tisdag 26 juni 2018

Att se naturen och våra liv som skapelse, en tro som befriar

Midsommarhelgen är förbi, och i kyrkan har vi talat skapelsen.

Att se jorden och våra liv och hela universum som en skapelse gör stor skillnad. Det handlar om tron att det finns en ”Varats grund”, dvs en kraft som bär allt och som är orsaken till att allt som finns också finns till. Och den kraften kallar vi Gud. Eller som bibeln uttrycker sig: allt är ”Herrens verk”.

Skapelsetro ska inte blandas ihop med kreationism eller förenklad bokstavstro som ofta hamnar i förnekelse av förnuftet och vetenskapens resultat.

Skapelsetro kan mycket väl kombineras med att vi accepterar naturvetenskapen och dess beskrivningar av universums tillkomst eller jordens tillkomst och livet här på vår vackra och sköna planet.

Skapelsetro ligger framförallt på ett annat plan, nämligen som en grundläggande inställning till livet. En speciell attityd till tillvaron, naturen och våra egna liv.

Nämligen att se livet och jorden som en gåva som vi får förtroendet att vara i och leva på under en tid. Jorden är inte vår egen utan den tillhör Skaparen, vi får leva på den och njuta av den, vi får bruka jorden och vårda den så att de som kommer efter oss också kan leva här. Vi har den till låns under vår stund på jorden.

Själva livet är inte heller vårt eget, kan vi tänka så?
Det vill bibeln visa oss. Också livet är något vi får vara med om en tid, njuta av och brottas med. En gåva till oss att vårda och göra det bästa vi kan med. En gåva och ett lån som vi har en tid och sedan inte har längre.

Kanske vill vi alla ta till vara på livet så gott vi kan, inte för att någon annan lägger förbud eller moralism på oss utan för att vi själva önskar och hoppas göra det bästa av gåvan livet.
Och vad är då ”det bästa”? Det är inte någon livsförnekande eller glädjedödande tristess av duktighet som Skaparen har skapat oss till, utan det är till glädje, till kärlek och tro och hopp. Det vore ju självmotsägande, Gud vill liv och mera liv, och därför lever vi här på jorden. För vår egen skull och för våra medmänniskor och hela skapelsen.

Att leva fria som den vi är skapade till att vara, allt det som vi genom vår innersta längtan känner igen som vårt verkliga jag. Det är Guds mening med oss. Skapelsetro handlar om det. Om mening mer än beskrivning.

Det är också ett slags bekymmerslöshetens liv som Gud vill befria oss till ”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen...” säger Jesus enligt Matteusevangeliets 6e kap.

Mycket hindrar oss från att leva så, både vad gäller friheten och bekymmerlösheten, det kan vara omgivningen eller våra egna hinder, måsten och krav som vi låter styra oss.

Men det är inte Guds vilja med oss. ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom” som evangelisten Johannes skriver.

Inte en hindrande eller förminskande Gud utan en befriande och livsbejakande Gud, det är vad tron på Gud som skaparen handlar om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar