Namnpublicering - när pressen blir domare

Under flera veckor har läsare av Arboga tidning, (som har i stort sett samma innehåll som både Bergslagsbladet och VLT m.fl.) Länk här, mötts av stort uppslagna bilder av en misstänkt brottsling, både på framsidan och på helsidor i tidningen.

Det är hon som kallas Arbogakvinnan men som kommer från Eskilstuna och som misstänks vara inblandad i en rad mord och brott.

Jag reagerade direkt när hennes namn och bild stod på tidningens framsida, och det känns inte bättre av att det återkommer i nästan alla utgåvor av tidningen (som kommer ut tre dagar i veckan).
Mycket talar för att hon är skyldig, enligt massmedia, men är det tidningarnas roll att döma?

För mig är det stor skillnad att publicera namn före domen har fallit och efteråt, då är domen en offentlig handling och det kan tänkas vara fastställt bortom rimligt tvivel att personen är skyldig. Samtidigt vet vi att även oskyldiga döms ibland, se på fallet med Kaj Linna som just blivit friad.

Frågan om att publicera namn eller inte på en misstänkt brottsling har debatterats
Journalistförbundet har antagit publicitetsregler som du kan hitta här.

Där skrivs:
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Här finns motiveringen från chefredaktören Daniel Nordström som menar att allmänintresset väger tyngre än de negativa följderna för anhöriga till den utpekade. Om du följer länken ser du att många har kommenterat åt olika håll och att debatten flödar.

Jag håller inte med om chefredaktörens slutsats i det här fallet. Även om namn och bild finns lättåtkomligt på nätet på mindre seriösa sidor så tar Arboga tidning ett steg åt fel håll enligt min mening när de exponerar en misstänkt brottsling så stort.
De tar rollen som domare istället för att ägna sig åt "korrekt och allsidig nyhetsförmedling" som journalistförbundet skriver i sina etiska regler.

Vill vi ha en press som är domare? Eller som sprider anklagelser som inte är styrkta?

Nej tack säger jag.

Arbogaån en solig novemberdag