åter till Maria, ett samtal vid krubbans kant

Vid sidan fanns det en bänk att sitta på, ohyvlade brädor bara.
Men där sjönk vi ner och andades ut.

Det var så lugnt och stilla. Redan var barnet fött och Maria satt på en gammal filt med barnet i sin famn. Hon ammade honom. Josef ordnade en plats att sova. Vi såg oss omkring. Ett ganska vanligt stall med bås för djuren och mathoar, en ränna för avträde, inte särskilt rent eller ljust. Små fönstergluggar och en stark doft av djuren.
Kort sagt, inte den bästa platsen om man vill föda barn. Men det fanns ingen annan plats. Det fanns inte plats för dem inne i härbärget.

Då kom Maria fram och räckte barnet till mig, kan du hålla honom en stund, jag behöver vila lite? Plötsligt satt jag där med ett nyfött barn i armarna. Hans huvud vilade på min vänstra arm, han orkade inte hålla upp huvudet själv ännu.
Hur känns det att hålla ett nyfött barn i famnen? Lite oroligt och fascinerande, ett barn så sårbart och beroende, med framtiden öppen med oändliga möjligheter, men också så stora risker som väntar. Blicken som följer ljuset men som ett litet ögonblick möter min egen blick och så ser vi varandra samtidigt. Ett helt vanligt barn men samtidigt en totalt unik människa med egen identitet som ingen annan kan vara. Precis på samma sätt som alla andra barn föddes han, men ändå var han sig själv, ingen annan lik och med hoppets ljus strålande ur sina ögon.

Maria slog sig ned bredvid mig på de ohyvlade brädorna, och hon berättade vad som hade hänt. Om hur de hade tvingats att göra den långa resan från Nasaret till Betlehem, myndigheterna, maktens män i Rom hade bestämt att det skulle göras en skattskrivning, alla skulle registreras och det kunde bara ske i deras förfäders stad. I Davids stad Betlehem.

Det var en ödets ironi eller kanske Guds ironi att kejsaren i Rom såg till att Jesusbarnet kom att födas precis där profeterna hade sagt att Messias – befriaren skulle födas. I Betlehem.
Och samtidigt så typiskt – Guds värld är inte en annan värld än vår egen, det är mitt i historien det sker, inte i någon sagovärld eller fantasi som Jesus föds, han blir en av oss, en människa som vi.

Och så kommer det sig att Jesus blir född som en hemlös. Vi vet att snart kommer Herodes att samla sina soldater för att röja ett hot mot makten ur vägen. Snart blir Jesu också ett flyktingbarn i Egypten tillsammans med Josef och Maria.
Men nu, just nu är vi i stallet, i lugn och ro, och förundras över det märkliga och så vanliga, ett litet barns födelse. En ny människa som har kommit till världen. Vi sitter tillsammans med Maria och barnet, Josef är där och du och jag. Och vi känner glädjen och hoppet fylla oss.

I natt har ett barn fötts och han ska ge oss frihet och handlingskraft, han ska visa oss kärlekens väg och ge oss nya möjligheter varje dag. Han ska befria oss från allt som binder och visa oss fredens väg. Han ska visa oss vem Gud är och att vi alla människor hör samman.

När vi lämnade stallet den natten var det stjärnklart, vi gick tillsammans och såg upp mot vintergatans oändlighet och vi anade att hoppet vi kände i våra hjärtan skulle leva länge, kanske för alltid!!

Då mötte vi ett märkligt sällskap, herdar och bostadslösa, flyktingar. Ångestfyllda och trasiga, ensamma och sorgsna, nyfikna och glada, blyga och framfusiga, drömmare och realister, och alla var de på väg till stallet där barnet hade fötts.

Och över stallet glimmade en stjärna i höjden och det lät nästan som sång i vinden – Ära i höjden åt Gud och på jorden fred!

Mariabild från Västra Skedvi kyrka i Köpings pastorat

Bibliska gestalter som inspirerar och utmanar

Söndagarna närmast före jul dyker några bibliska gestalter upp i kyrkans berättelser.

Bibliska personer och figurer har alltid, så långe kyrkan har funnits, varit viktiga på många sätt. De kan till exempel vara förebilder i hur en människa kan relatera sig till Gud och i hur vi bör vara, eller inte vara mot varandra. För det är inte så att alla de många personerna som skildras är enbart goda eller bara visar upp bra egenskaper.

Det finns gestalter i vår bibel och genom den kristna kyrkans historia som har betytt mer än andra för att öppna ögon och ge inspiration till oss.
Det har inte alltid varit människor som alla har sett upp till, inte många har i yttre mening varit rika eller framgångsrika i sina liv.
Men de har visat oss på livets djupare mening på olika sätt.

Vissa av dessa människor har kallats helgon och deras bilder har satts upp vid altaren där människor kan tända ljus och tillbe. I vår kyrka vill vi se vissa av dessa människor som förebilder, några som vi kan lära oss av men som var lika mänskliga som vi själva.

I kyrkans långa tradition finns många gestalter som kan inspirera oss och som har tänkt mycket över livets hemligheter och bibelns ord och som har mycket att ge oss.

De kan vara våra dialogpartners på trons väg. Ibland lätt att ta till sig men ibland svårare och mer otidsenligt, och mycket är tidsbundet och svårbegripligt i vår tid. Ändå är de väl värda att umgås med, brottas med, läsa deras tankar och bygga vidare på dem.

Kyrkofäder och kyrkomödrar som har gått före oss och som har tagit viktiga steg i det viktiga att leva ett kristet liv och hitta sätt att låta tron ta sig uttryck i vardagslivet. Där finns mycket att hämta.

På tredje söndagen i Advent var det Johannes döparen som dök upp, en person som starkt utmanar och ifrågasätter sättet att leva i vårt samhälle. Han kommer med sitt ideal av fattigdom och ett alternativt sätt att leva. Han gick ut i öknen, levde av det naturen kunde ge och var klädd i kamelskinn. Han visar på ett asketiskt sätt att leva. Han är som bibelns svar på klimatkrisen genom att totalt förändra sitt sätt att leva. Men det är inte enda svaret på den.

Framförallt predikar Johannes bot och bättring, att alla som har något ska dela med sig till den som inte har, att den som har arbete ska nöja sig med sin lön och inte roffa åt sig när de har chansen.

Att vi ska leva så gott och generöst vi bara kan, ja långt mer än som verkar rimligt i vårt välfärdssamhälle. Den som har två skjortor ska ge bort den ena till den som ingen har och den som har bröd ska göra på samma sätt.

Det är ett kärvt budskap till ett folk med sprängfyllda garderober och fulla kylskåp och frysar.
Johannes döparen visar på ett annat möjligt sätt att leva och han förbereder folket på den som snart ska dyka upp, som om det inte går att ta emot barnet som snart ska födas om vi inte har en annan attityd. Den som handlar om att se och höra, om lyhördhet och empati och öppenhet. Givmildhet och generositet. Kanske behövs det för att ta emot ett barn?
Och för att ta emot julens barn!

Och så på den fjärde söndagen i advent dyker en helt annan gestalt upp med en helt annan hållning, en av de allra viktigaste personerna, Maria som är Jesus mamma...

fortsättning följer

en bild av Johannes döparen, från Torpa kyrka i Kungsörs församling

Guds rike är nära och du själv kan få det att växa

I adventstider talas det mycket om Gud rike i kyrkan, eller himmelriket som det också kallas.
Om vi läser vad Jesus talade om i nya testamentet så ser vi att det mycket ofta är just om Guds rike eller Himmelriket.

Evangelisten Matteus var lite obekväm i att använda ordet "Gud", därför finns det omskrivningar hos honom, som också var vanligt i vissa judiska kretsar. De ville undvika det heliga gudsnamnet och använde andra ord som fick ersatta ordet Gud, det kunde t.ex. vara himlen eller "herre".
Det sägs att det heliga ordet för Gud som var JHWH på hebreiska alltid uttalades Adonai - Herre när det lästes upp när skrifterna från den hebreiska bibeln. Ordet Jehova är en blandning av dessa två ord enligt bibelforskare.

Att Gud är så helig ordet Gud inte ens fick nämnas visar på en viktig aspekt i vem Gud är, nämligen den som är större än vi kan fatta och den som är så kraftfull att Gud kan vara skaparen, den som är ursprunget och orsaken bakom allt som finns. Den Gud som skapar liv och skönhet och en plats i universum med enorma resurser där vi får leva och bo.

Tron på Gud som skaparen säger inte emot vetenskapens olika hypoteser om universums tillkomst eller livets utveckling, den tron kompletterar vetenskapen med sådant som inte vetenskap kan säga något om. Det som ligger bortom och under det mätbara.
En teolog använde orden "Varats grund" för den aspekten. Guds storhet och skapartron.
Den här bakgrunden behöver vi för att börja ana lite mer av det enorma i julens berättelser som snart ska berättas.
Och vad Guds rike kan stå för.

Guds rike eller Himmelriket är en beskrivning av hur det ser ut när det som Gud vill får ske och hända, det vill säga när allt är gott och sant, när ingen lider eller skadas, när livet får blomma och leva fritt och gott.
Många av liknelserna som Jesus berättar handlar om hur det ska vara när det är som Gud vill, och hur det ska bli verkligt. Med Guds rike är det som.... säger han och så kommer berättelserna som tolkar livet och tillvarons djup, som vänder upp-och-ner på värdeskalor och röjer undan tankar som binder.

Det finns ett sätt till att tänka, nämligen att överallt där det goda sker finns redan Guds rike närvarande.
Där en törstande får vatten och där en ensam får ett besök.
Där någon i hemvården gör ett besök och tar sig tid att lyssna eller där det finns gästfrihet och generositet.
Eller när Nobels fredspris delas ut till några som verkligen gör en insats för medmänsklighet mitt i omänskligheten som i år.
När du själv ler mot en medmänniska eller där stater och nationer skänker pengar till en katastrofdrabbad plats.
När vi ger ett bidrag till nödlidande eller respekterar en medmänniska.
När vi lyser upp tillvaron för varandra.

Guds rike finns där och vi själva kan se till att det ökar och växer.

Luciatåget börjar med att ljusen tänds, Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga 9 dec 2018

Ersättare eller efterföljare eller både och?

Svenska kyrkan i Limhamn syns på sociala medier och speciellt på Twitter - se deras konto här
Under ett par dagar har det skrivits en hel del om en tweet som de skrev.
Vissa har gått i taket och spytt galla över Limhamns kyrka, över hela Svenska kyrkan osv.
Andra har applåderat.
Varför så mycket skrik kan man undra.

Så här ser deras tweet ut:

Känns det upprörande? Känner du ilska börja koka eller sprids ett litet leende på dina läppar?

För dig som inte känner till Greta Thunberg så kan du läsa mer här på Wikipedia eller googla.
Greta är en ung tjej (född 2003) som har reagerat på hur lite som görs för att möta klimathotet från politiker och alla vuxna, bland annat har hon startat en skolstrejk. Greta Thunberg finns också på Twitter. Hon har uppmärksammats väldigt mycket i nyhetsmedia, även internationellt.
Hon har också kända föräldrar, hennes mor är Malena Ernman.

Är hon en efterträdare till Jesus? Ja varför inte, Jesus verkade för allt gott och han ville påverka andra till att också göra det: "Älska Gud av hela ditt hjärta och älska din nästa som dig själv" var ett av hans budord.
Att älska Gud är i kristen tradition att älska skaparen, den som har gett oss allt gott och därför att vårda skapelsen. Det är viktigt att inte glömma att "älska" i bibeln mindre handlar om känslor och mera om ett sätt att leva sitt liv, vilka val vi gör och hur vi behandlar eller vårdar dem vi älskar. Det handlar om relationer, attityder och handlingar.

Det är inte omöjligt att tänka sig att någon som verkar för det goda kan ses som en av efterträdarna till Jesus från Nasaret.
"En av" är viktigt här och gör stor skillnad. Ingen människa kan vara Jesus efterträdare på egen hand, om någon säger sig vara hans enda efterträdare blir det fel, det är som att säga att personen är gudomlig på samma sätt som Jesus och kan ta hans plats. Ingen människa kan ersätta Jesus. Men om det handlar om att vara en av många som jobbar för det goda så är det ganska ok.

Vi använder oftare andra ord än efterträdare, till exempel kan det vara efterföljare eller lärjunge eller kristen, den som försöker leva som Kristus lärde eller visade.
En klassisk bok är "Kristi efterföljelse" troligen sammanställd av munken Tomas à Kempis.

En av anledningarna till att vissa går i taket är nog att de menar att en efterträdare är något mer än bara en efterföljare eller att de vill avgränsa personer som är Jesus efterföljare eller efterträdare till dem som har den rätta tron?

Tro är ju i vår lutherska tradition det samma som förtröstan eller förlitande på den som är större än oss själva, att älska och respektera Gud, att acceptera att vi är accepterade som teologen Tillich sade.

Och att denna tro får konsekvenser i hur vi lever våra liv, att vi som är accepterade också accepterar varandra, att vi älskar vår nästa som oss själva, att vi gör vad vi kan för att värna den hotade skapelsen. Och däri ligger efterföljelsen som jag återkommer till mera en annan dag.

Men det kan vara bra att använda andra ord ibland för utmana och få oss att tänka lite mer. Just det som Limhamns kyrka gör med sin blandning av skämt och allvar.


Här kan du se Greta Thunberg och höra hennes tal till FNs generalsekreterare nyligen:

Om Kristi efterföjelse
köp boken på bokbörsen här eller
ladda ner den eller läs den på engelska här.