FNs och trons visioner

 Vi firar FN-dagen idag, en viktig dag som är värd att fira, inte minst när vi idag har temat samhällsansvar i kyrkan.

När FN bildades 24 oktober 1945 skrevs syftet ner och bland det allra viktigaste står det så här: ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel.” Andra världskriget hade äntligen slutat i Europa och Asien, nu fick många reda på att kriget hade varit värre än de hade anat, så många miljoner döda och skadade, förintelsen hade visats upp i fruktansvärda bilder, hela städer var förvandlade till ruiner, inte minst efter atombomberna i Japan.

Nu skulle det vara nog, konflikter och problem skulle lösas på fredliga sätt, nu började arbetet att bygga en annan värld, efter några år fastställdes deklarationen om de mänskliga rättigheterna och senare deklarationen om barnens rättigheter eller barnkonventionen.

Det var viktigt att i detalj beskriva vad de ville nå fram till, visionen blev mer och mer detaljerad, och därför blev det tydligare och tydligare hur den värld skulle se ut där varje barn får del av sina rättigheter till liv och hälsa, mat och tro. Ett tryggt hem och en god andlig utveckling.

Det var en mycket vacker vision och dröm som började målas upp, en viktig dröm, något att sträva efter och försöka nå fram till.
I vissa delar av världen går det några steg framåt, på andra platser går det bakåt åt andra hållet, förtryck som ökar och våldsamheter som pågår. I de fattiga delarna av världen och hos oss, som vi får höra varje dag.

FN-drömmen är tyvärr bara en dröm ännu men en dröm som kan hjälpa oss att veta vilket håll vi ska gå åt. Precis som den dröm om hur vi skulle leva tillsammans på ett fredligt sätt som Paulus målar upp i Romarbrevet. ”Ge alla vad ni är skyldiga dem- skatt, tullar, respekt, vördnad, du ska inte begå äktenskapsbrott, du ska inte dräpa, du ska inte stjäla. Och så sammanfattas det hela med ”Du ska älska din nästa som dig själv”. Kärleken vållar inte din nästa något ont.
I kärlekens kraft från Gud kan vi leva gott tillsammans.

Det är viktigt att ha dessa visioner och drömmar i livet för att hitta vägar framåt. Ofta lever vi inte upp till visionerna, ofta är alla de rättigheter som FN har med i sina deklarationer sådant som bryts mot varje dag på många olika sätt. Vi behöver bara lyssna på nyheterna för att se det.

Hur går det att leva med vackra visioner som sällan eller aldrig blir verkliga? Hur ska vi undvika att ge upp eller att bli ledsna, desillusionerade och passiva? Utan att ge upp våra drömmar så kanske vi kan tänka så här:

Vi är ansvariga, myndiga människor, skapade till Guds avbild och skapade till att dela livet och det vi har med varandra. Samtidigt ska vi vara kloka och genomtänkta, vi ska inte bara följa mängden och göra som de flesta. Vi behöver hjälpas åt med varandra i församlingen för att ta vårt ansvar på det smartaste sättet just där vi bor.

 

Ansvaret gäller oss själva och våra medmänniskor som grannarna eller dem som vi har nära oss, men vi har också ett ansvar i samhället i stort och internationellt. Att engagera sig politiskt kan vara rätt väg för några av oss, och alla bör vi göra våra röster hörda och öka godheten i samhället på de sätt vi kan.

Vi ska vara som surdegen, en ganska liten grå kladdig degbit men som påverkar hela degen med sin jäskraft. Och det vi ska påverka med är de tre stora gåvorna från Gud – tro, hopp och kärlek.

Ansvaret sträcker sig vidare – Därför är också svenska kyrkans internationella arbete bland det viktigaste vi har. Där finns möjligheten att göra livet bättre för människor på ett mycket tydligt sätt.
Snart börjar advents och julkampanjen, där handlar det om att göra kraftfulla insatser mot destruktiva traditioner. Det handlar också om mat, vatten och sjukvård – med ganska enkla och riktade insatser kan vi faktiskt göra skillnad.

Gud ger oss hopp och mod att våga, och vi kan samarbeta med alla som har den goda viljan.
Vi behöver hjälpas åt, var och en är välkommen med det han eller hon har och bedöms inte efter vad vi inte har. Vi är ansvariga människor och vi kan göra mer än vi tror.

Det är viktigt att ha tydliga visioner av hur det borde vara och hur vi skulle leva här på jorden om det präglades av godhet och kärlek. Visioner som finns i bibeln och i FNs olika dokument och konventioner. Vi behöver se det goda för att veta vilket håll vi ska sträva mot.

I kyrkan har vi något som alltid hjälper oss att inte ge upp, möjligheten att börja om på nytt, syndernas förlåtelse som är att se efter vad som blivit fel, lära oss av det och sedan lämna det bakom oss in i Guds oändliga förlåtelse.
Gud kan förlåta allt och vill att vi ska leva så gott som möjligt.
Guds kärlek omsluter oss och gäller oss alltid och gör oss fria att handla.
För mänskliga rättigheter för barn och vuxna.