Dagens bok: Martin Luther, A Late Medival Life av Volker Leppin

Volker Leppin är en tysk kyrkohistoriker och teolog, men han är ganska lite känd utanför det tyskspråkiga världen. 2017 kom hans bok om Martin Luther på engelska.

Boken "Martin Luther: A Late Medieval Life."
(boken utgavs 2010 på Tyska och 2017 på engelska)

Det är en relativt kortfattad skildring av Luther och hans liv, men Leppin ger en levande och innehållsrik bild på bokens 160 sidor. Där hinner han göra upp med en hel del missuppfattningar om Luther och samtidigt förtydliga en hel del förutsättningar som senare skulle leda fram till Luthers uppgörelser med kyrkan och dess syn på Gud.

En hel del av de traditionella berättelserna som finns om Luthers liv är efterhandskonstruktioner av Luther själv när han berättade om sitt liv på äldre dagar, eller av den tidiga lutherska kyrkan. Här har Lippin, som den historiker han är,  grävt ett tag djupare och ger sin tolkning av skeendena. Han placerar också in Luther i sin egen tid och lyckas undvika de fällor som är att enbart se en historisk gestalt utifrån vår egen tids sätt att se på företeelser.

Lippin ger också viktiga delar av Luthers teologi i sin bok och visar på hans fokusering vid bibeln och att den ska läsas som ett personligt tilltal för att förstås. Det som brukar kallas "pro nobis" eller "pro me" perspektivet. För oss, för mig, alltså.

Hans upptäckt av att Gud är en kärleksfull Gud som möter människan med nåd, istället för den hotande och skrämmande gudsbild han växt upp med är central. 

Lippin tar också upp de mörka sidorna hos den äldre bittre Luther med hans utfall mot judarna. Det är något annat än den senare antisemitismen som finns hos Luther, den har ingenting med "ras" eller biologi utan är en teologiskt motiverad negativ hållning mot judendomen. Det handlar om en snäv tolkning där judendomen är en direkt motsägelse mot kristendomen, rentav Antikrist. 

Detta är självfallet ett av de tankekomplex hos Luther som bör hamna på historiens soptipp.

En sak är något störande med boken och det är hur Lippin verkar förlora en del av intresset för Luther när han blir äldre och andra tar över ledningen i reformationen. Han slutför ändå skildringen på ett bra sätt och ger också en inblick i det som följde efter Luthers död. 

Det är en informativ och tankeväckande bok (trots det något serietidningsaktiga omslaget). 

Den ger bilden av den medeltida människan Martin Luther som blev professor, bibelöversättare och reformator och munken som blev make och pappa. 

Länkar:

Boken på Bokus (kan även finnas på andra ställen) 

Goodreads om boken. 

Mer om Luther på Svenska kyrkans hemsida

Uppdrag Granskning - från "Kristi brud" till Kristus själv

Ser med fasa på Uppdrag Gransknings program på SVT om sekten i Knutby.
Rubriken på programmet är "Från paradis till helvete".
Där visas hur övergrepp och misshandel sker i religionens namn. "Kristi brud" hotar och slår personer och hon lär ha sagt: "Du kan vara glad att det är jag som slår dig med handen, om Kristus själv var här skulle han slagit med svärd."
En vän menar att hon var en "typiskt fullblodspsykopat", en person som manipulerar andra till tankar och beteenden som de aldrig skulle ha kunnat göra annars.

Det är skrämmande och så totalt främmande för en sund, genomtänkt kristen tro. Ja mer än främmande, helt motsägande vad Kristus själv visade i ord och handlingar. Hur kan man få människor att tro på detta, följa med, ansluta sig, skänka stora penningsummor och underkasta sig vad som helst? Till och med att bli sexuellt utnyttjad och misshandlad. Det är otroligt att det kan ske.

Det som gör det möjligt är sektens mekanismer, bl.a. den slutna gemenskapen där en moral gäller inom gruppen som helt avviker från det omgivande samhället. Så här: "Vi är de enda som vet sanningen, vi är Guds barn och de utanför är djävulens anhängare." En egen verklighetsuppfattning råder och makten hävdas med hot om fördömelse, att hamna i helvetet och att bli utkastad från gemenskapen.

Varje gemenskap av olika slag kan riskera att hamna där, åtminstone i liknande situationer. Det kan göras med vi-dom tänkande, glorifiering av det egna sammanhanget och demonisering av de andra.

Det finns bra sätt att undvika att hamna där, att skaffa sig lite mer och nyanserade kunskaper. Kanske är svenskarnas bristande kunskaper om religion en av anledningarna att sekter som Knutby kan uppstå.

I alla grupper bör vi också bejaka kritiskt tänkande hos varje individ. Ett öppet förhållningssätt där vi betonar att det finns olika sätt att tolka och att se på livet bör finnas med.
Varje person som på något sätt är en ledare bör ständigt vara vaksam på sin roll och sin funktion.
Det gäller att vara medveten om att inflytande över andra alltid kan missbrukas.
Det gäller att ha koll på hur makt utövas, och om den frigör eller binder.

Samtidigt kan en god tro befria människor att våga leva mer fullt och fritt.
Kristus var en stor icke-våldskämpe enligt de flesta uttolkare och han befriade människor i alla möten med dem han mötte. Han inkluderade och lyssnade, upprättade och gav förlåtelse. Att leva med honom är att veta sig älskad och bejakad och utmanad att älska sin nästa som sig själv.

Kristusvägen är motsatsen mot det som ledarskapet i Knutby visade upp.

Dopfest i Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga

Askonsdagens två sidor

Det finns en ganska märklig sed i många kyrkor som sker just idag, på askonsdagen.
Det är att ha en mässa där det ingår att teckna ett kors med aska i pannan på dem som vill av deltagarna. Askonsdagsmässan firas runt om i landet men inte överallt.

Det är en viktig dag i kyrkans år och den har till och med egna texter och böner i vår evangeliebok.
Det är nämligen idag som fastetiden börjar i kyrkans tideräkning som kallas kyrkoåret.

Att rita ett kors med aska i pannan är en påminnelse att vi är dödliga. Prästen säger till den som har korstecknar "Minns att du är stoft, och stoft ska du åter bli. Omvänd dig och tro evangelium" eller "Kom ihåg att du är jord och ska bli jord igen".

Det är ju ett faktum att våra liv här på jorden har en gräns, att vi alla ska dö. Det kan ska snart eller dröja ganska lång tid. Det tillhör också våra villkor som människor att veta om det, att vara medveten om sin egen dödlighet. Är det någon vits med att grubbla eller tänka på det?

Jag kan tänka mig att det är viktigt för den människa som har något som han eller hon vill göra eller hinna med att se till att det blir av innan det är för sent. Tiden går och det gäller att passa på.

Medvetandet om vår dödlighet kan hjälpa oss att ta vara på tiden bättre. Att inte låta tiden rinna iväg i tidsfördriv eller sådant som vi själva uppfattar som oviktigt.

Häromdagen såg jag om den svenska tv-serien Äkta människor som handlar om en nära framtid då vi lärt oss skapa robotar, de är mycket lika människor och kallas därför hubotar. En forskare har kommit på ett sätt att ge hubotarna ett mänskligt medvetande och det förs ett resonemang om vad det är att vara människa, ganska tänkvärt.
Men när en hubot får den nya programkoden som skapar medvetande skriker den rakt ut, grips av en mycket stark ångest, kastar sig på golvet och går nästan sönder. Forskaren säger: "det blir nästan för mycket att bli medveten om sin dödlighet så snabbt. Vi har ju fått lära oss det gradvis."
Att bli medveten om sin dödlighet är kopplat till ångest i våra liv, det kan förlama av rädsla och få en människa att tappa känslan av mening i livet. Det kan göra livet fullt av rädsla istället för att vara en hjälp att ta vara på livet. Om det är allt.

Men askonsdagen en annan sida också, det handlar inte bara om att vi är dödliga utan att döden är besegrad, det är korsets tecken som ritas. Korset som är tecknet för Kristus som gick längst in i mörker och död, men som besegrade dödens makt. Korset står för hoppet, möjligheten för en dödlig att få del av evighetslivet.
"Kom ihåg att du är jord och ska bli jord igen - Jesus Kristus är uppståndelsen och livet."

Fettisdagen och farväl till köttet

Firar du fettisdagen idag?
Ganska många gör det faktiskt i vårt land och över stora delar av världen.

Men det finns en hel del olika meningar och missförstånd över vad den här dagen handlar om.
Till exempel på SVTs hemsida finns det en bra förklaring, det handlar om att man innan fastetiden började proppade i sig så mycket man orkade under en dag. Just idag.

Eller som det firas på vissa håll tre hela dagar då man festade ordentligt, då var det karneval!
Carne-vale betyder farväl till köttet, och för vissa var det också ett avstående av att äta just kött som man gjorde under fastetiden. Något som låter väldigt bra i vår miljömedvetna tid.

Fasta handlar om att avstå något, som jag skrev i mitt förra blogginlägg, det kan vara sötsaker och mat, men lika gärna något helt annat. Något som tar tid eller energi, något som kostar pengar, kanske spel eller alkohol, facebookande eller vad som helst som du bestämmer själv.
Man kan också tänka sig att dra ner på saker utan att avstå helt, som till exempel äta vegetariskt några flera dagar än vanligt eller bestämma en tidsgräns för surfandet...

Det handlar ett avstående för att kunna ge till den som inte har, hjälp och stöd till människor nära och långt borta å ena sidan, att dela med sig, och å andra sidan att avstå för att få tid till fördjupning, andlighet, bön och bibelläsning, att komma vidare i sin tro. Jag återkommer om det.

På SVTs hemsida finns det här citatet: "Fastan handlade om att minnas Jesus och hans lidande. Det var också ett tillfälle att visa att man ångrar de synder man begått.
– Det är lite paradoxalt att man gör det genom att festa och äta en massa." säger etnologen Jonas Engman.
Han har rätt i att det handlar om att minnas Jesus och att reflektera över hur vi lever våra liv, självprövning eller bot och bättring som det kallas på ett mer kyrkligt språk.

Men det är ju innan fastan börjar som man festar, kanske för att förstärka kontrasten och för att klara av det "magrare livet" som börjar på askonsdagen. I Sverige har det för vissa blivit så att man äter semlor varje tisdag under fastan. Men det är ju inte att fasta.
Däremot bryts fastan på söndagarna, söndag är alltid, varje dag runt året en dag då påskdagen firas, glädje, liv, uppståndelse från de döda alltså.

I vår protestantiska kyrka är allt detta upp till var och en av oss hur vi vill göra, det är mera en möjlighet än ett påbud att fasta eller avstå från annat under en period under året.

På Svenska kyrkans hemsida finns mera bra information om fastlagen och fastan.

Fasta i överflödets tid

Vi närmar oss fastetiden i kyrkans år, på söndag är det Fastlagssöndagen och sedan börjar fastan på onsdag; då är det askonsdagen.
I år samma dag som alla hjärtans dag.

Kanske inte så dumt på ett sätt, eftersom den kristna formen av fasta har en hel del med hjärtat att göra.

När vi tänker på fasta så tänker de flesta på hälsa och kropp, till exempel på två-fem metoden som var så inne för ett par år sedan som nu har blivit 16:8 om jag ser rätt i flödet.

Att fasta är att avstå från någonting, oftast mat eller dryck, men det kan också vara andra saker, sådant som kostar mycket eller tar mycket av vår tid.

Kristen fasta handlar minst om två saker:
Att avstå något för en medmänniskas skull, dela med sig till någon som behöver. I kyrkan blir det fastekampanj - insamlingsperiod och informationsperiod för Svenska kyrkans internationella arbete. Det som handlar om att hjälpa nödlidande på kort eller lång sikt, att gripa in vid kastastrofer eller utbilda människor och rusta dem för ett bättre liv. Att i dialog och samförstånd skapa bättre livsmöjligheter för sina medmänniskor.
Att avstå lite av sitt överflöd för någon som inte har tak över huvudet eller mat för dagen, eller ge av sin tid till någon som behöver stöd eller gemenskap.

Den andra delen av fasta är att avstå från något som tar tid och energi eller som binder oss.
Att ge sig själv tid för fördjupning, det kan vara bön och bibelläsning, besöka gudstjänster eller andakter i kyrkan, att meditera. Att ge tid för att komma närmare Gud, eller ta tid för fördjupning i självkännedom vilket ofta hänger ihop med varandra.

Två sätt att fasta som har med hjärtat att göra, dels det givmilda hjärtats generositet, dels fokusera på det egna hjärtat och den kärlek som inte söker sitt.

Det finns bilder av Jesus där han visar upp ett hjärta i sitt bröst, ett brinnande hjärta!
Det är en bild för Guds kärlek till oss och till alla.

Fastan har att göra med att ta reda på mera vad den bilden handlar om.
Inte bara i ord utan i handling.