbörd av olika personer som blivit engagerade och gripna av mötet med Jesus, de är skrivna i ljuset av tron på uppståndelsen.
De är inte historiska redogörelser utan berättelser med kraft och känslor, de talar till oss om existensens villkor och tillvarons djupdimensioner.
När vi läser dem i kyrkan och predikar över dem kan vi få vara en del av de kristna genom århundradena som har hittat berättelser som befriar och ger mod.
Berättelser om tro, hopp och kärlek som ger sinnesro och handlingskraft.
 
Och allt detta kommer från en gestalt som säkerligen har levt på jorden,
Jesus från Nasaret.

Länkar:

Dick Harrison skriver i Svenska Dagbladet om hur han kommer fram till att Jesus har funnits,
här hittar du den artikeln.

Läs en tråd på twitter här om detta

Från sidan Apologia finns här en sida med argument för att Jesus har funnits. 

Om bibelforskaren NT Wright hittar du en sida här

Jesusbild från St Nicolai kyrka i Arboga, Jesus befriar de bundna ur dödsriket

Antje Jackelén och twitterhatet; Twitter har blivit till sociala mediers soptipp

 Antje Jackelén är Svenska kyrkans ärkebiskop sedan några år tillbaka, det var redan 2014 hon tillträdde efter att ha valts till ärkebiskop med en god majoritet.

Ofta har vi kunnat höra henne tala och se henne i morgonsoffor och samtalsprogram i media. Alltid aktiv och alltid genomtänkt och tydlig. Men också ständigt påhoppad och utsatt för hat och hån och hot. Är det för att hon är kvinna som hon utsätts extra mycket eller kanske för hennes tydlighet? Många av oss som arbetar i Svenska kyrkan är stolta och glada över henne och det goda arbetet hon gör.

Häromdagen fick Antje Jackelén nog av de extremt obehagliga påhoppen hon har fått på Twitter och hon berättade att hon tar en paus från Twitter. 

Påhoppen är lögnaktiga och sprider felaktiga påståenden, de är fulla av hat och skrämmande aggressivitet, de är djupt okunniga och missriktade på alla möjliga sätt. Personerna bakom påhoppen är med och sprider de stämningar som gör att Twitter blir till en mycket osund och hatfull plats, en plats full av grabbig aggression och mobbing, härskartekniker och desinformation. Allt som skrivs vrids ofta till att betyda något annat, inte så sällan sin motsats.
Det finns en annan sida på Twitter med uppmuntran och delande av liv, men allt detta hat förstör mycket av den goda sidan. Som när en önskan om Glad Påsk bemöts med hån och nedsättande kommentarer. 

Twitter har blivit till sociala mediers soptipp och gödselstack.
Och ännu värre, gödsel kan ju användas till något positivt som att ge näring åt odlingar.
Sopor kan återvinnas och användas på nytt.
Men Twitterhatet är bara destruktivt.

Biskop Antje @biskopantje skriver så här på Twitter när hon nu tar paus: Tar twitterpaus. Berörs illa av att mina tweets används för att sprida hot och hat samt lögn om tro, ⁦

@svenskakyrkan

⁩ & samhället. Ni som gör det kan känna er som vinnare för stunden. Men: den sanna vinnarsidan är alltid sanningens och kärlekens sida. Växla över till den!    

Jag funderar över om Twitterhatet visar på en förändring i vårt samhälle och hur vi bemöter varandra, eller om det bara är ett tillfälligt undantag? 

Hur tänker du?

Tyvärr lutar jag just nu åt att vårt land utvecklas till att bli allt mer omänskligt. Mindre generöst och accepterande. Jag hoppas jag har fel. 

Jag hoppas att sanning och kärlek ska få prägla hur vi är med varandra istället.
Ingen av oss klarar oss själva, alla behöver vi varandra och varandras stöd och uppmuntran för att livet ska vara så bra som möjligt. 

Den gyllene regeln visar fortfarande på det bästa sättet att leva tillsammans:

Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni göra för dem (Matt 7:12)

Det vi inte vill bli utsatta för ska vi inte utsätta andra för.
Det goda vi själva längtar efter och önskar, det ska vi ge till andra.

Kanske kan vi då motverka hånet och hatets kultur.

Eller som Dietrich Bonhoeffer skrev

Påskens budskap - från avskurenhet till närhet och liv

Påskhelgen har passerat och kanske gör du som jag.
Tänker vidare på vad påskens händelser kan betyda för oss som lever nu. 

För många av oss räcker det att veta att Gud finns nära och omsluter oss med kärlek och nåd. Att vi får leva tillsammans med Gud och hålla fred med varandra. Att Gud har älskat världen och oss alla för att var och en som tror på honom inte ska förgås utan befrias till evigt liv. (Joh 3:16)

Men kanske vill någon gå lite djupare?

I bibeln finns berättelser om hur ondskan kom in i världen. Och om varför det finns så mycket av lidande och sjukdom, plåga och destruktion i tillvaron.
Ett av svaren handlar om avskurenhet eller bortvändhet. Att vi själva och delar av skapelsen har förlorat kontakten med livets källa och ursprung. Att det finns ett avstånd eller en åtskillnad mellan människor och Gud, och mellan människa och människa. Vi kan känna av det som en känsla av Guds frånvaro och ett främlingskap till andra människor. 
Det behövs något eller någon som överbryggar eller övervinner klyftan mellan oss.

Och där är tron att Gud griper in - Gud försonar världen med sig själv - som Paulus skriver i ett av sina brev, och det sker just med påskens händelser. Att Jesus dör på korset och uppstår igen från de döda, blir levande igen.

Teologer och tänkare har grubblat och skrivit tjocka böcker om försoningen och olika sätt att förstå och tänka om den, bland annat Einar Billing som jag skrev om senast. 

Man kan förenklat säga att de olika sätten att se på försoningen handlar om var problemet ligger. Är det hos Gud eller hos oss människor eller kanske mitt emellan?
Är det Gud som stoppar tillförseln av godhet och kärlek i tillvaron eller är det människor som hindrar dem att komma fram? Ligger problemet någonstans mitt emellan eller är det en kombination av olika orsaker. Strukturer har betydelse.
Har kan ibland tankar på någon slags ond makt eller djävul dyka upp.
Djävul kommer av ordet diabolos - något som kastar isär, något som skapar avstånd och håller oss långt borta ifrån varandra. Eller med andra ord - allt som skiljer oss från Gud och varandra är djävulskt. 

Vad kan då förena oss med Gud och varandra? 

En av de väckelserörelser som skapade egna församlingar drev också frågan om en subjektiv försoningslära, något som låter väldigt bra och sympatiskt.
Kortfattat går den ut på att hindret finns enbart hos oss människor, vi är bortvända från det goda och Gud eller som det ofta uttrycks "syndare och avfallna från Gud".
Jesus visar på ett övertygande sätt att Guds kärlek finns där för oss, han dör för oss på korset, döende, uppspikad på korset uttalar han de oerhörda orden "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör"
Jesus visar på en kärlek som är utan gräns och försoningen sker genom att vi kommer till insikt om att vi är älskade och förlåtna. Insikten och tron öppnar vägen till Gud och varandra. (Läs gärna ett citat här om Waldenströms försoningslära) 

Billing är med på detta, han tar också avstånd från tanken att hindret finns hos Gud som måste utdöma straff. Men han har en invändning, inte direkt mot väckelserörelsernas tro, men mot en missuppfattning kanske. Billing skriver i sin bok "Försoningen" så här:
"Man talar om det oemotståndliga intryck, som utgår från Jesu person och särskilt från hans död, hur den, som en gång "stått under Jesu kors", ej längre kan taga det lättsinnigt med synden, hur Kristi kärlek tvingar oss osv. Allt detta är skönt och sant, vi göra alla väl i att akta därpå. Och dock: finns det någon enda ibland oss för vilken ej detta tal mer än en gång tett sig som en blott fras?"

Kanske är det så att det behövs något mer än insikten om Guds kärlek till oss för att vi ska leva allt mer kärleksfullt och gott och minska lidandet på jorden?

Om det bara är psykologiskt, att vi får ett intryck och inser något så räcker det ibland inte så långt, det kan hända att det bara blir ord - en tom fras för oss och för många som har svårt att ta det till sig.

Billing vill kombinera detta med tron att något verkligt har skett i och med Jesu död och uppståndelse, "ett faktum" som han skriver av "evigt närvarande betydelse" som vi kan hålla fast vid, ett fäste som håller vad som än sker. Och det är en historisk verklig händelse.

Själva ondskan i alla dess former, all trasighet och splittring, avståndet och främlingskapet, inom oss och omkring oss är övervunnen. Ondskan är besegrad och skall gradvis mer och mer förlora sin makt och slutligen fullständigt försvinna.
Det var detta som hände när Jesus gick längst ner i avståndets mörker för att sedan lysa upp mörkret med det ljus som aldrig kan dö, den kärlek som är närhet och ljus.

Tecknet på detta är uppståndelsen och betydelsen är att Jesus Kristus fortsätter sitt verk, finns närmare oss än vi kan förstå och går med oss genom livet.

Från avskurenhet och avstånd till närhet, liv och gemenskap.

Det är påskens budskap till oss, åtminstone en del av det..

Vi förlossas, ormen krossas - om påskens betydelse i nuet

Påsken är kristendomens centrum med budskapet om Jesu död och uppståndelse.
Det är en tydlig och klart berättelse som nästan alla kan förstå och gripas av, en berättelse om mod och svek, om nederlag och seger, om död och liv.
Berättelsen om Jesus och hans lärjungar under den sista veckan. 

Men vad betyder händelsen, hur ska vi förstå och tolka det som sker när Jesus grymt avrättas på ett kors och när graven visar sig tom på tredje dagen. 

Just i år närmar jag mig påskveckans händelser tillsammans med Einar Billing och hans bok Försoningen.
Att läsa Billing är inte det lättaste, svenska språket har förändrats ganska mycket på 100 år. Billing skriver också på ett sätt som rör sig mer som en spiral av tankegångar än en rak linje av argument.
Det sägs att studenterna i Uppsala som hade Billing som sin professor talade om "Billings borrande", hans föreläsningar var svårbegripliga och han tvekade inte att gräva så djupt som möjligt i sitt ämne även om det tog tid.
Men för den som orkade lyssna kom alltid tänkvärda insikter och meningar som tålde att fundera vidare på. Så är det också att läsa Billing. 

Det enkla tydliga sättet att förstå påskens budskap är det här: Att Jesus uppstår från de döda visar att livet är starkare än döden, trots alla hot mot livet som vi ser varje dag.
Det innebär att Gud är starkare än allt som bryter ner, Gud segrar över ondskan.
Och det räcker långt. Kanske långt nog för många. 

Men några av oss funderar vidare, tänker över hur det kan hänga ihop, hur vi kan förstå vad som hänt. Det gör Billing och han visar på en tolkning:

Häng med nu på ett Billings borrande, och vi låter honom skriva själv ur boken "Försoningen". 

"Låt oss ett ögonblick stanna här" skriver Billing
"Vi se, att vi åter stå inför den tankegång, som vi från början betecknade som "huvudlinjen".
Jesu ena gärning, fullföljd genom hans jordeliv, hans död, hans uppståndelse, hans liv såsom den himmelske Herren: en enda stor nådegärning fyllande århundradena; Jesus också i sin död och uppståndelse handlande å Guds vägnar;
Gud ... givande honom, som offrat sig i döden, rätt att bära Guds förlåtelse, hans rättfärdiggörelse till dem, själv tillförande dem sin rättfärdighet genom honom den levande; döden närmast blott en punkt på denna linje, men dock den allt avgörande. Detta är och förblir huvudlinjen." (Försoningen sidan 94)

Billing lyfter här fram tron att Jesus är sänd av Gud, Gud visar sig själv i verkliga historiska händelser. Och att Jesus är en och den samme genom historien, under hans jordeliv med allt Jesus sade och gjorde: han befriade, upprättade och utmanade människor han mötte.
Han ena gärning - betyder den samma enda handlingen, en sammanhållen hållning som finns med hela vägen. 
Jesu död och uppståndelse visar på samma sak som det han visade i sitt jordiska liv, kärlek och omsorg. Men också hur viktigt det är att leva gott och behandla andra väl, med kärlek och så som vi själva vill bli behandlade.
Jesus ser alla som lider och är utsatta och uppmanar till bättring, skärp er och se till att ta ansvar för skapelsen och varandra - med ett nyare språk.
Men också syndernas förlåtelse - det som betyder att allt som blivit fel kan lämnas och nya möjligheter finnas. 

Nu menar Billing att Jesus är den levande och närvarande "som den himmelska Herren", det vill säga är nära och aktiv i nuet. Han är här och han är den samma och har samma budskap till oss. Han ger oss nu samma kunskaper och möjligheter, samma förlåtelse, upprättelse och utmaning och han gör det i Guds namn.

Det är en del av uppståndelsens mening - att han kan vara oss nära och ge oss inspiration och nåd och liv nu och i varje tid. 
Det är den stora "nådegärningen", och den är långt mer än bara teori eller en intellektuell övning. Det är att bli fria att leva, förlossas till frihet på många olika plan. 

Och där kommer detta med rättfärdigheten in. Vi människor klarar inte att helt och hållet leva upp till rättfärdighetens krav själva. Det är kraven att leva gott och sant, äkta och kärleksfullt med alla människor och hela skapelsen. Det enorma kravet får oss att se att vi alla har brister och misslyckas ibland.

Gud kan inte vika från kravet - att vi ska leva rättfärdigt, det står fast, inte minst för alla deras skull som lider på vår jord.
För att förstå detta behöver vi se att Gud i bibeln hela tiden gör allt för att det goda ska segra över det onda, livet över döden och mörkret över ljuset. Om Gud skulle pruta på sin rättfärdighet skulle det betyda att Gud låter det onda ske och låta det besegra det goda. Detta är otänkbart. Gud står fast för livet och mot allt och alla som förstör skapelsen,  Gud säger nej till att låta människor och djur lida. 

Vi som inte orkar eller klarar av att vara så goda och leva rätt hamnar på fel sida, vi är en del av problemet istället för att vara en del av lösningen. Det betyder att vi borde dömas skyldiga, straffas.

Men det stannar inte där. "för att ej tvingas att döma utan alltjämt få gå till alla dessa trevande, famlande, i sig själva förlorade människobarn med sitt gamla evangelium nu och till dagarnas ände - därför går han i döden" skriver Billing.

För att slippa döma och straffa går Jesus i döden.
Och det är kärlekens väg, att istället för krav och dom och förkastelse över oss får vi nya möjligheter.

Anledningen till att det bara finns två alternativ - dom eller död handlar om att kompromiss mellan gott och ont inte är möjlig - en sådan kompromiss är det ondas seger. Det onda kan heller inte besegras med mer makt eller våld eller krossande kraft, bara på ett sätt: 

"Så segrar i Jesu död ej blott Guds alla rättfärdighetens regler genombrytande kärlek, utan ock den rättfärdighet som orubbligt håller sin motsats mot orättfärdigheten vid makt."

Det är kärleken som är det enda som kan besegra ondskan, som bryter igenom regler och krav utan att ge upp sitt motstånd mot det onda - orättfärdigheten. Kärleken som ger allt för de älskade som är vi.

Billing stannar inför "Jesu död på korset, besinnande vem han var, som där led, och vad som fört honom dit, märka vi, att vi stå inför det ställföreträdande lidandets faktum." 

När Jesus själv går in i dödens mörker, djupast in i lidandets smärta så gör han det istället för oss alla. Det är ställföreträdande - han går in så att vi ska slippa.
Det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led (se Jesaja 53)
Jesus går före oss, längst in i ångesten. Det är korsets väg.
Och genom att gå rakt igenom mörkret och dödsskuggans dal besegrar han döden och mörkret.
Allt är förändrat. 

Han kämpar för oss alla och hans seger har kommit oss alla till godo; "den kunde det emedan det var Guds kärlek som i hans död segrade över världens synd." skriver Billing.

Allt är förändrat, för även när vi får lida under våra liv kan vi hålla fast vid korsets tecken, vårt lidande har blivit mindre hopplöst förtvivlat eftersom vi vet att livet segrar till slut.

Och allt detta befriar oss till handling, vi kan släppa grämelsen över det som blev fel och oron över att vara bra nog. Vi är förlåtna och älskade. Vi går med den levande som är med oss alltid. 

Vi är fria att ta itu med de stora överlevnadsfrågorna, med klimatkrisen och pandemin, orättvisorna, fattigdom och hunger och ensamhet i världen. 

Detta är en del av det påsken handlar om, och ett sätt att borra sig in i bibelns och trons budskap på djupet.