Nyorientering med ett nytt år?

Man kan tänka att ett årsskifte inte är annat än en sifferlek, dagarna är sig ganska lika före och efter nyårsaftonens fyrverkerier och nyårsdagens konsert från Wien. Före och efter almanackan har bytts ut. Eller också kan man använda sig av årsskiftet för att göra ett bokslut eller en omprövning.

Att ibland stanna upp, reflektera över sitt liv och tänka över vad vi gör med den tid Gud ger oss, det är viktigt. Varför inte använda sig av den mest naturliga tidpunkten för att göra det. När ett gammalt år har tagit slut och ett nytt har börjat. 

Varför inte ta sig tid att reflektera? Se tillbaka på vad vi har gjort och tänkt, vad vi har underlåtit och vad vi har satsat på under en period av våra liv. Vad har varit viktigt för mig, vad har den mesta tiden gått åt till, hur har jag valt att förhålla mig till människor omkring mig?

En allvarsfråga är också vad vi skulle vilja hinna göra i våra liv innan det är för sent, vad vi hoppas och önskar, längtar och vill med våra liv?

Men som kristna människor har vi något mer än bara våra egna känslor och önskningar att ta hänsyn till. Vi har en bas och ett korrektiv, en modell och ett ideal som visar oss vad ett verkligt gott och äkta mänskligt liv är. Jesus Kristus själv.

Det betyder inte att vår egen känsla eller inre egna övertygelse är oviktig eller felaktig i sig, Gud har gett oss ett samvete, en inre kompass och känslighet för vad som är gott och ont, rätt och fel. Men ständigt behöver vår känsla prövas mot det som är mer än bara känslor och mer eller mindre underbyggda åsikter.  

Basen och grunden är alltid Guds kärlek som omsluter oss på alla sidor, Gud ser oss, vill att vi ska finnas till och älskar oss. Inte på grund av något vi gjort eller hurdana vi är, utan bara för detta enkla, att vi finns till. Att vi är människor, Guds egna döttrar och söner. Skapade av Gud den högste.

Att ta till sig att vi verkligen är älskade är inte alltid lätt. Men vi får tro det och kanske blir det en aning lättare genom att fundera över att det inte är min kärlek, eller en mänsklig kärlek det handlar om utan Guds. Och alla de löften och ord som vi har i bibeln som om och om igen vill få oss att höra och tro att det är sant. ”Om än bergen rubbas och höjderna vacklar ska min trohet mot dig inte rubbas… säger han som älskar dig, Herren.”  (Jesaja i Gamla testamentet kap 54)

Grunden är detta, vi är älskade och accepterade. Låt oss därför leva som det vi är. Inte göra om oss till något annat, inte försöka bli det vi inte kan, utan bejaka det vi har inom oss. Leva det liv som är vårt och som Gud vill att vi ska leva.

Barnet i krubban är modellen, Jesus från Nasaret visar oss hur ett mänskligt liv ser ut när det är helt fullt av kärlek och äkthet. Det är ett liv som präglas av tro, hopp och kärlek. Ett liv som ständigt befriar andra människor och aldrig förslavar eller förtrycker, ett liv som visar en kärlek långt mer än det rimliga och aldrig någonsin ger upp, som om och om igen åter tar oss till sig, accepterar oss och hjälper oss att ständigt börja om på nytt igen. Förlåtelse och upprättelse, försoning och befrielse strömmar till oss från honom som ger allt för oss.

Vi kan inte bli Gud, men vi får förebilden, en tydlig gestaltning av det goda livet att sträva efter och komma lite närmare dag för dag. Därför slutar jag nu med några frågor till dig och till mig:

Hur har jag delat med mig av tro, hopp och kärlek under det år som har gått?
Har jag gjort mina medmänniskor mer fria? Har jag gett vidare av allt det goda Gud har gett mig till mina medmänniskor så att Guds vilja har fått ske mer och mer? Har jag älskat min nästa som mig själv under året som har gått?

en mini-julkrubba från Världsbutiken i Arboga