Stilla veckan: Dymmelonsdagen

Onsdagen har till skillnad mot de tidigare dagarna ett mer etablerat namn, dymmelonsdagen, och den har fått sitt namn från en gammal sed att ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna från denna dag och resten av veckan av trästavar, dymblar eller dymmlar, alternativt att linda in kläpparna med trasor av något slag. Det gällde att få en så dämpad klang som möjligt på kyrkklockorna under de mest allvarliga dagarna. Från dymmelonsdagen inträdde påskfriden.

Berättelserna om Jesus i Lukas efter intåget i Jerusalem består av en rad samtal med olika personer och makthavare, Jesus undervisar och berättar liknelser.
Men ständigt försöker olika personer från maktens cirklar få honom att säga något som de kan anklaga honom för. Det gäller vems auktoritet han talar utifrån, om det är rätt att betala skatt till kejsaren eller ej. De vill få honom att säga något upprörande inför allt folket som är där. Eller att snärja honom att säga något som ockupationsmakten tycker låter som uppvigling.

Men det misslyckas. Jesus svarar klokt och smart, han visar hur snabbtänkt han är och vilken filosof han i själva verket också är.

Han talar om att "Ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud" - fullt medveten om den gamla psalmen: "Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den". (Psaltaren 24)
Han ger hopp genom de stora orden: "Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande" (Luk 20:38)

Om dagarna är han i templet och undervisar, men varje kväll gick han till Olivberget och sover där.

Till slut ger de upp, de klarar inte av att sätta dit honom på det sättet.

Nu behöver de något annat sätt att komma åt honom.
De är helt inriktade på att Jesus måste röjas ur vägen. Han måste dö!

Dagen slutar med att Judas Iskariot söker upp översteprästerna och lovar att visa dem var de kan hitta Jesus. Han lovar att förråda Jesus.

Väldigt många har försökt att förstå eller lista ut varför Judas förrådde Jesus den gången
Några menar att han var en simpel tjuv som ville skaffa sig pengar, han hade tidigare stulit ur den gemensamma kassan och nu säljer han Jesus för 30 silverpenningar.
Andra menar att han var besviken och hade helt andra förväntningar, kanske att Jesus skulle ta till våld mot förtryckarna. Vi vet inte, bara en sak, han ångrade sig så mycket efteråt att han tog sitt eget liv.
Bibeln beskriver det som att satan far in i Judas och får honom att förråda Jesus, men samtidigt att han förråder Jesus genom att gå fram och kyssa honom.

Satan är ondskans makt som bryter ner och gör illa, skadar och trasar sönder, förstör och hindrar det goda. Den finns inom oss och utanför oss, i strukturer och maktordningar och visar sig i förakt och våld och utnyttjande, i likgiltighet och girighet.
Den kan locka oss och lura oss och få oss att tro att en ond handling är god på ett annat plan.
Kanske hände det med Judas?
Men den makten skulle inte segra!