När livets grundstruktur är hopp

När påsken är över, är den inte över.
Det beror på att påsken kastar ett nytt ljus över tillvaron, ett ljus som finns kvar, vad som än kan hända.
Efter påsken kan vi leva med hoppet som en grundläggande tolkning av tillvaron.
Vi har en ny grundstruktur i livet. Övertygelsen att livet är starkare än döden. Att livet och kärleken är de starkaste krafterna i tillvaron och att de inte kan besegras.

Det betyder att vi kan se på livet och allt som händer i ett nytt ljus. Det finns en slags ögonöppnare för en annan tolkning av tillvaron här än den vanliga.

På den grunden kan vi gå vidare och leva våra liv med en ny grundton. Hoppets ton.

Det är en ton som finns som grund för kristendomen och mer eller mindre för alla de kulturer och samhällen som byggts med kristendomen som värderingsgrund.

Det innebär några olika saker som har mycket stor betydelse i hur våra liv gestaltar sig.

Det handlar om insikter som ändrar hur vi ser på det som sker och det vi möter i livet.

Hur svårt och mörkt livet än kan vara för oss så vet vi att det också finns andra sidor och en ljus framtid, om inte här i jordelivet så efteråt, i ett annat liv med Gud.

Vad innebär det för oss i Corona-virusets tid? När vi lever i vår blandade värld och på en jord där pandemier, svält, krig och ondska finns tillsammans med kärlek och vänskap och vårens skönhet.
En värld med gott och ont i en blandad röra.

Vad skulle det innebära att verkligen ta den tron på allvar och låta det forma våra liv?
Kanske kan det ge oss mer mod och handlingskraft?
Kanske våga lite mer? Göra något du drömt om men inte haft mod att göra?

Det är ju upp till var och en av oss att svara på vad det innebär för oss själva.
Tänk ett ögonblick: vad skulle det betyda för dig om du visste att döden inte har verklig makt över oss. Om du kunde våga lita på att livet är starkare?

Att vad som än händer så finns det till sist ett outsläckligt gott liv som är bättre än allt vi kan tänka oss.

Att trots allt vi kan möta och drabbas av, sjukdomar, sorger, separationer och mycket tunga och svåra saker i våra liv så finns det en kärleksfull livskraft som är starkare.

En öppen famn som ska hela oss och älska fram oss själva till att vara den vi är innerst inne, till slut.

Jag talar nu om hoppet om det eviga livet hos Gud.
Inte om att livet är sådant att allt ordnar sig eller blir bra till sist i jordelivet.

Men hoppet om denna livsseger har stor betydelse i livet på alla plan.
Hoppet gör att vi kan se på det som sker i ett annat ljus.

Det plågsamt tröstlösa eller destruktivt krossande, ondskan vi och så många människor utsätts för är inte starkast, det är tidsbegränsat och kommer snart att vara över.

Glädjen och närheten till varandra, lyckan och festen däremot hör framtiden till.
Den levande uppståndne Kristus möter oss från framtiden.

I ljuset av påsken kan vi se på ett annat sätt.
Och det är i det ljuset vi får leva nu och för alltid.

Kristus befriar de fångna ur dödsriket

Från avskurenhet till återkoppling - om att leva i ljuset av påsken

Det har varit mycket nu ett tag, det är som om de här tiderna med Corona-viruset tar väldigt mycket energi och gör det svårare att fokusera på annat.

För många är det väldigt svårt att inte ha så mycket kontakt som man vill med vänner och släktingar, särskilt med den äldre generationen som ju ska skyddas så långt det bara går från viruset. Det kan kännas som vi blir avskurna från varandra och isolerade.
En av de svåraste känslorna som finns för många av oss. Det är tur att det finns telefoner och alla olika möjligheter till kontakt via internet.

Bloggen här har vilat sig några dagar sedan påsk.
Det kanske inte är så dumt att ge sig tid till att smälta och reflektera över påskens händelser i tystnad och eftertänksamhet.

I teologiernas och kyrkornas värld har det tänkts och skrivits och formulerats mycket kring vad påsken innebär för oss som lever efter den första påsken.

Men det är som att orden inte räcker till. Ungefär som när en människa blir förälskad eller får ett barn. Orden blir tunna och fattiga. Hur ska orden kunna uttrycka att själva livets villkor är ändrade efter påsken.

Påskens berättelser om hur Jesus dog och uppstod från de döda beskrivs i bibeln som en händelse som direkt påverkar oss själva.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty liksom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa" skriver Paulus (i Första Korintierbrevet kap 15 v 21)

I hans sätt att se på tillvaron så kom döden in i skapelsen genom Adam. Människan som ville sätta sig själv i Guds ställe, som det berättas i Första Moseboken.
Döden är mer som en oundviklig konsekvens av handlandet än ett straff.
I den symbolrika berättelsen om skapelsen och syndafallet blir konsekvensen av att människan gör sig till Gud att döden får makten över oss. Vi har inte kraft att själva stå emot döden. När vi lämnar bakom oss den enda hjälpen som finns står vi så att säga där vi själva ställer oss.
Ensamma, avskurna, bortvända från livets källa. Vända till döden.

Påsken händelser visar hur Gud gör sig till människa och övervinner dödens makt.
Det är en berättelse om en kärlek som gör allt för att återknyta kontakten.
Om Gud som går in och delar vår situation på alla möjliga sätt. Längst ner i det svåraste av allt. Det är berättelsen om korset som visar på en kärlek som aldrig tar slut och som är nära oss var vi än är.

Gud återkopplar kontakten med oss genom att gå med oss längst in i mörkret. Även fast vi själva flyr från den som ger oss livet, ger Gud inte upp om oss, aldrig någonsin.
Jesus är i själva gudsövergivenheten när han dödas på korset.

Men påsken visar att Kärleken inte kunde besegras av döden. Gud visar sin kraft som ger oss hopp. Vi får tro att det finns liv som är starkare än all död också för oss. Att det finns ett evighetsliv.
Att Gud är nära, att vi inte är avskurna utan har tillgång till livets källa. 
Att vi som är förgängliga får kläs i oförgänglighet, som Paulus skriver.

Fortfarande finns ondska och död omkring oss, men den yttersta makten är kärlek, godhet och liv. Dödens verkliga makt är bruten genom en människa som levde helt och hållet kärleksfullt.

Som bröt igenom all avskurenhet och tomhet med kärlek, värme och liv.

Att fira påsk trots allt

Kanske har alltid påsken firats i ett slags trots.
I en blandning av häpen glädje och otrolig förvirring är vi med om en händelse som förändrar allt. Något som verkar strida mot det som vanligen brukar hända och mot vetenskapens teser.
Men som är helt logisk och följdriktig efter lite mer eftertanke.

Om Gud är skaparen och grunden till allt som finns till, den som gör att universum och vi själva finns till, då är livet från Gud starkare än all död.
Den som ger liv kan också ge liv åter.

Ändå var påskdagen den stora överraskningens dag.
Ingen var faktiskt beredd på vad som hände, ingen alls kunde ana i förväg.

Det slutade inte på långfredagen: Gud uppväckte Jesus ur döden på påskdagen.
Gud visade att döden inte har sista ordet, Guds kärlek är större än död och tomhet.

Vägen går inte längre från liv till död utan hopp, den går genom död till nytt liv.
Det är vad påsken handlar om!

Mannen som dog på korset kunde inte döden hålla fången.
Kristus uppstod från dödens mörker.
Människan Jesus banade vägen till livet för oss alla.

Han öppnade för oss, som när man efter vinterns långa kyla äntligen kan öppna sina fönster på vid gavel och släppa in den ljumma vårluften.

Utan uppståndelse fanns ingen kyrka och ingen kristen tro, hela nya testamentet är skrivet i ljuset av tron på uppståndelsen, livets seger över döden.

Fortfarande lever vi mitt i bristen, sjukdomen och förgängelsen men ondskan och mörkret har en gång för alla besegrats av den totala kärleken, av Gud själv.

Och detta sista är oerhört viktigt. Om det hängde på oss själva, om vi kunde komma tillbaka till livsflödet bara vi var goda nog, då skulle livet vara en ständig jakt. Vi skulle aldrig kunna vara säkra på att vi ansträngt oss mycket nog.

Men nu får vi budskapet om att det redan är vunnet. ”
Gud vare tack- som ger oss segern genom Jesus Kristus”

Det sker av Guds kraft, inte vår egen.
Vi får del av det- inte genom att bli perfekta eller förändra oss själva till något vi inte är.

Vi får del av segern genom att öppna våra händer och ta emot, öppna våra sinnen, bejaka vår längtan, säga ja till det allra innersta i oss, önskan om liv och kärlek.
Och då har vi plötsligt det eviga livet i oss redan nu, direkt.

Vägen är öppen!

I ett trotsigt hopp får vi hålla fast vid det som ingen kan bevisa eller motbevisa.
Men som är självklart för den som vågar tro.

Guds kärlek övervinner allt till slut.
Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.

Glad Påsk!

Påsk trots allt, livet är starkare än döden. Påskliljor i snön.

Långfredag i Coronavirusets tid

Det mesta är annorlunda detta år för många av oss, men det finns sådant som är det samma.
Som gäller även detta år. Jag menar långfredagens berättelser

Ibland kan det kännas som att vi befinner oss längst ned i den gudsförgätna mörkrets natt. Kanske känns det så i år med  Coronaviruset som en hotande osynlig fara runt omkring oss. Med smittspridning på gång och rapporter om sjuka och döda varje dag på nyheterna.

När Jesus hade firat nattvarden den sista kvällen med sina lärjungar och pekat ut den som ska förråda honom. Då lämnar förrädaren rummet och det står: "Det var natt" (Joh 13:30)

Processen är igång. Snart ska han gripas av soldaterna som ska föra bort honom till förhör och tortyr och snart är han på väg mot korset. Lidandet och döden. 

Det är som författaren vill säga att nu råder mörkret, eller att nu agerar mörkrets makter med full kraft. Och nu går Jesus rakt in i mörkrets landskap.

Kanske känner du igen dig, har du känt det som att du är i förtvivlans mörker någon gång?
Kanske ofta? Sorgen och känslan av övergivenhet kan göra att vi hamnar där. 

Sjukdom eller separationer, kriser i livet eller förluster som drabbar oss.

Mörkret finns runt omkring oss och när vi är längst ner ser vi inget annat än mörker.

Jesus befann sig där när han på korset skrek ut sin ödsliga förtvivlan:
”Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Han hade kommit allra djupast ned i mörkret och ensamheten.
Och just då kände han inget hopp. Han kunde inte vara säker på vad som skulle hända, det var en stund av total osäkerhet och mörker för honom.

Men ändå fanns det en liten glimt av förtröstan.
Det är ju faktiskt en psalm ur psaltaren, hans bönbok som han citerar, psaltarens 22 psalm.
Den som slutar med de hoppfulla orden om Gud ”och han grep in”!

Ändå var det längst ner i mörkret som han gick. 

Ner i det mörker som vi brukar kalla gudsförgätet eller gudsövergivet. 

Långfredagen handlar om att Jesus lider och dör på korset. 

Jesu lidande och död är en direkt följd av hans liv och allt han sade och gjorde. 

Han visade vem Gud är och hur ett sant gott mänskligt liv ser ut för den som vill leva med kärleken som ledstjärna. 

Och han gjorde det genom att ge tro, hopp och kärlek till dem han mötte. 

Han befriade människor, upprättade dem, gav dem livsmod, glädje och mod. 

Han gav och gav! 

När han till slut stod inför den avgörande stunden i livet gjorde han det samma. 

Han gav allt. 

Kärlekens väg blev att hellre ge sitt eget liv än att ta andras.

Då gick han längst ner i mörkret, övergivenheten och döden.
Och plötsligt vet vi att det inte finns några platser som är gudsövergivna lägre. 

Inte ens den mörkaste förtvivlan eller ensamhet, inte ens då Covid-19 sjukdomen drabbar oss och hela vårt samhälle.
Inte ens det svåraste mörker eller själva döden är vi övergivna eller ensamma.

Gud är med oss också där.

Det är vad långfredagen handlar om.

Långfredag i Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga

Skärtorsdag utan nattvard

Jesus skapar en mötesplats och en handling, och det är om den han säger
"Gör detta till minne av mig".

Han skapar inte någon filosofi eller lära, inga högt flygande teorier eller detaljerade handlingssätt med regelsamlingar och bud.

Han lämnar inte efter sig ett arv av egendomar eller rikedomar, inga arvingar eller barn.
Men han lämnar en handling och en mötesplats som talar tydligt i sig själv.
Det delade brödets handling.

Det är vad nattvarden handlar om. En enkel mötesplats där var och en som vill får vara med. Där både brödet och vinet delas av alla.

Jag är stolt över vår kyrkas öppna nattvardsbord, för det är när nattvarden är öppen som den verkligen visar på hur Jesus var som jag uppfattar honom i de bibliska berättelserna.

Kärleksfull men också tydlig och sträng ibland, men vreden han har riktar sig mot dem som har makt över andra och genom sin makt förminskar eller förstör deras liv.

Den öppna mötesplatsen, brödet som delas lika av alla som vill ta emot det är också en bild av hur vi skulle leva våra liv på jorden om vi skulle få det bra. Öppenhet och delande.
Och i den finns också respekt för varann och omsorg om våra medmänniskor.

Genom att mötesplatsen påminner om vem Jesus var och vad han visade oss om Gud så finns alltid den aspekten i nattvarden - minnesmåltiden och utmaningen av hur livet levs av oss själva och andra.

Men vår tro går ett steg längre, den vill hävda att vi i nattvarden också möter levande närvarande Gud. Att livets ursprung och mål möter oss personligen i en verklig närvaro och ger oss del av allt gott och sant.

Att nattvarden bär med sig förlåtelse, upprättelse och välsignelse, att det är en måltid som ger mod och kraft och hjälper oss att ana Guds kärlek som ständigt strömmar emot oss.

Svårt att begripa och förstå förstås och ett mysterium att leva med och öva sig att förstå och ta till sig gradvis och sakta. Men inte så svårt att börja förstå när vi märker att också du och jag får vara med och vi får del av brödet och vinet.

Men vad händer då när kyrkan gör paus? När kyrkan ställer in nattvardsfirandet till och med på skärtorsdagen som ju var den dag då nattvarden instiftades av Jesus.
Och när kyrkan ställer om och slutar att fira gudstjänster med fysiskt närvarande människor som det görs på många platser.

Guds närvaro är inte beroende av kyrkan eller av att vi möts.
Det är inte Gud som behöver gudstjänster eller nattvardsfiranden.
Det är vi själva.
Nu en tid får vi klara oss själva.

Visst finns det hur mycket gudstjänster och andakter som helst på nätet (se min förra bloggpost t.ex) och på radio och TV. Och de är en bra hjälp.

Gemenskapen i kyrkan och kring nattvardsborden är bland det viktigaste som kyrkan gör, kanske det mest viktiga enligt många vid sidan av hjälpverksamhet och internationellt arbete.

Men nu kommer människors hälsa först.

Kanske kan vi också tänka så här - vi blir påminda om att det är upp till oss själva, vårt eget ansvar om vi vill leva med Gud och låta tron vara betydelsefull i våra liv.
Det är det ju alltid.

Kyrkan är till att vara ett stöd till var och en av oss som vill, en hjälp att leva.
Kyrkan ger oss med sina gudstjänster och nattvardsbord påminnelser och näring till tron.
Möjligheten till gemenskap med Gud och varandra.
Chansen att fira och festa, att ta vara på livets stora tillfällen och en plats för glädje och sorg.

Men Guds kärlek är inte beroende av kyrkan eller våra gudstjänster och nattvardsfiranden.
Guds kärlek strömmar ständigt till oss, ger oss liv och allt gott.
Gud går alltid med.
Varje dag under hela våra liv.
Med eller utan kyrka. 

En dag kan vi duka upp nattvardsbordet igen och samlas, dela både vin och bröd. Fira och mötas. Påminna varandra att så här är det att leva gott.
Så vill Gud att vi ska leva.
Öppet och delande.

Biskop Mikael Mogren firar nattvard i Västerås domkyrka vid stiftskonfirmanddagen förra året

En digital palmsöndag... och påsk?

Så har det hänt, det jag aldrig trodde att jag skulle behöva uppleva.
Kyrkorna stänger och slutar fira gudstjänst? Nej det stämmer inte!
Vi ställer inte in, vi ställer om - som biskop Mikael Mogren brukar säga.

Många, inte alla! kyrkor slutar att fira gudstjänst med fysisk närvaro,
kanske bara andlig närvaro?
Nej digital!

Här samlar jag idag en hel del länkar om digitala gudstjänster.

Stockholms stifts biskop (med det vackra namnet) Andreas Holmberg var en av de första att ta beslutet, här kan du läsa hans brev till hela Stockholm:
Kalla inte till gudstjänster där människor fysiskt samlas.

Däremot finns dagliga andakter från Stockholms stift här, digitalt såklart!

Västerås pastorat - det är hela Västerås gör samma sak, domprosten Daniel Eklund talar i det här klippet från Sveriges radio om att kyrkan ställer om.
Och här finns ett pressmeddelande om detta "Gudstjänster kommer att fortsätta att firas men utan att bjuda in församlingen att fysiskt delta." står det i rubriken.

Samtidigt bjuder Svenska kyrkan i Västerås in till att delta i gudstjänst hemifrån (klicka på länken).

Katarina församling i Stockholm gör en snygg och inte för lång gudstjänst varje söndag klockan 11, de går även att se efteråt.

Svenska kyrkan på nationell nivå har en sida där du kan hitta många av de gudstjänster och andakter som firas runt landet. Bra men tyvärr saknas vissa, jag sökte t.ex. på Västerås och fick inga träffar. Men här finns andakter från Uppsala domkyrka som kommer att firas varje dag under Stilla veckan.

Från Göteborgs domkyrkoförsamling finns uppmaningen Fira gudstjänst på webben med flera förslag och länkar.

Från Malmö kommer liknande information och här finns en bra samlad information om digitalsända gudstjänster i Malmö

Många församlingar använder sina Facebooksidor eller kanaler på Youtube för att sända.

Några exempel är Annedal och Guldhedskyrkan i Göteborg, Mikaelikyrkan i Västerås och  Önsta församling i Västerås.
Tyvärr kan det ibland vara lite svårt att hitta andakterna på facebooksidorna, men ge inte upp!

Här hittar du Svenska kyrkan på Youtube, men flera församlingar har egna kanaler också. Ofta är det just Youtube som används för att lägga ut gudstjänster och information.

Kolla gärna på Västerås stift kanal på youtube med de fina Regnbågsandakterna.

Många hänvisar också till Sveriges television och deras gudstjänster som finns här på SvtPlay.

Eller varför inte lyssna på gudstjänsterna på Sveriges radio, antingen på din radioapparat eller på nätet här (eller appen förstås)

Det får räcka för idag. Tipsa gärna om du har flera bra länkar.
Ha en fin palmsöndagshelg!

Bilden är lånad från Svenskakyrkans hemsida och fotografen är (naturligtvis Magnus Aronsson)