Bibliska personer och figurer har alltid, så långe kyrkan har funnits, varit viktiga på många sätt. De kan till exempel vara förebilder i hur en människa kan relatera sig till Gud och i hur vi bör vara, eller inte vara mot varandra. För det är inte så att alla de många personerna som skildras är enbart goda eller bara visar upp bra egenskaper.
Det finns gestalter i vår bibel och genom den kristna kyrkans historia som har betytt mer än andra för att öppna ögon och ge inspiration till oss.
Det har inte alltid varit människor som alla har sett upp till, inte många har i yttre mening varit rika eller framgångsrika i sina liv.
Men de har visat oss på livets djupare mening på olika sätt.
Vissa av dessa människor har kallats helgon och deras bilder har satts upp vid altaren där människor kan tända ljus och tillbe. I vår kyrka vill vi se vissa av dessa människor som förebilder, några som vi kan lära oss av men som var lika mänskliga som vi själva.
I kyrkans långa tradition finns många gestalter som kan inspirera oss och som har tänkt mycket över livets hemligheter och bibelns ord och som har mycket att ge oss.
De kan vara våra dialogpartners på trons väg. Ibland lätt att ta till sig men ibland svårare och mer otidsenligt, och mycket är tidsbundet och svårbegripligt i vår tid. Ändå är de väl värda att umgås med, brottas med, läsa deras tankar och bygga vidare på dem.
Kyrkofäder och kyrkomödrar som har gått före oss och som har tagit viktiga steg i det viktiga att leva ett kristet liv och hitta sätt att låta tron ta sig uttryck i vardagslivet. Där finns mycket att hämta.
På tredje söndagen i Advent var det Johannes döparen som dök upp, en person som starkt utmanar och ifrågasätter sättet att leva i vårt samhälle. Han kommer med sitt ideal av fattigdom och ett alternativt sätt att leva. Han gick ut i öknen, levde av det naturen kunde ge och var klädd i kamelskinn. Han visar på ett asketiskt sätt att leva. Han är som bibelns svar på klimatkrisen genom att totalt förändra sitt sätt att leva. Men det är inte enda svaret på den.
Framförallt predikar Johannes bot och bättring, att alla som har något ska dela med sig till den som inte har, att den som har arbete ska nöja sig med sin lön och inte roffa åt sig när de har chansen.
Att vi ska leva så gott och generöst vi bara kan, ja långt mer än som verkar rimligt i vårt välfärdssamhälle. Den som har två skjortor ska ge bort den ena till den som ingen har och den som har bröd ska göra på samma sätt.
Det är ett kärvt budskap till ett folk med sprängfyllda garderober och fulla kylskåp och frysar.
Johannes döparen visar på ett annat möjligt sätt att leva och han förbereder folket på den som snart ska dyka upp, som om det inte går att ta emot barnet som snart ska födas om vi inte har en annan attityd. Den som handlar om att se och höra, om lyhördhet och empati och öppenhet. Givmildhet och generositet. Kanske behövs det för att ta emot ett barn?
Och för att ta emot julens barn!
Och så på den fjärde söndagen i advent dyker en helt annan gestalt upp med en helt annan hållning, en av de allra viktigaste personerna, Maria som är Jesus mamma...
fortsättning följer
 |
| en bild av Johannes döparen, från Torpa kyrka i Kungsörs församling |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar