Jerusalem du stad av hopp och hot, ska du någonsin bli fredens stad?

Det är lite ironiskt att den 2a söndagen i advent, söndagen som passerade, har en bibeltext som handlar om Jerusalem, just samma vecka som president Trump gjorde sitt uttalande där han erkänner Jerusalem som Israels huvudstad. Efter Trumps tal har oroligheter blossat upp i många delar av världen.

Kanske har de starka känslorna kring staden Jerusalem att göra med att staden har blivit en bild för hopp och fred för många inom flera olika folkslag och religioner, och att det hoppet krossas när staden sägs tillhöra bara en part eller en grupp istället för alla.
FNs plan för Jesusalem 1947 var ju att den skulle bli en internationell stad – öppen för alla och där alla religioner skulle få tillgång till sina heliga platser.

I den bibliska visionen är det Gud som talar till alla folk från sin stad, och Gud lär folken fredens vägar och en ny tid börjar, Guds rike där allt är som Gud vill att det ska vara börjar ske.

När texten skrevs var det judiska folket förföljda och skingrade i olika delar av världen. 

Just då lyfts hoppet fram att det skulle komma en dag då allt blev annorlunda, ett hopp som bar dem genom diskriminering och förtal, hat och våld och det värsta av allt förintelsen, det organiserade dödande av hela folkslag i tredje rikets Tyskland.

Hoppet handlade om ett återvändande och samlande av folket på en plats, och sedan det fridfulla livet i fred där "Var och en skulle sitta under sin vinstock och sitt fikonträd och ingen ska hota honom." (Mika 4:1-4)  

Det hoppet är också en del av det som ledde till Sionismen som verkade för en judisk stat i Palestina och som lyckades bilda Israel på 40-talets slut genom att många palestinier fördrevs från sina hem och sina ägor.

Jerusalem blev en bild av hoppet, från judarnas Sion över templets tid på Jesu tid, och fram mot hoppet om det himmelska Jerusalem i Uppenbarelseboken, staden som kommer ner från himlen och där allt ska bli som Gud vill, inget lidande och plåga ska finnas där, döden ska inte finnas mer och där ska det finnas liv, ljus och kärlek.

Det blev en framtidsvision för både judar och kristna, på olika sätt, men det gemensamma är Jerusalem som en fredens stad, en tillflyktsort och en plats där Gud själv verkar. Det är en dröm som vi alla får dela och som får vara en del av vårt hopp.

Det berättas att vissa ortodoxa judar inte godkänner staten Israel som det utlovade landet eftersom det inte har kommit till stånd genom Guds direkta handlande utan genom våld och krig. 

I den mycket komplexa och känsliga situationen som råder i Jerusalem av idag är det mycket viktigt att målet fortsätter att vara en internationell stad som är öppen för alla och där alla troende har tillgång till sina heliga platser.

Alla ensidiga lösningar där en part vill lägga beslag på Jerusalem är dömda till att leda till mer våld och en utökad konflikt. De kan aldrig att accepteras av alla parter, vilket är villkoret för en lösning som kan leda till den goda freden.

Men kanske är det bara Gud själv som kan skapa den freden, för människor verkar det omöjligt.

En konstnärlig skildring av bordet där alla får plats att dela bröd och vin.