Det känns lite sorgligt idag, Coop-affären ska slå igen i min lilla stad.
En person har ju ganska lite makt i samhället, även i en demokrati som Sverige. Men en makt vi har är över hur vi använder våra pengar.
Genom att köpa vissa saker och inte andra utövar vi makt, vi stödjer vissa firmor och inte andra, vi ger ett bidrag till en organisation och inte till en annan.
Ofta kanske vi gör det här omedvetet, eller tänker du på vilket företag eller vilken organisation du stöder när du köper en coca-cola eller en gb-glass? Eller en ubuntu-cola och en divine-chokladbit?
För mycket länge sedan jobbade vi med de här frågorna och pratade om Mudi-mums, mat utan djurindustrier och multinationella företag. Det handlade om att värna om djuren så att de inte blir så illa behandlade och att motverka storföretagen som ofta behandlar människor mycket omoraliskt och dåligt, bl.a. utnyttjar barn och kvinnor som om de vore slavar. Eller sämre än slavar på vissa sätt.
Vi tänkte att vi kunde motverka det, åtminstone lite grann genom att inte köpa deras varor som handlade på det sättet och iställer köpa varor från dem som behandlar djur väl och ger människor rimligt betalt och bra arbetsmiljö osv. Det var ett sätt att påverka, försöka göra världen lite bättre, och om den blir bättre för en enda människa så är det värt mycket.
Med tiden blev det här till något ganska stort, nämligen Fairtrade-rörelsen eller rättvis handel som det kallades tidigare. En märkning av varor och producenter som visade att om du köper den här varan så vet du att inga barn har utnyttjats, att producenter fått betalt för sitt arbete osv.
Jag har länge engagerat mig i att jobba för Fairtrade, bland annat i en en liten Världsbutik som vi kallar Amos här i Arboga, det är ett sätt att försöka förändra situationen för några människor...
Ett annat sätt har varit att välja kooperativ handel så långt jag kan. Jag ser det som samma sak. Kooperationen växte fram som ett sätt för vanliga medborgare att ta makten över livsmedelshandeln. Det var vanligt med handlare som sålde på krita och gjorde arbetare bundna i skulder, och som sålde dyra varor med dålig kvalitet osv.
Då tog de saken i egna händer, skapade gemensamma livsmedelsaffärer där medlemmarna själva kunde ha kontroll över produktion och försäljning, kvalitet och priser. Där skulle inte arbetare utnyttjas, där skulle kvaliteten testas och där skulle det handlas ekologiskt och fairtrade-märkt.
Skillnaden mellan Coop-butiken och ICA mitt emot är ju idag inte kvaliteten eller priserna som är ganska mycket på samma nivå. Skillnaden är ägarstrukturen - att det ena är en gemensamt ägd affärsrörelse och det andra en privatägd affärskedja.
Vi har vår konsumentmakt, vi kan välja vad vi vill stödja och satsa på, vad vi vill ska finnas kvar och vad som ska försvinna.
Det känns sorgligt för mig att så få vill satsa på det gemensamt ägda så att det inte längre går ihop att driva Coop-affärer på många mindre orter runt vårt land.
Eller är det så att Coop trots allt inte lyckats informera och engagera människor, inte lyckats få oss att se att det är skillnad mellan kooperativ och privatägd?
Inte två likvärdiga butiker där jag går till den som verkar trevligast utan ett val mellan olika sätt att bedriva handel.
Ungefär som att välja mellan fairtrade-märkt eller inte göra det.
