torsdag 13 september 2018

Maslows behovspyramid, medmänskligheten och tron.

Vad behöver vi för att överleva? Vad är nödvändigt för oss, för att leva ett mänskligt gott liv,
eller åtminstone stå ut och fortsätta en dag till.Vad vill du ha i livet för att det ska vara ok?

En forskare som hette Maslow gav ungefär samtidigt som dödandet pågick i Tyskland, som jag skrev om igår, alltså på 1940-talet, ut en bok.
Där finns det en modell för vilka behov en människa har och som ska vara uppfyllda för att livet ska vara meningsfullt. Den ser ut som en trappa eller en pyramid och blev känd som Maslows behovstrappa eller behovspyramid. Ibland som Maslows behovshierarki.

Han menade att vi har grundbehov av luft, mat, värme, kläder. Sedan när de är uppfyllda kommer psykiska och sedan sociala behov, och behov som handlar om att förverkliga sig själv högst upp. Och sedan, där längst upp finns de existentiella eller religiösa behoven, som ett slags grädde på moset… (se bilden längst ner)

Det här är en modell som fortfarande dyker upp i psykologiböckerna. Och en modell som bl.a. välfärdsbygget i vårt land grundar sig på. Bara människor får mat och bostad, vatten och jobb så blir allt bra tänkte man. Och det är klart att livet blir bättre med en högre standard, när människor slipper att svälta och frysa.

Men det var något som inte stämde. Redan på gamle Maslows tid blev hans teorier motsagda.
Inte minst av de personer som med risk för eget liv och säkerhet hjälpte förföljda judar i tredje rikets Tyskland. De kunde lämna de egna behoven åt sidan för att hjälpa en medmänniska som behövde dem. Osjälviskheten eller medmänskligheten kom före den egna tryggheten för dem. Och kanske är det så för oss alla, när det verkligen gäller?

Behovspyramiden säger en del om hur vi fungerar som människor men den har sina begränsningar.
För Maslow hade heller inte förstått vad tro är och att det kan vara tvärtom.
Att tron och kärleken är en bas och en grund för allt det andra i livet. Att det är som vi tror som vi handlar och att när det finns verklig kärlek, då kan vi göra allt för den älskade. Även ge upp behov som finns längre ner i pyramiden.

I debatten om religion i samhället och t.ex. religiösa friskolor finns ofta ganska märkliga föreställningar om vad religion och tro är.

En av de värsta är nog religionen som grädde på moset, dvs en överbyggnad av tradition eller sedvänja som inte spelar någon större roll och som är lätt utbytbar.

Tro är den djupaste förtröstan på det eller den som vi väntar allt gott ifrån.
Gud är den som berör oss mer än allt, den yttersta angelägenheten,
den som ger oss själva livet och möjligheterna att älska, tro och hoppas.
Djupt under allt.
Varats grund.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar