Översvämningarna och klimatkrisen, varför händer så lite?

I början av september i år drabbades Västerås av en rejäl översvämning. Vattnet steg kraftigt och det var bara någon decimeter från att vattnet hade strömmat in i Stiftskansliets lokaler, där jag jobbar vissa dagar.

Krukmakeriet som ligger granne med stiftskansliet blev översvämmat, här kan du se bilder från Aftonbladet den dagen. Och det blev stora konsekvenser, tågen ställdes in, en fin restaurang där jag ätit många gånger blev förstörd och sommarstugor trasades sönder. 

Det var ovanligt kraftigt regn som orsakade översvämningen i Västerås skriver tidningarna. Och anledningen till de extrema vattenflödena? 

Ogynnsamma klimatbetingade faktorer kan vara orsaken tillsammans med de kraftiga regnen skrivs det på Västerås kommuns hemsida. Och det är en välkänd hypotes att klimatförändringarna för med sig extremväder åt olika håll. Väder eller oväder som ger stora konsekvenser på många olika platser runt jorden. 

Plötsligt kom det mycket nära, till och med oss i Västmanland och Mellansverige som är så tryggt och lugnt. Men det var en falsk trygghet.

Nu har Svenska kyrkan beslutat att fortsätta med en rejäl satsning på omställning för klimatet, den kallas Färdplan för klimatet, och nu går den andra etappen igång med nya mål för perioden 2024- 2027.

Jag kommer att berätta mer om det här på min blogg, idag vill jag dela en fundering med dig. 

De flesta av oss märker av klimatförändringarna, lite mer och mer när tiden går, som vi gjorde i Västerås, och vi ser ganska mycket av dem på nyheterna i olika medier. Ändå går det sakta med förändringarna som är nödvändiga. 

Översvämning vid Arbogaån 

Hur tänker du? Vad är det som gör att det händer så lite? Eller är min bild fel, kanske händer det ganska mycket? 

Vad hindrar oss från att förändra hur vi lever? Är det rädsla för förändringar, ekonomin? eller lättjan kanske? Eller vet vi inte vad vi ska göra? Behöver vi hjälpas åt för att tänka ut bra konkreta steg att ta?

Vad gör att industrin, som enligt uppgift släpper ut en tredjedel av all koldioxid i Sverige, inte gör mera för att ställa om? 

Vi behöver hjälpas åt, alla behövs i den stora omställning som kommer att krävas av oss alla om vi ska nå målen och minska skadeverkningarna så mycket som möjligt. 

Livet är hotat på vår planet och det har gått ganska långt, men det finns fortfarande möjligheter. Och tiden krymper. 

Hur tänker du?