Anden och Guds närvaro, närmare än vårt eget hjärta

Nu är pingsten här igen, helgen som handlar om Anden, vår hjälpare.

Hjälparen är någon som är med oss även när vi inte kan se eller känna av närvaron, men som ger oss liv, mod och stöd. 
Det är den som vi kallar Den heliga Ande i kyrkan, och som kan vara svår att förstå sig på eller att fatta.

Anden går att uttrycka på olika sätt men det enklaste är så här.

Gud är med oss. Alltid, nära och kraftfullt, bär Gud oss, som i berättelsen om fotspåren i sanden.
Guds nära närvaro med oss är det som vi kallar den heliga Ande.

Anden vittnar tillsammans med vår ande att vi är Guds barn, står det skrivet.
Det betyder att vi har en kärleksfull Gud som är med oss alltid, utan undantag.

En Gud som alltid vill oss väl och vill att vi ska leva i tro, hopp och kärlek på alla sätt.

Och Gud är närmare oss än vi kan ana.

Med ord från bibeln: Gud är "närmare än vårt eget hjärta".
Det är känslospråk som vi bara kan förstå genom att känna in det.
Närmare än mitt eget hjärta betyder att Gud är närmare än allt annat  och närmare än jag kan förstå.

Eller som det också står; i Gud "är det som vi lever, rör oss och är till".
Vi är inneslutna i Guds närvaro, Gud håller oss i sin hand och omsluter oss på alla sidor.

Guds rike är inom er säger Jesus när lärjungarna undrar hur de ska hitta dit.

Vi är i Gud och Gud är i oss.

Det handlar om livskraften, inspiration, kärlek, hopp och värme. Det vill säga att vi själva lever och är till. Och att de vi bryr oss om och älskar finns till.

Gåvorna från anden är tro, hopp och kärlek på alla möjliga sätt, det är också klarsyn och omsorg.
Det är alla de talanger och förmågor vi har.

Det är vad Gud ger oss varje dag.

Den Heliga Ande är inspiration, engagemang, elden inom oss,
de starka goda känslorna vi bär och som gör livet värt att leva.

Allt det här är Anden som vi påminns om i pingstens tid.

 Hjälparen som redan är nära oss.

Om krigen, våldet och kyrkan

Det ser illa ut för Ukraina just när jag skriver här, Ryssland har gjort en offensiv och det är hårda strider. Det är svårt att tänka sig hur fruktansvärt det måste vara att hamna i kriget för både civilbefolkning och soldater. Ännu värre i Gaza där också våldsamheter och bombningar pågår. Människor flyr men det finns ingenstans att ta vägen. 

Obeskrivligt omänskligt!
Och ändå används tron och kyrkan ofta som ett sätt att rättfärdiga våldet och krigen.  

När Putin hade inlett kriget mot Ukraina, det som han kallade en militär specialoperation var det viktigt för honom att säga att det var för att rädda det ukrainska folket han gjorde det.

Men Putin menade också att det var för att försvara den sanna kristendomen han tvingades starta kriget. Han använde kyrkan och tron som ett argument för krig.

Detta är den värsta formen av missbruk av Guds namn tillsammans med när religion används för att förtrycka människor eller utplundra naturen.

Hur kan man missa grunden för tron, att Gud är kärleken, så grovt att man tror att kyrkan eller Gud behöver försvaras med våld? Eller kan utnyttjas för våldsanvändning.  

Ändå har det skett många gånger i historiens lopp, tron och kyrkan har använts för våld och krig och för att skaffa sig själv fördelar, makt eller rikedomar. 

Kyrkan har också använts för att skapa en människocentrerad världsbild som har lett till att man har sett naturen, Guds sköna skapelse som något att utnyttja och använda utan hänsyn eller respekt. Människan sågs som skapelsens krona, och i en sekulariserad version blev människan till alltings mått på bekostnad av djuren och naturen. 

Men detta är inte Guds vägar.

När premiärminister Netanyahu i Israel talar till sitt folk händer det också ibland att han citerar bibeln, vårt gamla testamente. 

Ett av dessa citat som han har använt flera gånger handlar om hur hebreerna skulle behandla Amalekiterna som hade attackerat Israels folk, nämligen döda alla, män, kvinnor, barn och spädbarn, oxar får kameler och åsnor… (du kan hitta berättelserna i 1 Sam kap 15:3)

Så vill Natanyahu försvara det blodiga kriget som kallas folkmord.

Men det är inte Guds vägar.

Det är ett bekymmer att bibeln har sådana hårda ord och att gamla testamentet i vissa delar beskriver Gud så. 

Kanske kan vi tänka så att det är bildspråk för hur viktigt det är att stå emot ondska och det som bryter ner, det som skadar och förstör behöver vi hjälpas åt att motverka på alla sätt. Bibeln är ingen ofelbar beskrivning av vem Gud är och om tillvarons villkor, utan människors tolkningar och beskrivningar. Ändå finns där en kunskapskälla som inte har någon motsvarighet. Där får vi reda på det som vi inte kan veta annars. Men det behöver tolkas. 

Kristus visade att han hellre led själv än att förorsaka andra lidande.
Hans liv var helt och hållet kärleksfullt och han gav andra bilder av Gud, en kärleksfull pappa som möter sin son med öppen famn, en höna som samlar kycklingarna under sina vingar, en herde som söker det hundrade fåret som har sprungit bort.

Gud är den barmhärtige.

Eller som det står skrivet ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” (Matt 12:20)

När vi lär känna Gud genom Kristus vet vi att Gud vill inte ha offer utan barmhärtighet, Gud vill liv och friskt vatten, och Gud vill ha oss med på vägen mot en fredligare värld. En värld där vi lever i samklang med människor, djur och hela skapelsen. 

 Jesus säger: Den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud”
”detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mig.”

Allt detta användande av tro och Gud för våld och förtryck, och även för att behandla varandra illa är helt förkastligt, det är emot Guds egen vilja.
För att inte tala om att förgifta eller förstöra jorden. 

Guds vägar, de som Gud vill att vi ska gå är att vara medskapare.
Det är att med Guds hjälp förändra läget på jorden till att bli allt mer människovänligt, miljövänligt och se till att jorden blir en plats där de som kommer efter oss kan leva.   

Det är att gå fredens väg.

Dags för nya sommarkläder eller att göra något åt textilslöseriet?

Snart är sommaren här, våren tvekar men är på gång. 

Kanske är det dags för nya sommarkläder? Garderoben kanske behöver nya tillskott, eller hur ser det ut?

Det sägs att klädindustrin släpper ut mer koldioxid än världens flyg och sjöfart tillsammans. (en uppgift från Sydsvenskan, citerad av Elisabet Gerle)
Naturskyddsföreningen har tagit fram siffrorna, kläder och skor står för 10 % av utsläppet medan flyg står för 3,8 och sjöfart 3,6 procent. Vi svenskar köper över femton kilo kläder och textilier och av dessa slängs nästan 8 kilo bort.

Se där! En bra möjlighet att göra något åt koldioxidutsläppen för var och en av oss.

Modeindustrin försöker sälja med argument om längre hållbarhet och kvalitet och medveten konsumtion, och de är på rätt väg.
Men många av oss är vana att köpa mycket billiga kläder som produceras till så låg kostnad som möjligt. Inte sällan med barnarbete eller extremt dåliga arbetsvillkor där miljöhänsyn är helt frånvarande. Sedan transporteras de runt halva jordklotet med fartyg och långtradare.
Här finns det mycket att göra!

Mycket händer på second-hand sidan, på Tradera och Myrorna går det att hitta fina kläder.
De gör bra insatser tillsammans med flera andra aktörer och loppisar för att ta vara på kläder och en rad andra varor istället för att slänga dem. (till exempel Erikshjälpen, PMU, Röda korset och många flera)
Den cirkulära handeln är på gång, men skulle den inte stöttas bättre från myndigheterna? Till exempel genom att inte beskatta den?

Det som saknas är bra sätt att samla in och återvinna kläder och textiler, varför går det så sakta?
Det finns metoder och mycket bra initiativ och information som hos Stockholm vatten och avfall. 

Vi själva är som vanligt både en del av problemet och kan vara en del av lösningen, det beror på hur vi själva agerar. Vi kan tänka efter hur vi vill göra och försöka leva så ansvarigt som möjligt.
Att använda konsumentmakten genom att välja vad vi köper är inte det sämsta.

Och det är viktigt på flera sätt, men det behövs något mer.

Gerle skriver "Men individuella val räcker inte när det gäller politiska, strukturella förändringar som måste genomföras på en högre nivå" och hon påpekar att vi kan rikta en förväntan på åtgärder från våra politiker. Vi kan påverka dem att våga mera.

På våra arbetsplatser och företag kan vi som arbetar också göra en hel del, och i föreningar eller andra sammanslutningar du är med i. Du ser själv hur det ser ut med förbrukning och avfall och återvinning, till exempel.

Svenska kyrkan har en färdplan för klimatet med högt satta krav, så här är målet inom konsumtion och investeringar som handlar om det här området:
"resurseffektivitet, delande, återbruk, cirkulära lösningar och lågt klimatavtryck eftersträvas i största möjliga mån vid inköp och konsumtion på alla nivåer i Svenska kyrkan."

Prata med din församling om hur det går
och ännu bättre engagera dig och hjälp till!

Konfirmation i Arboga, ett bra exempel på återanvändning av kläder

Läs mera här

Spelar det någon roll om vi försöker leva miljövänligt från min blogg

En blogg från Svenska kyrkan i Örebro om att leva mer hållbart

Naturskyddsföreningen om våra kläder

Naturskyddsföreningen, så tillverkas våra kläder

Lindex: återvinn och återanvänd mera

Regeringen: förslag på ny cirkulär hantering av textil

Dagens bok:

Elisabet Gerle. Vi är inte idioter, Klimat, ekonomi och demokrati, Korpen 2023

Kan det finnas en skapare bakom allt?

Något som har gjort det svårt att tro i vår del av världen är att Gud har gjorts för liten. Schablonbilden av Gud som en skäggig gubbe på ett moln ger oss tanken att Gud skulle vara gammal och trött, likgiltig för vad som sker på jorden och med oss, och därför också likgiltig för oss. Någon som är långt bortom rymder vida eller i en stad ovan molnen.

Andliga sånger är inte till någon hjälp ibland, utan tvärtom. 

Därför några tankar om Guds storhet idag:

Tänk på universum, kan du?

Något ofattbart stort av galaxer och nebulosor, stjärnsystem, ett oräknerligt antal stjärnor och planeter.

Och avstånd som inte går att fånga in med mänskliga hjärnor och som behöver mätas i ljusår. Så långt som ljuset kan färdas under ett år alltså, och ljuset färdas i 300 000 km per sekund.

Ljusåret är cirka 9,46 biljoner kilometer.

Och det observerbara universum har en diameter på omkring 93 miljardet ljusår. Avståndet till de mest avlägsna objekt vi kan se med alla våra hjälpmedel är cirka hälften av det, ungefär 47 miljarder ljusår.

Säger siffrorna något eller är det bara abstrakta siffror och ord? Kanske ändå att det är långt mycket större än vi kan fatta eller förstå?

Tänk dig en energi eller kraft som kan se till att allt detta finns till, gör ett tankeexperiment med mig även om det känns märkligt. Hur skulle den kraft se ut som kunde göra så att allt detta finns till, kraften som är ursprunget till universum?

En teolog använder orden Varats grund - det vill säga den grundkraft som finns bakom, under eller i att allt finns till. Kanske anar du något av storheten eller hur enorm den kraft måste vara för att kunna skapa allt, vara den första orsaken eller första röraren av allt som rör sig. Obegripligt, ok, men är det inte lika obegripligt att allt kommit till från ingenting helt slumpmässigt? 

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, det vill säga större än vi kan fatta eller tro. 

Ju mer vi lär oss om universum desto mindre kan vi säga med säkerhet att vi vet, samtidigt är det mycket fascinerande och fantastiskt, kanske så att vi känner förundran som jag skrev om nyligen.

Vad är det allra minsta du kan tänka dig? Ett minimalt litet frö kanske, eller atomer och elektroner, de allra minsta beståndsdelarna i materien, protoner och neutroner.

Så extremt små partiklar att det behövs mycket avancerade instrument för att “se” dem, eller för att räkna ut att de finns där fast vi inte kan se dem. Ett mycket förenklat sätt att tala om dem är att det pågår en rörelse, som en dans av partiklar kring ett centrum som är en kärna, en elektromagnetisk växelverkan av energi i allt som finns. Allt rör sig och det är rörelsen som gör att de finns, eller åtminstone att de finns på det sätt som de finns nu. Hänger du med? Orden räcker inte riktigt till liksom de inte kan fånga in universums storhet.

Gör ett tankeexperiment med mig, tänk dig den energi eller kraft som gör att allt detta pågår och finns, hur skulle den se ut? Varats grund, grundkraften i det allra minsta, existenskraften.

Inte mindre än så här är den Gud som vi kallar skaparen, den som bär existensen, tillvarons bas. 

Tänk på det där lilla fröet som är så litet så att det knappt syns men som rymmer möjligheten till en växt, en planta som kan växa, blomma och bära frukt. I vissa fall bli mycket stora som träd och frambringa nya frön som kan bli nya växter så länge det finns möjligheter till liv på jorden. Och ännu mer avancerat när det gäller djur och oss människor som kan utvecklas och leva på jorden.

Går det att tro på en Skapargud idag, för en någorlunda tänkande människa?

Mitt svar är ja,  det går, det går inte att bevisa, men om vi låter de tecken som finns som talar för Guds existens tala till oss så kanske vi kan komma så långt att det finns en möjlighet att en kraft som vi kan kalla Gud finns. 

Teologer och filosofer har genom tiderna grubblat över den så kallade största filosofiska frågan i alla tider: varför finns det något och inte bara ingenting? 
Alltig har en orsak, men tänk om det finns det en första orsak bakom allt, en första rörare. 
Det mesta verkar så ändamålsenligt och funktionellt, kan det finnas en välvillig kraft i allt som finns, eller en konstruktör som mycket smart har formgivit och ordnat universum, naturen och våra kroppar, stjärnor och planeter, det ekologiska samspelet och årstidernas gång? 

Har någon gett oss en känsla för gott och ont, rätt och fel i själva skapelsen så att vi har ett rättsmedvetande? Visserligen som kan avtrubbas men som ändå ger oss en känslighet för vad som är livgivande och vad som bara är destruktivt?

Det går inte att bevisa men många med mig tycker att det är möjligt att se tecken på en kraft eller energi som verkar, "spår av en vilja som danar" som det står i en psalm.
En varats grund som vi kan kalla Gud.

fortsättning följer..