Att skilja barn från sina föräldrar, tillåt familjeåterförening!

Är inte det något av det allra värsta?

Att inte låta barn få vara med sina föräldrar där de känner trygghet och vet att det finns någon som ger allt de kan för dem.

Föräldrakärlek till sina barn är bland de starkaste band som finns mellan människor. De flesta vuxna människor känner också att barn måste värnas om, skyddas, hjälpas. De får bara inte utsättas för risker i onödan och inte lämnas ensamma.

Det är inte en slump att det värsta brott som finns, i våra svenska ögon, är pedofili, inte heller att pedofiler är de mest föraktade och hatade av alla. Dem som gör barn illa är inte värda vår omtanke tycker många.

Barn måste helt enkelt skyddas och får inte utnyttjas eller behandlas hur som helst.
Barnarbete där barn tvingas arbeta i industrier eller produktion för att varor ska bli så billiga som möjligt är en skamfläck i vår tid. Det är en stor och viktig anledning till att jag har valt att jobba för Fairtrade där vi är garanterade att barn inte utnyttjas.
Också i bibeln finns ord som värnar om barnen och lyfter fram vårt ansvar för barnens bästa. För dem som förleder barn vore det bättre att sänkas i havet. (se Matt 18)

För en vecka sedan skrevs det mycket om hur barn skiljdes från sin föräldrar vid gränsen mellan Mexico och USA. De amerikanska myndigheterna placerade barn i läger, bilder och filmer visades som fick många att bli rasande. USA fick skämmas över sin behandling av barn.

Men något som inte oftas talas om är att våra egna lagar i Sverige just nu hindrar familjer från att återförenas och att leva tillsammans, de ligger skrämmande nära det som sker i USA. 
Det är en skam där men också här att behandla barn så illa.

Vad skulle behövas? Jo en förändring av den tillfälliga migrationslagen som gör det möjligt för familjeåterförening för alla nyanlända i vårt land, även de ensamkommande barnen och dem som fått tillfälliga uppehållstillstånd.

Om vi inte låter familjer förenas kommer aldrig integration att fungera, då kommer många nyanlända alltid ha sitt hjärta någon annanstans än här, och framför allt behandlar vi då barn illa i vårt land.

Vi respekterar inte de mänskliga rättigheterna och låter Barnkonventionen bara bli tomma ord hur mycket vi än gör den till svensk lag.

Ska vi verkligen ha det så i vårt Sverige?


Läs om de stränga reglerna för Familjeåterförening här på migrationsverkets hemsida

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar informerar om
skyddsstatus och familjeåterförening.

Maria med Jesusbarnet, från Västra Skedvi kyrka

Att se naturen och våra liv som skapelse, en tro som befriar

Midsommarhelgen är förbi, och i kyrkan har vi talat skapelsen.

Att se jorden och våra liv och hela universum som en skapelse gör stor skillnad. Det handlar om tron att det finns en ”Varats grund”, dvs en kraft som bär allt och som är orsaken till att allt som finns också finns till. Och den kraften kallar vi Gud. Eller som bibeln uttrycker sig: allt är ”Herrens verk”.

Skapelsetro ska inte blandas ihop med kreationism eller förenklad bokstavstro som ofta hamnar i förnekelse av förnuftet och vetenskapens resultat.

Skapelsetro kan mycket väl kombineras med att vi accepterar naturvetenskapen och dess beskrivningar av universums tillkomst eller jordens tillkomst och livet här på vår vackra och sköna planet.

Skapelsetro ligger framförallt på ett annat plan, nämligen som en grundläggande inställning till livet. En speciell attityd till tillvaron, naturen och våra egna liv.

Nämligen att se livet och jorden som en gåva som vi får förtroendet att vara i och leva på under en tid. Jorden är inte vår egen utan den tillhör Skaparen, vi får leva på den och njuta av den, vi får bruka jorden och vårda den så att de som kommer efter oss också kan leva här. Vi har den till låns under vår stund på jorden.

Själva livet är inte heller vårt eget, kan vi tänka så?
Det vill bibeln visa oss. Också livet är något vi får vara med om en tid, njuta av och brottas med. En gåva till oss att vårda och göra det bästa vi kan med. En gåva och ett lån som vi har en tid och sedan inte har längre.

Kanske vill vi alla ta till vara på livet så gott vi kan, inte för att någon annan lägger förbud eller moralism på oss utan för att vi själva önskar och hoppas göra det bästa av gåvan livet.
Och vad är då ”det bästa”? Det är inte någon livsförnekande eller glädjedödande tristess av duktighet som Skaparen har skapat oss till, utan det är till glädje, till kärlek och tro och hopp. Det vore ju självmotsägande, Gud vill liv och mera liv, och därför lever vi här på jorden. För vår egen skull och för våra medmänniskor och hela skapelsen.

Att leva fria som den vi är skapade till att vara, allt det som vi genom vår innersta längtan känner igen som vårt verkliga jag. Det är Guds mening med oss. Skapelsetro handlar om det. Om mening mer än beskrivning.

Det är också ett slags bekymmerslöshetens liv som Gud vill befria oss till ”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen...” säger Jesus enligt Matteusevangeliets 6e kap.

Mycket hindrar oss från att leva så, både vad gäller friheten och bekymmerlösheten, det kan vara omgivningen eller våra egna hinder, måsten och krav som vi låter styra oss.

Men det är inte Guds vilja med oss. ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom” som evangelisten Johannes skriver.

Inte en hindrande eller förminskande Gud utan en befriande och livsbejakande Gud, det är vad tron på Gud som skaparen handlar om!

Lagbrott inom sjukvården, behandlingsbegränsning och en härskarteknik

Jag sitter och skriver om den tredje härskartekniken på Berit Ås lista, den som är att undanhålla information, när nyheten om "behandlingsbegränsning" i vården kommer ut.
Läs eller lyssna här på Sveriges radio.

Det handlar om att den svenska sjukvården beslutar att begränsa vården av svårt sjuka personer utan att ta kontakt med de sjuka personerna själva eller deras anhöriga.
Och på SVT skrivs det om slarv och godtycklighet i besluten.

Det är ingen nyhet att det inom vården sker att svårt sjuka personer, dem som bedöms vara i livets slutskede utan återvändo inte får viss behandling som antas bara skulle förlänga lidandet. Man sätter alltså inte in livsförlängande åtgärder. Det är ett slags passiv dödshjälp som är accepterat och vanligt förekommande om media har rätt.

På radions P1 talades det om hjärt- och lungräddning som ett exempel, om patienten är i ett alltför dåligt skick sätts den inte in.

Jag har själv stött på situationer när personer som bedöms vara döende inte längre får näring och vätska. Ibland har också starka smärtstillande medel satts in. Det ses som ett sätt att förkorta lidande.
Sådant pågår.
Och kanske är det förståeligt i vissa delar. Om det är så att vården enbart förlänger lidande kan jag förstå att den avslutas, men att sluta ge personer näring och vatten? Rent ut sagt att låta en människa dö av vätskebrist eller näringsbrist, törsta eller svälta ihjäl? Är det ok i den svenska sjukvården?

Det som kommer fram idag är alltså att detta sätt att handla görs utan att tala med patienten själv eller hennes anhöriga. Det har till och med sagts från vissa läkare att patienter inte skulle få reda på att det är beslutat om behandlingsbegränsning för dem själva. Mycket upprörande!

I radions reportage sägs det att detta är mot alla riktlinjer och till och med ett lagbrott. Läkare är skyldiga att samråda med patienter om de vill ta sådana beslut, eller om det inte är möjligt att  tala med patienten ska det ske med anhöriga.

Undanhållande av information är den tredje i raden av Berit Ås härskartekniker.

En härskarteknik handlar om att bestämma över en annan människa på ett orimligt sätt, att förminska henne, att inte låta henne bestämma själv.
Jag har sällan sett ett värre exempel än dagens nyhet om besluten om behandlingsbegränsningar.

Den här härskartekniken är dessutom mycket negativ på flera andra sätt.

I arbetslivet kan det vara förödande för samarbete och för att hela organisationen ska kunna utvecklas och röra sig framåt när att vissa ställs utanför. Det blir en sämre utveckling för hela företaget om inte alla är med så mycket som möjligt och ger det de kan när de inte inkluderas och får informationen som behövs.

Att vissa kunskaper eller information inte delas eller tas in kan vara rent livsfarligt när det gäller tekniska system. Kunskaper måste finnas när det gäller livsmedel eller livsfara på grund av el och vatten och mycket annat.

Det är en härskarteknik att undanhålla information på det sättet att det hindrar vissa personer från att vara med, ibland sker det medvetet för att förminska eller trycka ner vissa personer.  Vissa förminskas och görs maktlösa genom att inte veta så att andra kan härska eller ha mera makt. Alltså en klassisk härskarteknik.

De som inte har informationen får svårare att reagera/påverka, eller har inte möjlighet att förbereda sig tillräckligt. Vilket skapar maktobalans.

Hur kan undanhållande av information motverkas? På arbetsplatser är det ledningens ansvar men alla kan bidra och se till att information delas. I sjukvården kan det vara att föreskrifter och lagar följs och att vården får mera resurser så att inte stress leder till att man inte tar sig tid.
Det är fråga om kommunikation som behöver fungera om inte människor ska råka illa ut och arbetsplaster fungera sämre än nödvändigt.Ibland att skjuta på beslut så att alla får möjlighet att sätta sig in i frågor och olika möjligheter.

Den här härskartekniken är svår att komma åt, det kan bara göras med samarbete och en ökad kommunikation på alla områden.


Länkar:
En artikel ur Läkartidningen om Begränsad behandling

Dopet, ett motgift till härskartekniker, och mer än så

I kyrkan har vi just firat dopets söndag, en riktig festdag faktiskt.
En dag att fira!

Väldigt många barn i Sverige döps fortfarande. Det är lite olika i olika delar av landet, på vissa håll är det inte så många, kanske en tredjedel av alla födda och på andra håll 100 %.

Det är faktiskt väldigt många, även om det så klart har sjunkit sedan Svenska kyrkan var en statskyrka före år 2000.

Anledningarna är många och olika till att så många väljer att döpa sina barn eller sig själva.

Jag tänker att det på djupet kan ha att göra med två viktiga saker.
Dopet är en helig handling där en människa verkligen blir sedd och där hon också respekteras och tas på allvar.
Ja precis motsatsen mot härskarteknikerna jag har skrivit om de senaste dagarna. Dopet är som ett motgift mot härskarteknikerna som är att osynliggöra, förlöjliga och förminska.

Du vet väl om att du är värdefull - sjunger vi vid nästan alla dop nu för tiden, och det är ingen slump.
Vid dopet ser vi varandra, vi alla ser barnet eller dig som väljer att döpas, och Gud ser med en varm och kärleksfull blick, en uppskattande och förväntansfull blick, men framförallt med en kärlek som aldrig någonsin försvinner eller förminskas.
Den villkorslösa kärleken från Gud omfattar oss alltid hela livet och långt längre än så. Gud är seendets Gud. Vi är aldrig riktigt osynliggjorda när vi tror och vet att Gud ser oss.

Inte som en övervakningskamera som vill hålla oss på mattan eller kontrollera oss, utan som en älskande ser på sin vän, en mor ser på sitt barn, en god pappa ser och önskar allt gott.
Där kommer löftet som är kopplat till dopet in, orden vi alltid läser från Jesus: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Det handlar inte om tvång eller kontroll, inte om någon som styr våra liv ovanför vårt huvud. Det handlar om respekt för oss och våra val, frihet att följa våra egna känslor och tankar, men aldrig ensamma. Gud ser och respekterar oss, vill att vi ska leva och vill oss allt gott.   

Dopet har många flera olika aspekter och rymmer mera än jag skriver idag, ja mera än ord kan fånga in.

Jag skriver om härskartekniker på min blogg. Det beror på att det är bra att kunna genomskåda dem när vi själva eller någon annan i vår närhet blir utsatta för dem. Stötta varandra och motverka dem tillsammans. Jag återkommer snart till flera av härskarteknikerna och hur vi kan bemöta dem på flera sätt.

Men idag vill jag påminna om att vi som är döpta har fått reda på ett kraftfullt sätt att vi redan är sedda och respekterade. Våga tro och lita på det!
Och du som inte är döpt ännu. Hör av dig, du är välkommen att döpas!


Fotnot:
Riksgenomsnittet 2017 ser ut så här: 66,9 % av alla som föds av föräldrar där minst en av föräldrarna är medlem i Svenska kyrkan döps, och 42,3 % av alla barn som föds i Sverige döps i Svenska kyrkan. (följ länken för aktuell statistik)

Hur försöken att förminska dig och mig går till: Härskartekniker 2: förlöjligande

Förlöjligande, men det är väl bara på skoj? Lilla gumman, det förstår väl alla?

Skämten haglar ibland och de flesta skrattar, men inte alla.
Någon är utsatt eller utstött och är den som vi skrattar åt. Ofta någon som är frånvarande men ibland skrattar vi rakt i ansiktet också. Vissa menar att det bästa sättet att skapa en gemenskap är att skaffa sig en gemensam fiende eller gemensamt hatobjekt, det kan också vara några som gruppen tillsammans kan skratta åt.

Känns det igen? En av de vanligaste härskarteknikerna på nätet och på vissa arbetsplatser är förlöjligandet. Du kan hitta det i närmaste kommentarsfält.
På twitter som är fullt av härskartekniker och aggressiva påhopp är förlöjligandet en av de mest populära. Det är kanske för att det kan uppfattas som "skämt" och humoristiskt.

Förlöjligande är också en viktig del av mobbing, det är ingen slump att mobbare nästan alltid skrattar, hånfullt, rått och fullt av skadeglädje.
Förlöjligande lyssnar aldrig på argument eller åsikter, det skjuter in sig på personen.
"Hör vilken fånig dialekt, se vilka fula kläder, vilken gammal kärring!"
Det är fullt av sexistiska och rasistiska påhopp.  
Som alla härskartekniker vill den förminska personen som utsätts, göra henne oviktig och löjlig.
Ta makten över henne och ställa sig själv i centrum på andras bekostnad.

Den här tekniken är också en av dem som tydligast pekar tillbaka mot nazism och fascism.
Se bara på alla rasistiska bilder och ord om judar som spreds i Tyskland, karikatyrerna, parodierna som skulle underbygga det antisemitiska handlandet som ledde fram till folkmord, förintelsen.
Det sker genom att få en grupp av människor att verka vara mindre värda, något mindre än människor, några vi kan skratta åt. Och i förlängningen några som det inte spelar någon roll om de finns eller ej.

Det är effektiva och kraftfull metoder vi talar om här, och desto viktigare att genomskåda dem!

Hur ska den motverkas?
En grupp doktorander i Stockholm (se nedan) lyfter fram två sätt:
Ifrågasättande och respekterande!
Det kan handla om att ställa frågor, på allvar, till den som förlöjligar. "Hur menar du nu när du kallar mig lilla gumman?" Be personen säga igen, förklara sig, berätta på vilket sätt skämtet är roligt (med risk att vara en tråkig typ). Att respektera människor bara för att de är människor, värda att tas på allvar även om de talar med dialekt eller är vackra och intelligenta.

Respekt är motvapnet mot förlöjligandet.

Kommentera gärna

Härskarteknikerna som Berit Ås lyfte fram är
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbelbestraffning
Påförande av skuld och skam
plus
Objektifiering
Våld eller hot om våld

Från Wikipedia hämtar jag den här goda listan:

En grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier:

• Taga plats
• Ifrågasättande
• Korten på bordet
• Bryta mönstret
• Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftartekniker:

• Synliggörande
• Respekterande
• Informera
• Dubbel belöning
• Bekräfta rimliga normer