Vi firar FN-dagen idag, en viktig dag som är värd att fira, inte minst när vi idag har temat samhällsansvar i kyrkan.
När FN bildades 24 oktober 1945 skrevs syftet ner och bland
det allra viktigaste står det så här: ”att rädda kommande släktled undan krigets
gissel.” Andra världskriget hade äntligen slutat i Europa och Asien, nu fick
många reda på att kriget hade varit värre än de hade anat, så många miljoner döda
och skadade, förintelsen hade visats upp i fruktansvärda bilder, hela städer
var förvandlade till ruiner, inte minst efter atombomberna i Japan.
Nu skulle det vara nog, konflikter och problem skulle lösas
på fredliga sätt, nu började arbetet att bygga en annan värld, efter några år
fastställdes deklarationen om de mänskliga rättigheterna och senare
deklarationen om barnens rättigheter eller barnkonventionen.
Det var viktigt att i detalj beskriva vad de ville nå fram till, visionen blev
mer och mer detaljerad, och därför blev det tydligare och tydligare hur den
värld skulle se ut där varje barn får del av sina rättigheter till liv och hälsa,
mat och tro. Ett tryggt hem och en god andlig utveckling.
Det var en mycket vacker vision och dröm som började målas
upp, en viktig dröm, något att sträva efter och försöka nå fram till.
I vissa
delar av världen går det några steg framåt, på andra platser går det bakåt åt
andra hållet, förtryck som ökar och våldsamheter som pågår. I de fattiga
delarna av världen och hos oss, som vi får höra varje dag.
FN-drömmen är tyvärr bara en dröm ännu men en dröm som kan
hjälpa oss att veta vilket håll vi ska gå åt. Precis som den dröm om hur vi
skulle leva tillsammans på ett fredligt sätt som Paulus målar upp i Romarbrevet. ”Ge alla vad ni är skyldiga dem- skatt, tullar, respekt,
vördnad, du ska inte begå äktenskapsbrott, du ska inte dräpa, du ska inte
stjäla. Och så sammanfattas det hela med ”Du ska älska din nästa som dig
själv”. Kärleken vållar inte din nästa något ont.
I kärlekens kraft från Gud kan vi leva gott tillsammans.
Det är viktigt att ha dessa visioner och drömmar i livet för
att hitta vägar framåt. Ofta lever vi inte upp till visionerna, ofta är alla de
rättigheter som FN har med i sina deklarationer sådant som bryts mot varje dag
på många olika sätt. Vi behöver bara lyssna på nyheterna för att se det.
Hur går det att leva med vackra visioner som sällan eller aldrig blir verkliga? Hur ska vi undvika att ge upp eller att bli ledsna, desillusionerade och passiva? Utan att ge upp våra drömmar så kanske vi kan tänka så här:
Vi är ansvariga, myndiga
människor, skapade till Guds avbild och skapade till att dela livet och det vi
har med varandra. Samtidigt ska vi vara kloka och genomtänkta, vi ska inte bara
följa mängden och göra som de flesta. Vi behöver hjälpas åt med varandra i
församlingen för att ta vårt ansvar på det smartaste sättet just där vi bor.
Ansvaret gäller oss själva och våra medmänniskor som
grannarna eller dem som vi har nära oss, men vi har också ett ansvar i
samhället i stort och internationellt. Att engagera sig politiskt kan vara rätt
väg för några av oss, och alla bör vi göra våra röster hörda och öka godheten i
samhället på de sätt vi kan.
Vi ska vara som surdegen, en ganska liten grå kladdig degbit men som påverkar
hela degen med sin jäskraft. Och det vi ska påverka med är de tre stora gåvorna
från Gud – tro, hopp och kärlek.
Ansvaret sträcker sig
vidare – Därför är också svenska kyrkans internationella arbete bland det
viktigaste vi har. Där finns möjligheten att göra livet bättre för människor på
ett mycket tydligt sätt.
Snart börjar advents och julkampanjen, där handlar det om att göra kraftfulla insatser mot destruktiva traditioner. Det handlar också om
mat, vatten och sjukvård – med ganska enkla och riktade insatser kan vi
faktiskt göra skillnad.
Gud ger oss hopp och mod att våga, och vi kan samarbeta med alla
som har den goda viljan.
Vi behöver hjälpas åt, var och en är välkommen med det
han eller hon har och bedöms inte efter vad vi inte har. Vi är ansvariga
människor och vi kan göra mer än vi tror.
Det är viktigt att ha tydliga visioner av hur det borde
vara och hur vi skulle leva här på jorden om det präglades av godhet och kärlek. Visioner som finns i bibeln och i FNs olika dokument och konventioner. Vi behöver se det goda för att veta vilket håll vi ska sträva mot.
I kyrkan har vi något som alltid hjälper oss att inte ge
upp, möjligheten att börja om på nytt, syndernas förlåtelse som är att se efter
vad som blivit fel, lära oss av det och sedan lämna det bakom oss in i Guds
oändliga förlåtelse.
Gud kan förlåta allt och vill att vi ska leva så gott som
möjligt.
Guds kärlek omsluter oss och gäller oss alltid och gör oss fria att handla.
För mänskliga rättigheter för barn och vuxna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar