Läs eller lyssna här på Sveriges radio.
Det handlar om att den svenska sjukvården beslutar att begränsa vården av svårt sjuka personer utan att ta kontakt med de sjuka personerna själva eller deras anhöriga.
Och på SVT skrivs det om slarv och godtycklighet i besluten.
Det är ingen nyhet att det inom vården sker att svårt sjuka personer, dem som bedöms vara i livets slutskede utan återvändo inte får viss behandling som antas bara skulle förlänga lidandet. Man sätter alltså inte in livsförlängande åtgärder. Det är ett slags passiv dödshjälp som är accepterat och vanligt förekommande om media har rätt.
På radions P1 talades det om hjärt- och lungräddning som ett exempel, om patienten är i ett alltför dåligt skick sätts den inte in.
Jag har själv stött på situationer när personer som bedöms vara döende inte längre får näring och vätska. Ibland har också starka smärtstillande medel satts in. Det ses som ett sätt att förkorta lidande.
Sådant pågår.
Och kanske är det förståeligt i vissa delar. Om det är så att vården enbart förlänger lidande kan jag förstå att den avslutas, men att sluta ge personer näring och vatten? Rent ut sagt att låta en människa dö av vätskebrist eller näringsbrist, törsta eller svälta ihjäl? Är det ok i den svenska sjukvården?
Det som kommer fram idag är alltså att detta sätt att handla görs utan att tala med patienten själv eller hennes anhöriga. Det har till och med sagts från vissa läkare att patienter inte skulle få reda på att det är beslutat om behandlingsbegränsning för dem själva. Mycket upprörande!
I radions reportage sägs det att detta är mot alla riktlinjer och till och med ett lagbrott. Läkare är skyldiga att samråda med patienter om de vill ta sådana beslut, eller om det inte är möjligt att tala med patienten ska det ske med anhöriga.
Undanhållande av information är den tredje i raden av Berit Ås härskartekniker.
En härskarteknik handlar om att bestämma över en annan människa på ett orimligt sätt, att förminska henne, att inte låta henne bestämma själv.
Jag har sällan sett ett värre exempel än dagens nyhet om besluten om behandlingsbegränsningar.
Den här härskartekniken är dessutom mycket negativ på flera andra sätt.
I arbetslivet kan det vara förödande för samarbete och för att hela organisationen ska kunna utvecklas och röra sig framåt när att vissa ställs utanför. Det blir en sämre utveckling för hela företaget om inte alla är med så mycket som möjligt och ger det de kan när de inte inkluderas och får informationen som behövs.
Att vissa kunskaper eller information inte delas eller tas in kan vara rent livsfarligt när det gäller tekniska system. Kunskaper måste finnas när det gäller livsmedel eller livsfara på grund av el och vatten och mycket annat.
Det är en härskarteknik att undanhålla information på det sättet att det hindrar vissa personer från att vara med, ibland sker det medvetet för att förminska eller trycka ner vissa personer. Vissa förminskas och görs maktlösa genom att inte veta så att andra kan härska eller ha mera makt. Alltså en klassisk härskarteknik.
De som inte har informationen får svårare att reagera/påverka, eller har inte möjlighet att förbereda sig tillräckligt. Vilket skapar maktobalans.
Hur kan undanhållande av information motverkas? På arbetsplatser är det ledningens ansvar men alla kan bidra och se till att information delas. I sjukvården kan det vara att föreskrifter och lagar följs och att vården får mera resurser så att inte stress leder till att man inte tar sig tid.
Det är fråga om kommunikation som behöver fungera om inte människor ska råka illa ut och arbetsplaster fungera sämre än nödvändigt.Ibland att skjuta på beslut så att alla får möjlighet att sätta sig in i frågor och olika möjligheter.
Den här härskartekniken är svår att komma åt, det kan bara göras med samarbete och en ökad kommunikation på alla områden.
Länkar:
En artikel ur Läkartidningen om Begränsad behandling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar