Snart är det passionstid och stilla veckan väntar.
Fastetiden med sitt allvar och möjligheter till att reflektera över sitt sätt att leva, med mollstämda psalmer och tunga texter är en fin tid tycker jag.
En tid då vi kan ta livets villkor på allvar och våga se hur situationen verkligen är på vår jord.
Då satsar vi lite extra på att stötta dem som inget har genom bidrag till världens fattiga genom kyrkans fastekampanj och ACT Svenskakyrkan I år med den starka rubriken Stå på modets sida!
Vissa år har det känts som om fastetiden krockar med våren, allvaret i kyrkan möter vårens explosion av liv och skönhet, blommor och kvittrande fåglar.
Men inte i år, nu talar MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap) och Folkhälsomyndigheten med liknande allvar som de bibliska orden.
De sätter fingret på hur vi lever våra liv och påminner oss om existensens villkor. Just som fastetexterna.
Trots solskenet och vårblommorna så finns oron där för det osynliga viruset, oro för dem vi bryr oss om och vår egen hälsa.
Vad har då berättelserna om Jesus som går upp till Jerusalem med detta att göra?
Budskapet till oss är att Gud inte är någon oberörd åskådare till livet. Inte någon som står vid sidan och ser på våra bekymmer och plågor, han delar dem med oss.
Han går den väg som vi alla kommer att gå någon gång i våra liv.
Rakt in i det svåra och lidandet, in i fångenskap och misshandel, till sist in i tortyr och död. In i känslan av den totala övergivenheten går han, det kallas korsets väg.
Ända in i det mörkaste mörker går han när han följer sin väg ända till slutet.
När han fortsätter att älska och ge kärlek utan gräns.
Vi är inte ensamma, inte i det svåraste eller det som känns mest meningslöst eller fruktansvärt. I all vår oro och rädsla för pandemin just nu, i ofrivillig ensamhet och isolering.
Med läkare och vårdpersonal som sliter och gör allt de kan.
Med alla som själva blir sjuka, med dem som dör. Med sörjande och ensamma.
Till och med där finns han, Kristus som visar och är Guds närvaro.
Titta på ett kors.
Se på krucifixet här nedanför. Det har ett budskap utan ord.
Så här mycket älskar Gud oss. Utan gräns.
Se korset som säger oss att till och med här är Gud med och delar.
Gud ger allt för oss. Det är en bild av villkorslös kärlek.
Gud ger livet inifrån döden.
Vi som ska fira påsk vet att mörkret inte kunde besegra ljuset och att livet är starkare än döden.
Att en explosion av liv och värme skulle spränga dödsmörkrets kyla.
Också för oss själva och dem vi bryr oss om.
Det är ord av hopp, hopp som vill göra oss fria att stå vid varandras sida
och ge den hjälp vi kan till dem som behöver.
Att söka vår väg att leva äkta och kärleksfullt i denna kalla och oroande fastetid.
Och veta att vi är inte ensamma.
 |
| Krucifixet från kapellet i Stiftsgården i Rättvik |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar