En domssöndag som ger hopp

Mörkret djupnar vid slutet av kyrkans år, det är en tid som med sina omskakande bilder av tillvaron tar verkligheten med allt sitt lidande och död på allvar. 

Det finns så mycket lidande och ondska, så många barn som aldrig får bli vuxna och fattiga och utstötta som aldrig får chansen att leva. Så många som inte kommer i närheten av att utveckla sitt sanna jag eller att bli den bästa möjliga versionen av sig själv. Sjukdomar och förtryckande strukturer, illasinnade människor och skrämmande onödiga olyckor.

Vid domssöndagen möts vi av texter och berättelser från vår bibel som på olika sätt talar om ett slags åtskiljande. 

Det skiljs mellan får och getter, mellan oförståndiga och kloka och mellan de vakna och de sovande.

Eller som i bilden från Sura kyrka här nedanför där två fiskare fångar fisk med sitt nät. När de har dragit upp fångsten sätter de sig ner och sorterar, de fula fiskarna kastas bort medan de goda tas till vara.

Med bibelns starka bildspråk: det skiljs mellan dem som kommer in i glädje, liv, jubel och fest och dem som lämnas utanför den stängda porten i kylan där man ska man gråta och skära tänder.

Det står till och med i liknelsen om den stora domen i Matt 25
"Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv".

Det är hårda ord som kan uppfattas som dömande, aggressiva och nedtryckande, kanske till och med hatiska.

Men som vanligt med bibelns texter och berättelser behöver de tolkas och ses i sitt sammanhang.

Tanken på ett åtskiljande mellan människor har ibland kallats tron på den dubbla utgången, det vill säga att tidens och tillvarons slut innebär två olika skeenden för olika människor, enkelt uttryckt att vi alla antingen kommer till himlen eller helvetet.

Men det alltför enkla leder ofta fel när det handlar om komplexa eller svåra frågor.

Det som står klart i tankearbetet kring dessa frågor är att det alltid blir fel om vi tappar bort det grundläggande - att Gud är kärleken, att Gud aldrig vill oss illa utan alltid bejakar oss och vill ge oss liv. Gud älskar och vill allt gott för oss och hela skapelsen.

Ett sätt att förstå orden om åtskiljande är att det inte handlar om något som sker mellan människor, utan rakt genom var och en av oss och i hela skapelsen.

I den himmelska tillvaron där varken plåga, nöd, saknad eller död ska finnas behöver det nedbrytande och destruktiva försvinna och ställas utanför. Ondskan har ingen plats där.

Det som förstör på många olika sätt finns omkring oss, i andra människor, men också i oss själva.

Talet om åtskiljandet handlar om att slippa det onda omkring oss och i oss själva. 

Det handlar om att de som aldrig ens fick en chans får nya möjligheter.

Att det meningslösa och katastrofala inte får en mening men bryts till ny upprättelse och nytt liv.

Att vi befrias till att vara vårt sanna jag.

Att få leva obehindrade och fria i en annan ny tillvaro.

Inte en dubbel utgång utan en framtid av gemensam ingång i Guds eviga glädje.

Hoppet för alla om en annorlunda framtid.

Nils Aron Berge målade i Sura kyrka