Våldsdåden och utanförskapet i Europa och Sverige

En julmarknad i Berlin är en ganska mysig tillställning, lite gammeldags med kanderade äpplen och kryddiga korvar med rödkål. Glühwein och öl. Julmusik ur högtalare och utklädda försäljare.
Det är ganska gemytligt och trivsamt för dem som möter sina vänner och grannar över ett glas i decemberkvällen.

En strandpromenad vid rivieran ... är riktigt mysig för barnfamiljen och de älskande paren som solar och äter glass. De kan njuta de privata stränderna eller ta ett dopp i vågorna.

En dag på IKEA är avkopplande, man kan kolla de senaste hyllorna och äta köttbullar i restaurangen, diskutera planerna för det nya köket eller se barnen leka i bollhavet.

Men hur är det för den som står utanför, den som nekas vara med i gemenskapen, den som fått avslag på sin asylansökan, den som aldrig någonsin blir en av de inkluderade, den ensamma eller den som har fel status av olika anledningar? Den som får nöja sig med att se på medan andra njuter lyckan och konsumtionen?

Någonstans där kan en frustration födas som vi behöver se och ta på allvar. Utanförskap är en verklighet i våra samhällen. Genom flykt och hård migrationspolitik skärps skillnaderna. Många stängs ute och får avslag på sina rop på hjälp. Bilderna av drunknade flyktingar och döda krigsoffer ökar på förtvivlan och känslorna av maktlöshet.
Reklamens ouppnåeliga lyx och lyckotillvaro ökar på frustrationen
En frustration som i värsta fall blir till desperation och våld.

Ett ytterst fåtal får nog och agerar, på sämsta och värsta möjliga sätt, och så går den onda cirkeln ett varv till. Med ökad rädsla, mera säkerhet, mera främlingsfientlighet och hämndbegär.

Vi behöver se vad som sker, tala om det med varandra och våga söka andra vägar än dem som vi redan vet inte fungerar. Våld leder till mer våld. Visst behöver hitta sätt att skydda oss mot dåden, men det är andra saker som kan förändra situationen.
Generositet och öppenhet till exempel.



Bahnhof Zoo i Berlin