Ungefär så är det med vissa saker i våra liv och i att vara människa.
Att träna är en färskvara säger vissa, och menar då att kroppen kräver rörelse ofta för att konditionen ska hållas uppe. Det går inte att luta sig mot förra höstens träning för att vara i god form nu.
Kanske är det så att vissa aspekter av våra liv antingen måste utvecklas och växa eller tyna bort och dö. Lärdomen eller förmågan vi har måste hållas aktiv om den ska finnas kvar, så kan det vara med förmågan att spela ett instrument eller tala ett främmande språk.
Om vi inte håller i gång genom att öva på gitarren eller tala eller läsa på tyskan så försvinner den kunskapen från oss. Det går kanske lättare att ta upp dem igen när vi har haft förmågan men det kräver en hel del jobb.
Kanske är det så med tron? Att den måste på något sätt vara aktiv för oss om den ska leva och växa.
Hur går det till att få sin egen tro att leva och utvecklas?
Det är en fråga som vi grubblar över den här veckan när rubriken för söndagen är "Att växa i tro".
Jag tänker att vi som vuxna har ett ansvar för vårt eget andliga liv, lika som det kroppsliga, ingen annan kan göra det åt oss, därför är det en mycket viktig söndag och ett viktigt tema.
De grundläggande gamla råden för att hålla tron levande handlar om bön och bibelläsning.
Det regelbundna bönelivet hjälper för att kunna ha en levande tro.
Att lyfta fram det vi bär på inom oss inför Gud, vår längtan och saknad, det vi bryr oss om och oroar oss för. Allt vi vill håller vi upp och benämner inför Guds kärleksfulla närvaro.
Gärna med bestämda tider varje dag som blir till rutiner och håller dem levande. För mig fungerar det med morgon och aftonbön.
Varför är det så viktigt? Det beror på att tron är i grund och botten en relation med någon annan, någon som är större än oss själva, och som ser oss med välvilja och godhet.
Från Guds sida pågår kommunikationen på många sätt, till exempel i naturen och i ord från medmänniskor och den finns koncentrerad i bibelns skrifter.
Därför är bibelläsningen den andra viktiga delen av att ha en levande tro som utvecklas.
I bibeln som är människors samlade erfarenheter av Gud under flera tusen år hittar vi berättelser som ger oss nya insikter och hjälper oss att komma vidare. Och det finns alltid mer att hitta i bibelns skrifter, de tål att läsas om och om igen. (jag ska skriva lite om bibeltolkning en annan dag)
Det är viktigt att läsa långsamt och med eftertanke, gärna blandat med bönen.
Bön och bibelläsning tillsammans skapar dialogen som hjälper tron att utvecklas och växa. Vi talar och vi lyssnar, vi ger ut och vi tar emot.
Helst ska det ske i en gemenskap eller i en grupp, det är inte så enkelt att förstå allt själv. vi behöver stötta varandra vi som vill leva med Gud.
För att komma vidare kan vi också tänka på trons tre sidor, huvudet, hjärtat och handen.
Huvudet och tanken behöver vi för att reflektera och analysera tankar om Gud och vad det innebär att vara människa i vår tid. Förnuftet är en av Guds gåvor till oss och det får gärna användas.
Hjärtat har med känslan och fantasin att göra, sången och musiken, gudstjänsterna och gemenskapen med andra.
Handen är handlingen, inget stärker tro och får den att utvecklas så som att leva ut sin tro i verkliga livet, att handla, göra gott för våra medmänniskor. Gripa in där vi kan och göra för vår nästa det som vi skulle vilja att de gjorde för oss.
Att låta orden bli till handling på riktigt.
När vi handlar åt dem som är i karantän, besöker en ensam, ger till en behövande, står upp för en mänsklig rättighet, kritiserar maktmissbruk, värnar om miljön och försöker motverka klimatkrisen (lägg till själv det du vet behöver göras).
När vi handlar för det goda gör vi gott för en medmänniska, men vi kommer också närmare Gud själv. Vi river ner några av de hinder som finns i oss själva och växer som människor.
Att växa i tro är inte något annat än att utvecklas och leva som människa.
De hänger nära samman.
Gud vår skapare vill att vi ska leva och utvecklas och mogna på alla plan.
Också i vår tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar