onsdag 3 november 2021

Glasgow och allhelgona och hoppet

Se upp för ett falskt hopp! Det var Boris Johnson, premiärministern i Storbritannien som talade på klimatmötet i Glasgow. 
Med hans egna ord:"We must take care to guard against false hope and not to think in any way that the job is done, because it is not - there is still a very long way to go," sade Johnson enligt Reuters. 

Han varnade alltså för ett falskt hopp som kunde lura oss att tro att jobbet nu var gjort när det gäller klimatkrisen. Och det vi har gjort fram till nu är bara början på en stor förändring av hela vårt samhällssystem och våra vanor på många olika plan om temperaturhöjningen ska hållas nere.

Men det är lätt att känna sig skeptisk och missmodig, åtminstone för mig är det lätt att tvivla på att vi kommer att klara av det.
Många vill så gärna semestra på varma platser och resa med flyg, vi vill gärna transportera oss själva och varor, många företag tänker på kortsiktiga vinster och politiker vill bli omvalda och sitta kvar vid makten. De vågar inte göra så stora förändringar som skulle behövas.
Ändå finns det anledning till hopp. Inte ett tomt hopp att sova gott på utan ett hopp som gör oss fria att göra det vi kan. 

Idag vill jag skriva några rader om hoppet som befriar, och det är hopp som har två delar eller som är av två olika slag. Det svaga hoppet och det starka hoppet.

I allhelgonatid tänker vi på de människor som har gått före oss, de som har dött och som vi saknar. Det är också en tid för att tänka på människor som är förebilder och som vi kan lära oss mycket av. De som kallas helgon.
Det är en hoppets helg i kyrkan där vi tänder ljus och läser fina texter om hoppet om det eviga livet och den tillvaro där Guds vilja ska ske. "Se jag gör allting nytt" säger Gud i bibeln. Och så målas en bild upp av nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där ingen plåga och inget lidande längre ska finnas. Vid livets slut, tillvarons slut och jordens slut finns en kärlek som omsluter allt och alla.
För Gud är alla levande och Guds löften gäller vad som än händer. 

Det jag har skrivit om här är det starka hoppet. Ett hopp som ingenting kan ta bort eller krossa, ett hopp som inte beror på oss människor eller vad vi kan lyckas med.
Det är ett hopp som vilar på Gud själv, tillvarons ursprung och mål, varats grund. Den starka Guden som handlar och talar och Guds ord blir verklighet. 

Det starka hoppet kan befria oss från mycket av oro och rädsla, det kan göra oss fria från att resignera eller ge upp, det ger handlingskraft och mod att ta itu med kriser och problem.
Det är också hoppet som bär inför klimatkrisen och allt det svåra vi möter.

Det starka hoppet hjälper oss också att hålla det svaga hoppet levande.
Det svaga hoppet handlar om övertygelsen att historien går att förändra.
Vi människor har stora möjligheter att påverka klimatet och att göra något åt fattigdom, sjukdomar och svält på vår jord.
Det kan bli bättre för oss själva och många människor på vår jord.
Jag kallar det ett svagt hopp för att det är mycket mer osäkert än det starka.
Det är möjligt att förändra jorden, men kanske är det för många som inte vill? Det kan bli bättre, men det kan också bli sämre.
Det beror på oss själva, men också andra människor, mest dem som har makt och inflytande. men vi alla kan göra något. Det är ett svagt hopp eftersom det är osäkert, men det är inget tomt hopp som låter oss slå oss till ro. Det är inte Gud som vill att fattigdom och miljöförstöring ska finnas, det är mekanismer som människor ligger bakom och som går att förändra, om vi vill.

Det starka hoppet sjöng Levi Petrus om
"Himmel och jord må brinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar."
Gud ger aldrig upp om oss och vår jord. 

Det gäller nu att inte vi heller ger upp, och inte nöjer oss med ett falskt hopp.
Vi alla behövs för att den här jorden ska vara ett gott hem för dem som kommer efter oss.

Ljusbäraren i Linköpings domkyrka