Långfredag i Coronavirusets tid

Det mesta är annorlunda detta år för många av oss, men det finns sådant som är det samma.
Som gäller även detta år. Jag menar långfredagens berättelser

Ibland kan det kännas som att vi befinner oss längst ned i den gudsförgätna mörkrets natt. Kanske känns det så i år med  Coronaviruset som en hotande osynlig fara runt omkring oss. Med smittspridning på gång och rapporter om sjuka och döda varje dag på nyheterna.

När Jesus hade firat nattvarden den sista kvällen med sina lärjungar och pekat ut den som ska förråda honom. Då lämnar förrädaren rummet och det står: "Det var natt" (Joh 13:30)

Processen är igång. Snart ska han gripas av soldaterna som ska föra bort honom till förhör och tortyr och snart är han på väg mot korset. Lidandet och döden. 

Det är som författaren vill säga att nu råder mörkret, eller att nu agerar mörkrets makter med full kraft. Och nu går Jesus rakt in i mörkrets landskap.

Kanske känner du igen dig, har du känt det som att du är i förtvivlans mörker någon gång?
Kanske ofta? Sorgen och känslan av övergivenhet kan göra att vi hamnar där. 

Sjukdom eller separationer, kriser i livet eller förluster som drabbar oss.

Mörkret finns runt omkring oss och när vi är längst ner ser vi inget annat än mörker.

Jesus befann sig där när han på korset skrek ut sin ödsliga förtvivlan:
”Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Han hade kommit allra djupast ned i mörkret och ensamheten.
Och just då kände han inget hopp. Han kunde inte vara säker på vad som skulle hända, det var en stund av total osäkerhet och mörker för honom.

Men ändå fanns det en liten glimt av förtröstan.
Det är ju faktiskt en psalm ur psaltaren, hans bönbok som han citerar, psaltarens 22 psalm.
Den som slutar med de hoppfulla orden om Gud ”och han grep in”!

Ändå var det längst ner i mörkret som han gick. 

Ner i det mörker som vi brukar kalla gudsförgätet eller gudsövergivet. 

Långfredagen handlar om att Jesus lider och dör på korset. 

Jesu lidande och död är en direkt följd av hans liv och allt han sade och gjorde. 

Han visade vem Gud är och hur ett sant gott mänskligt liv ser ut för den som vill leva med kärleken som ledstjärna. 

Och han gjorde det genom att ge tro, hopp och kärlek till dem han mötte. 

Han befriade människor, upprättade dem, gav dem livsmod, glädje och mod. 

Han gav och gav! 

När han till slut stod inför den avgörande stunden i livet gjorde han det samma. 

Han gav allt. 

Kärlekens väg blev att hellre ge sitt eget liv än att ta andras.

Då gick han längst ner i mörkret, övergivenheten och döden.
Och plötsligt vet vi att det inte finns några platser som är gudsövergivna lägre. 

Inte ens den mörkaste förtvivlan eller ensamhet, inte ens då Covid-19 sjukdomen drabbar oss och hela vårt samhälle.
Inte ens det svåraste mörker eller själva döden är vi övergivna eller ensamma.

Gud är med oss också där.

Det är vad långfredagen handlar om.

Långfredag i Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga