31 oktober - frihetsrörelsens start

31 oktober, idag har vi kommit fram till dagen då vi firar reformationens 500 år.

Inte att det var 500 år sedan det hände i första hand utan som Cristina Grenholm så klokt sade: Vi firar 500 år av reformation.
Skillnaden är den mellan en enskild händelse i historien, teserna som Martin Luther skrev och offentliggjorde just den dagen,  - och en process som startade då och som fortfarande pågår.

Den levande kyrkan är i ständig förändring, semper reformanda som det heter.
Det hänger samman med att vi lever i en ständigt föränderlig värld.

Om kyrkan ska kunna tala sitt budskap, predika evangelium, det goda budskapet om befrielse, tro, hopp och kärlek, så måste det talas på ett sätt som ska kunna tas emot.
Som vi själva ska kunna ta till oss och göra till vårt eget. Just nu, i vår tid.
Ett praktiskt exempel är att vi gör nya översättningar av bibeln eftersom språket förändras. Nästan ingen människa förstår gammelsvenska i vårt land.

Den levande kyrkan behöver ändra både sättet att tala och sättet att leva för att kunna stå upp för samma befriande budskap i olika tider.

Det vi firar är med ett slagord som myntades i Västerås stift att vi är fria att förändra.

Reformationen var en frihetsrörelse - ett myndiggörande av människan och en befrielse att vara de vi är. Vi får vara stolta över budskapet, vi skäms inte över evangeliet och vi har rätt att förändra samhället och kyrkan så att de ska fungera så mänskligt som möjligt i vår egen tid.

Vi har både ansvar och frihet att i varje tid söka det Gud vill ha gjort och talat i just den tiden.
Det handlar om att gå åter till källorna. Men inte för att stanna där utan för att förstå det genomgripande och livsbejakande, befriande budskapet för alla människor.

Och sedan komma tillbaka till nuet. Här ska det budskapet talas och levas på det sätt som stämmer med vår tid. Och det kan inte ske statiskt, inte som förr, inte med blicken fäst i backspegeln utan seende framåt. Tillsammans med varandra - därför har vi en kyrka. Men att också i våra egna liv individuella liv leva frihetens liv.

De 95 teserna som Luther skrev handlade om avlaten, men det verkligt radikala i dem var att han över huvud taget diskuterade påvens och kyrkans sätt att göra med förlåtelse, försäljning av avlatsbrev och dess läror om livet efter döden.
Han speglade dem mot bibelns ord som han kände väl genom sin egna läsning och sitt arbete som professor i bibeltolkning.
Att alltså tänka själv istället för att bara böja sig för överhetens order. Det var det mest omskakande och omstörtande. Därför har vissa kallat Martin Luther den första moderna människan.

Men det som gjorde att han vågade var hans fasta tro på Gud själv, tilliten och förtröstan på att Gud också talar i sitt ord och att där finns sanningen om vad Gud vill.

#metoo-kampanjen - och sedan?

Jag gillar #metoo-kampanjen, (me too - även jag)
Det är bra att något som det inte har talats om väldigt mycket nu kommer fram och görs medvetet och tydligt. Vi ser det tydligare och vi blir arga!

Det handlar om att många, kanske alla kvinnor har någon gång under sitt liv utsatts för sexuella trakasserier och könsrelaterat våld. Berättelserna kommer fram nu och det finns många, skrämmande många!
I vissa fall, alltför många, har det lett till våldtäkt, misshandel och mord.

Våldet i hemmen och det som kallades kvinnomisshandel lär leda till att en kvinna om dagen dör av sina skador. Är du utsatt så kontakta en tjejjour eller kvinnojour - länk här
Det är fruktansvärt och bör genast anmälas till polisen.

Vi vet att det ofta är under ytan, subtilt och antydningar, en hand på fel ställe, blickar och "skämt" sådant som inte är kriminellt. Men våga ändå stå på dig, säg ifrån, protestera, vi ska aldrig acceptera att bli behandlade så.

Det är sorgligt och tragiskt att det förekommer så mycket, att det har pågått och pågår varje dag. Det är ett beteende som ska kritiseras och så långt det går förhindras.

Samtidigt ser jag ett missförstånd i vissa inlägg, det att oönskat beteende kan tas bort och vi alla kan påverkas till att enbart göra det som är acceptabelt.

Tyvärr är vi människor inte goda innerst inne, som det brukar heta. Vi är självcentrerade och styrs av känslor och drifter, vi har inte 100 % kontroll över våra handlingar, ofta blir det fel och ofta skadar vi varandra. Men vi är inte heller onda innerst inne. Att vara människa är att ha enorma möjligheter men också att bära enorma risker i sig. Vi är både och. Både heliga och syndare

Om vi följer instinkten eller känslan så kommer vi att sätta vårt eget behovsuppfyllande före andra människors lycka eller välmående. Vi människor är oss själva närmast. Ofta inkrökta i oss själva, och tyvärr gäller det för både män och kvinnor.

Samhället med lagar och polisväsende mm är till för att skydda oss från de värsta illdåden som vi kan drabbas av eller göra själva.

Vi behöver påpeka vad som sker, lyfta upp det på bordet och visa fram de destruktiva beteendena och sedan förhindra dem så långt det bara går.
Men tyvärr räcker det inte.

Det gäller även att vara medveten om att var och en behöver skydda sig själv och sina nära mot beteenden som inte kommer att försvinna. Vi behöver åtgärder som på olika sätt som gör det svårare för dem som utsätter andra att kunna göra det. Och gör det svårare för oss själva att göra andra illa.

En pedagog berättade för mig att de i församlingshemmet lade undan godis, pengar och värdesaker eftersom de inte ville fresta ungdomar att stjäla. Om pengar eller godis ligger framme försvinner de, det är närmast självklart i vårt Sverige idag.
Det gäller att vara medveten om att drifter styr oss människor och agera därefter.

Det finns en naiv människosyn i vårt land, tanken att om alla bara vet vad som är rätt så kommer de att leva efter det. Men vi vet ju av erfarenhet att det inte stämmer.
Eller hur?


Kommentera gärna om du vill.