Fredens Ande kom! Pingsten är här

En av de riktigt stora helgerna är här, pingsten!
En helg som förr var bröllopshelg och konfirmationshelg. 

En hel helg av glädje och ljus i kyrkorna. 

Pingsten och Anden passar så bra ihop med våren och ljuset och alla blommor, grönskan som bryter fram, livet som flödar fram i naturen omkring oss. 

Den Heliga Ande är Gud själv som fyller tillvaron med liv och kärlek,
ger människor tro, hopp och kärlek på alla tillvarons plan.
Anden ger empati och hjälper att leva oss in i hur andra har det. Människor och djur kan vi närma oss och känna in hur de mår och hur de har det, om vi ger det lite tid.
Vi kan också känna av hur det är med naturen omkring oss, då får vi nog kombinera empatin med lite extra kunskaper. 

I år får vi en text som talar om hur Anden förenar människor med varandra, hur Anden också är den som kan hjälpa oss att leva mer fredligt.

Paulus skriver till de tidiga kristna i Efesos och han talar fred mellan judar och kristna.
Men jag vill påstå att han skriver om fred mellan alla människor, både de som tror och de som inte tror. För alla kommer Jesus med budskap om fred, både för dem som är nära och dem som är långt borta.
Och freden kommer av att vi alla genom Jesus budskap om fred kan "nalkas Fadern i en och samma Ande."

Det betyder att Jesus visar att det finns något som är viktigare än allt som förenar oss med varandra, att vi hör samman vem vi än är.
Att var vi än bor så är vi en del av samma mänsklighet, älskade av Gud.
Alla har vi tillgång till Guds närhet och det är Andens kraft som förenar oss.

Vi är infogad i en byggnad där vi alla får plats,
skapelsens heliga tempel och vi är inte längre gäster och främlingar utan hemma.
Och där vi alla är hemma har vi mer som förenar oss än skiljer oss från varann. 

Nu är det dags att vi lever som det vi är, krigens tid måste sluta.

Be med mig:
Kom Heliga Ande, förnya hela Guds skapelse
och väck oss alla människor till insikten att vi hör samman.
Kom med glädje och liv, kärlek och empati.
Kom Heliga Ande med fred till mig och till alla människor,
kom med fred till hela skapelsen och inspirera oss till att skapa den.     

Om konsten att tala om klimatkrisen i klimatförnekarnas tid

 Tycker du att det har blivit ganska tyst om klimatkrisen på senare tid? Och hur är det när någon talar om det? Ännu ett tv-inslag om klimatet-  tänker du på annat då eller kollar mobilen?
Eller får människor något frånvarande i blicken om du pratar om klimatnödläget vi befinner oss i?

Det är inte så konstigt, det finns mekanismer inom oss, hinder som får oss att inte ändra vårt levnadssätt mer än vi gör trots att vi vet om att klimatförändringarna pågår.

Det är en norsk psykolog vid namn Per Espen Stoknes som i en av sina böcker kartlägger hindren. 

Magdalena Sjöholm refererar till honom i sin bok: Markens alla träd klappar händer - Verktyg för en grönare predikstol som kom ut nyligen. En bok som kan inspirera landets predikanter i alla kyrkor. Men som också ger tankar i andra sammanhang som vill reflektera över hur vi ska tala om klimatkrisen utan att moralisera eller få människor att slå dövörat till.

Hon ger både teori kring predikans konst och praktiska exempel på predikningar som griper tag och kanske kan få resultat av ändrade livsstilar. Det behövs både mer personligt ansvarstagande och kritik mot politik och företag där agerandet står still eller går snigelsakta.

Hindren Stoknes visar oss är psykologiska. Sjöholm visar att det inte räcker med bara psykologi när vi ska se varför det händer så lite, det behövs också att se på ekonomiska och ideologiska faktorer. Men ändå är psykologin betydelsefull; Stoknes lyfter fram fyra perspektiv inom psykologin som sätter käppar i hjulen, det är evolutionär psykologi, kognitiv psykologi, socialpsykologi och identitetspsykologi. 

Mycket kortfattat så handlar det om mekanismer som sätter den egna personen och det som finns nära först. Bekvämligheten och det som märks och känns i nuet får komma före det som är långt borta och svårt att uppfatta och lokalisera.

Som tur är enligt Stoknes så är vi inte helt bestämda av alla dessa psykologiska faktorer, vi kan tänka om, även tänka långsiktigt och osjälviskt. 

Vi behöver tala och tänka på ett annat sätt för att det ska hända något, för att vi och andra ska förändra det sätt vi lever på. Stoknes menar att det handlar om närhet och gemensamma lösningar, positiva exempel mer än katastrofberättelser, enkelhet att välja klimatsmart och använda berättelser mer än faktaredovisningar. Vi behöver också se att handlingar gör skillnad.

Det blir alltså fel när vi betonar att ingenting händer, vi behöver istället se det som görs, även om det är lite som startpunkter som kan vidareutvecklas. 

Kyrkan har en viktig roll och en röst som bör höras mer i sammanhanget. Kyrkan kan måla upp andra bilder av en hoppfull framtid, av en Guds goda skapelse som vi får leva tillsammans med och inte utnyttja. 

Människan som förvaltare av Gud skapelse, en jord som inte är vår egen men som vi får bruka och bevara för dem som kommer efter oss. 

Kyrkan som är gemenskap som princip kan lyfta att klimatkrisen kan bara lindras när det blir ett gemensamt projekt, enskilda och företagare, politiker och aktivister behöver varandra och alla behövs för att det ska bli någon skillnad.
Inte skuldbeläggande men bejakande av vår längtan efter ett gott liv i en frisk natur, tillsammans.  

Dagens bok; Magdalena Sjöholm: Markens alla träd klappar händer, verktyg för en grönare predikstol. Verbum 2022. 

  

Böndagar i krig och fred

Så beslutades det i Danmark att Den store Bededag avskaffas. De inkomster som kommer staten till del för att människor jobbar en dag till ska användas till försvaret. 

Det är lite av motsatsen mot den bibliska visionen av att svärd blir till plogblad, men nu blir böner till vapen istället. Det kan ses som ett svårt bakslag för fredens sak i världen att böner ska bli till vapen. 

Freden sitter illa till både i Ukraina och i Palestina, i Sudan och Syrien och så många andra platser på jorden. 

Är det inte väldigt illa med läget på jorden just nu?

Fattigdomen i världen förvärrades under pandemin och var 11e person på jorden lever under fattigdomsgränsen. 
Klimatkrisen pågår och de åtgärder som svenska regeringen gör verkar göra läget värre istället för bättre. 

Det är som att många makthavare blundar för vad som pågår. 

Hur är det i kyrkan?

I Sverige är det dags för bönsöndagen på söndag. Det finns de som tänker att det är ett tecken på världsfrånvändhet och passivitet att sitta och be medan världen brinner. 

Men kanske är det inte så enkelt.

Hur kan vi tänka om bönen? Gör den någon skillnad?

Bön påverkar oss som ber, att tänka på dem vi bryr oss extra om och situationen i världen påverkar oss. Det gör oss beredda till handling när vi kan och på de sätt vi själva kan. Och många gör mycket, skänker, engagerar sig och stöttar medmänniskor. 

Bönerna i kyrkan när vi nämner de platser och de förhållanden som råder gör att de inte glöms bort. Vi aktualiserar dem varje söndag i kyrkan. Vi nämner dem, helst ganska konkret och i detalj.
Det betyder att kyrkan vågar se vad som pågår, vågar tala om vad vi ser och gör oss beredda att handla. 

Genom att kyrkan vågar se och benämna vad som händer påverkar kyrkan samhället som hon är en del av. Det går inte att totalt blunda för eller förneka något som det talas om varje vecka i våra kyrkor.  

Bara genom allt detta har bönen en stor effekt genom människor som hör och talar, 

bidrar och engagerar sig. 

Men kanske finns det mer?

Som jag skrivit tidigare så är tron framförallt en relation, att leva med någon som är större än oss själva, våga lita på, ha tillit till den som alltid vill oss väl. 

Tro är att leva med Gud.

Bön är all den kontakt vi har med Gud, våra ord och handlingar. Morgon och aftonbön, korta ord när som helst under dagen, tidebön eller Jesusbönen, ett kort "hjälp" eller "tack", en längtan och önskan från vårt inre.
Att tala och att lyssna, andas ut och andas in.

Andas in och ta emot liv och andas ut det som tynger oss. 

Ta emot andens kraft och släppa det som hindrar oss.

Livet i Guds närhet gör oss fria att våga se hur det är och gör oss fria att handla.  

Men det finns mer att säga om bönen. 

Olov Hartman skrev en fin psalm där han uttrycker 

en nivå till vad bönen kan innebära, han skriver så här:

Guds offrade Lamm

ges ut för oss alla som Herren har sagt,

att världen må leva och syndare tro

och förbönen omsluta himmel och jord.

Av änglars och människors bön i hans namn

står jordkretsen fast. (Svpsalm 62 vers 5)

Själva jordkretsen står fast av bönens kraft, bönen som omsluter himmel och jord. 
Det skulle se mycket värre ut på den här planeten om inte alla dessa böner bes varje dag och natt av oräkneliga människor runt hela jorden. 

Låt oss be om fred och hjälp till de fattiga,
om förnuft till de styrande så att de tar klimatkrisen på allvar,
låt oss be och göra vad vi kan
för att jorden ska bli ett mer mänsklig plats att leva på. 

Låt oss be och komma närmare Gud 

som är livets och kärlekens källa.

Vår vid Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga