Minibussen for fram genom landskapet mellan Arlanda och Västerås. Våra internationella gäster såg sig omkring i det grönskande landskapet, rapsfältens gula blomfält, de öppna slättlanden och mälarvikarna som glittrade i solskenet.
De såg enorma parkeringsplatser vid Arlanda fulla med välskötta bilar som glänste i solskenet och som väntade på att semesterfirarna skulle anlända från sina resor till olika platser runt jordklotet.
Ni är välsignade i ert land med den sköna naturen och er rikedom som ger er möjlighet att ha fina bilar och resa till andra länder. Där vägarna är nästan utan hål och där tåg och bussar förflyttar er mellan städer och landsändar.
Hotellfrukostar och restaurangbesök ökade på intrycken att här finns allt en människa kan behöva.
I vårt land, ett välsignat Sverige.
Det är spännande att möta internationella gäster som ser hur vi har det, som lånar ut sina ögon och visar oss olika sidor och aspekter av läget här hos oss.
Förutom det första intrycket av skönhet och rikedom kommer snart andra insikter och andra frågor.
Hur kan man leva i ett land som är så kallt på vintern? Hur går det för dem som är hemlösa när vinterns kyla gör det livsfarligt att vara ute på natten?
Hur kan ni stänga gränserna för dem som inte har det lika bra som ni?
Och flera frågor skulle säkert komma ju mer de får reda på om hur det fungerar och vad som händer i vårt land och i vår kyrka.
Men det första intrycket blir nog kvar, här lever vi i ett välsignat land, vi är rikt välsignade som lever här.
Frågan är hur vi använder de enorma gåvorna vi har fått?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar