Våldsdåden och utanförskapet i Europa och Sverige

En julmarknad i Berlin är en ganska mysig tillställning, lite gammeldags med kanderade äpplen och kryddiga korvar med rödkål. Glühwein och öl. Julmusik ur högtalare och utklädda försäljare.
Det är ganska gemytligt och trivsamt för dem som möter sina vänner och grannar över ett glas i decemberkvällen.

En strandpromenad vid rivieran ... är riktigt mysig för barnfamiljen och de älskande paren som solar och äter glass. De kan njuta de privata stränderna eller ta ett dopp i vågorna.

En dag på IKEA är avkopplande, man kan kolla de senaste hyllorna och äta köttbullar i restaurangen, diskutera planerna för det nya köket eller se barnen leka i bollhavet.

Men hur är det för den som står utanför, den som nekas vara med i gemenskapen, den som fått avslag på sin asylansökan, den som aldrig någonsin blir en av de inkluderade, den ensamma eller den som har fel status av olika anledningar? Den som får nöja sig med att se på medan andra njuter lyckan och konsumtionen?

Någonstans där kan en frustration födas som vi behöver se och ta på allvar. Utanförskap är en verklighet i våra samhällen. Genom flykt och hård migrationspolitik skärps skillnaderna. Många stängs ute och får avslag på sina rop på hjälp. Bilderna av drunknade flyktingar och döda krigsoffer ökar på förtvivlan och känslorna av maktlöshet.
Reklamens ouppnåeliga lyx och lyckotillvaro ökar på frustrationen
En frustration som i värsta fall blir till desperation och våld.

Ett ytterst fåtal får nog och agerar, på sämsta och värsta möjliga sätt, och så går den onda cirkeln ett varv till. Med ökad rädsla, mera säkerhet, mera främlingsfientlighet och hämndbegär.

Vi behöver se vad som sker, tala om det med varandra och våga söka andra vägar än dem som vi redan vet inte fungerar. Våld leder till mer våld. Visst behöver hitta sätt att skydda oss mot dåden, men det är andra saker som kan förändra situationen.
Generositet och öppenhet till exempel.



Bahnhof Zoo i Berlin

Luther, reformation och 500 år av förändring -

Vi firar Luther 2017 - eller rättare sagt reformationen.
1517 räknas som reformationens start i Europa.

Den händelse som har blivit sedd som startpunkten är 31 okt 1517 när Martin Luther spikade upp sina 95 teser mot avlaten på slottskyrkans port i Wittenberg.

I Wittenberg kan man idag se porten och teserna  i järn.

Det har diskuterats om det verkligen skedde, att Luther stod där och spikade på porten, här kan du läsa lite mer om det och se alla 95 teserna på svenska. Men det är inte helt omöjligt att det skedde eftersom man kunde spika upp inbjudningar till disputationer och debatter och att det verkar ha funnits anslagstavlor vid kyrkorna.

Även om det inte skedde exakt så som det berättas så spreds teserna snabbt, för den tiden - mycket snabbt faktiskt. Studenter översatte teserna till sitt eget språk, Luther hade skrivit på latin, de trycktes i den nyuppfunna boktryckarkonsten och blev mycket spridda och kända.

Det är i grund och botten en lista på förhållningssätt och företeelser i kyrkan som borde förändras enligt Luther. Ett ifrågasättande och en kritik av missbruk han såg och det som kanske sved hårdast - ett angrepp mot ekonomin för delar av kyrkan. De delar som fick inkomster genom att sälja avlatsbrev.

Så är till exempel tes 36. "Varje kristen, som verkligen ångrar sig, har rätt till full befrielse från straff och skuld även utan avlatsbrev."

Avlat handlar om botgöring (ej förlåtelse) för begångna synder. Det är därför flera av teserna handlar om bot och bättring. Dvs att sträva efter förändring av det sätt vi lever på.

Vi befinner oss i en ganska svårbegriplig medeltida värld med en syn på synd, förlåtelse och botgöring som är främmande idag. Det bygger också på tron på himmel, helvete och skärseld efter döden för alla människor.
Jag återkommer till det här en annan dag.

Min poäng idag är att något skedde då som förändrade läget radikalt.
När kritikens och förändringens möjlighet öppnas är det som en dörr som inte kan stängas. Och där finns anledningen till kyrkosplittringen, eller åtminstone en av anledningarna.

Den medeltida kyrkan kunde inte ifrågasättas, den hade sanningen och kunde uttala sanningar som skulle vara giltiga för alla. Påvens tal ex cathedra - från pulpeten - var ofelbart och förvandlades till en dogm som alla måste acceptera.

När möjligheten till ifrågasättande och förändring öppnas skapas snart en ny kyrka - den evangeliskt-lutherska med en annan syn på medlemmar och på kyrkan.
I början kan den bara bildas i lokala samhällen där makthavare eller furstar kan beskydda den från de maktmedel som den romerska kyrkan hade vid den tiden, men snart sprider den sig runt hela Europa och vidare utåt.

Kanske gjorde detta att kyrkan kunde överleva på lång sikt. Den blev föränderlig och kunde följa med i tidens utveckling, men utan att tappa bort sitt viktiga centrum som gjorde den till kyrka.

Luther skriver om gudstjänstordningar  "När nya skor blir gamla och klämmer kastar man bort dem och köper sig nya"... gudstjänstordningar gäller inte för sin egen skull "utan för att duga och gälla måste det rätta bruket av ordningarna vara leverne, värdighet, kraft och dygd."
(ur vad säger Luther av Kurt Aland - ett Luther-lexikon)

Ordningar ska inte gälla för att de alltid har gjort det, utan de kan ersättas, och det viktiga är att de fungerar som de ska. Det är början på 500 år av förändring, som går in i framtiden.

En levande tro och levande kyrka finns i sin egen tid och följer förändringarna men utan att helt slukas upp av det nya eller tappa sin funktion och sin själ.

Det är en balansgång som inte är helt enkel. Den kyrka som tappar kontakten med sin samtid blir obegriplig och irrelevant, men den som gifter sig med tidsandan blir snart änka.

Svaret är att kyrkan är vi som vill vara med, och vi lever i vår egen tid med dess tankar och värderingar och med vår tillit till Gud. Vi är barn av vår egen tid samtidigt som vi vill hålla fast vid den fasta grunden som alltid håller.

Martin Luther i en målning från Sura kyrka av Nils Aron Berge

Aleppo och krigets offer

Det har varit mycket på nyhetssändningarna idag från Aleppo. Äntligen har evakueringarna kommit igång ur staden där strider och bombningar har pågått i flera veckor, men det varnas för nya massakrer.

Bilder från staden Aleppo visar ruin-landskap och obeskrivligt krossade hus som t.ex. den här gatan:

Hur kan någon överhuvudtaget överleva bombattackerna, och leva vidare bland ruiner och i total misär? Allt som tillhör det bekväma livet som vi ser som en självklarhet saknas.
Många går under och dör, de svagaste, barn, gamla sjuka, de som har otur att vara på fel plats vid fel tidpunkt, just när en bomb faller eller ett hus rasar samman. Eller när en blodtörstig grupp beväpnade mördare kommer förbi just deras hus.

Det är en mardröm som blivit verklighet. Krigets verklighet som de flesta hoppas vi aldrig ska behöva vara med om.
Ändå överlever några och livet går vidare. Men fattigare.

Krigen tar livet av människor, och de tar bort väldigt mycket från mänskligheten och de länder och platser som förstörs.
Alla de som dödas har talanger och gåvor och idéer som vi alla skulle behöva för att livet skulle bli bättre på jorden.
Precis som vi alla har något att bidra med och som vi kan ge varandra. Några tänker nya tankar och andra ger uppmuntran och hopp till medmänniskor. Våld och dödande tar alltid bort något från oss alla. Från mänskligheten.
Kanske ett av de barn som drunknar på Medelhavet var just den som skulle skriva en dikt som ändrade tankar, som skulle uppfinna ett sätt att behandla en svår sjukdom, eller slå rekord i en OS-gren.
Människor försvinner och det saknas så mycket, allt de var och allt det de kunde ha gjort.

Krigen och våldet och dödandet är ett brott mot oss alla.

Dotter Sion - vem är du?

Grubblar lite över bildspråk och metaforer idag. Advent i kyrkan är späckat av det. Dotter Sion, lyft din panna, Hosianna Davids Son, Jerusalem höj upp din röst... Gå Sion din konung att möta.

Det kan vara så att vi använder oss av alla dessa psalmer och texter och sånger oreflekterat, utan att göra klart för oss själva och andra vad det är vi talar om.

Eller liksom den gamla Luciasången sjunger vi ord som inte betyder något för de flesta men som ändå ska vara med, de tillhör traditionen, känner du något barn som direkt förstår det här?  "Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förgät, skuggorna ruva."

Låt oss ta en sång och se lite närmare på det här: Psalmen 106 i Den svenska psalmboken - är en klassiker av Johan Olov Wallin och med melodi av Martin Luther. Jerusalem höj upp din röst - kopplingen till 1a advent är förstås Jesus som kommer ridande på en åsna. Staden Jerusalem uppmanas att höja upp rösten - kanske med hosianna-rop. Staden Jerusalem är också en bild för församlingen som är samlad i kyrkan. - på ett mycket icke-accepterat sätt i den nyare teologin låter psalmförfattaren kyrkan ta Israels plats - klockren sk.ersättningsteologi.

Eller kan vi se det på ett annat sätt? Ersättningsteologins problem är just att den kristna tron och kyrkan menas ersätta den judiska tron och synagogan. Om detta händer är ju judendomen passe och ogiltig, den ses som forntidens tro som var giltig då men inte nu. Det leder till förakt mot dem som tror på den judiska religionen. Och vi kan se resultat av detta i historien.

Av tanken att ett nytt sätt att tro kommer fram behöver inte med nödvändighet leda till att det gamla inte också är en möjlig tro. Man kan istället tänka att en ny väg öppnas vid sidan av den gamla vägen som fortfarande är giltig. Och att dotter Sion får inkludera även den som inte är jude.

Att vi får glädjas tillsammans med alla som vill över berättelserna om kärlek och befrielse, om medmänsklighet och öppenhet.

Kanske en möjlighet till dialog öppnas om vi tänker så?

Skrivmaskinsknatter om en luciabild

En bild på en lucia-klädd färgad pojke fick debatten att gå hög igår.
Främlingsfientliga kommentarer flödade fram. Annonsören drog in annonsen med tanke på pojken själv och hans familj. Det är förståeligt, men inte de hårda reaktionerna.

Vi får skämmas över vårt land och de många rasister som fyller kommentarsfälten med hat och korkade personangrepp.
För mig så väcks förakt mot trollen som kan angripa och hata så grovt. De gör bort sig själva i mina ögon.
Sverige är och kommer att förbli blandat, mångkulturellt och mångreligiöst.
Näthatarna försöker hålla kvar och återvända till en tid som aldrig har funnits. Kulturen i vårt land och alla länder är blandad och kommer alltid att vara blandad.

Och det är självklart något positivt för alla som lever i vår blandade kultur, då finns det utrymme för mångfald och frihet för alla att vara som vi är. 

Se förresten den här fina madonnabilden med Jesus-barnet från Kenya: