Alla dessa ord och handlingar - men hur vet vi något om Gud?

Varje söndag står präster och predikanter i alla kyrkor och talar, vi kallar det predikan. Och ännu oftare hålls det andakter och samtal om Gud och tro.
Många fler handlar också efter vad de tror eller vad de hör. Tro ger mod och hopp att leva. Den ger mening i livet och inspirerar till handlingar som förändrar världen.
 
Något som inte så många verkar veta är hur alla dessa människor vet någonting om vad de pratar om, eller vad de lever med eller av.

En grund för allt detta talande och levande är nämligen övertygelsen att Gud själv har valt att avslöja vem Gud är och vad Gud vill med tillvaron på några olika sätt.
Det tydligaste är genom berättelser om vad människor har varit med om som har skrivits ner och samlats i boken som kallas bibeln.

Där har olika människor tolkat sina upplevelser av möten med Gud eller erfarenheter av livets djupdimensioner och skrivit ner dem för deras insikter ska finnas kvar och föras vidare. Särskilt gäller det berättelserna som handlar om Jesus i nya testamentet.

Bibeln är en kunskapskälla att ösa ur för kunskaper om det som vi inte annars vet något om, men det är inte en bok som handlar om sådant som naturvetenskaperna visar fram i sina forskningsresultat i vår egen tid.
Bibeln ger kunskap om existentiella frågor, om tillvarons mening och mål, om Gud och människan, om "vad Gud har gjort för oss och vad Gud vill med oss" som en gammal präst lärde sina konfirmander varje år för länge sedan. Det vill säga om vårt ursprung, om mening med livet och hur vi förverkligar det som stämmer med vårt innersta jag. Inte om universums ålder eller datorteknik.

Men kunskapen finns inte som tabeller eller faktarutor utan som poesi, liknelser, berättelser, stadgar, lagar och bud, som långrandiga skildringar och korta ordspråk eller situationsbilder.
Det är känslofulla och emotionella utrop och torra uppräkningar, det är en textmassa som är mycket svår att tränga in i, men där finns guldkornen, gudstecknen och aha-upplevelserna. 

Min vän Joachim skrev så här på twitter häromdagen "För mig är bibeln (GT) attraktivast som mytiska, episka berättelser, trotsig poesi & brutalärlig beskrivning av människans brottning med Gud och sig själv. Inte som textbok i naturvetenskap." (hans twitterkonto finns här)

Bibeln måste tolkas och bäst sker det i en gemenskap, tillsammans med varandra, men tolkningarna kan inte se ut hur som helst. I centrum finns en bild av Gud som är kärleken och det är i ljuset av den bilden som allt det andra ska förstås.
 
Vi vet något om Gud bara av en enda anledning, Gud har själv gett oss kunskaperna.

Men det slutar inte där... fortsättning följer.