fredag 8 september 2017

Tiggeriförbud och medmänniskans söndag

Hörde du att den här veckan diskuterades det igen om att förbjuda tiggeri.
Att tigga på gator och utanför affärer är ingen lösning för människor i fattigdom tyckte några.
 
Men å andra sidan är förbud mot tiggeri bara ett sätt att sopa ett problem under mattan, sade andra, gömma det så att vi slipper att se det. Är det inte själva fattigdomen istället som är problemet som tvingar människor att tigga som en sista utväg.
 
Argumenten går åt båda hållen och debatten kommer att fortsätta.

I kyrkan har vi nu Medmänniskans söndag och evangelietexten, den texten som de flesta kommer att tala om är den gyllene regeln. Så här lyder den:
Jesus säger enligt Matteus:
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt 7.12)

Då kan vi ju försöka att tänka oss in i den här situationen: du och jag har förlorat alla våra tillgångar, saldot på bankkontot ligger långt nedanför nollpunkten, kreditskulderna har nått max, du fick sälja bilen och villan (vilket är ett krav innan man kan få försörjningshjälp från socialen - efter vad jag har hört, stämmer det?) Vi är riktigt illa ute!

Tänk dig att vi verkligen behöver hjälp, skulle vi då vilja att någon hjälpte oss?
Och om det hade gått så illa att vi stod och bad om hjälp utanför mataffären, hur skulle vi vilja bli behandlade då?

Jag tänker mig att vi behöver motverka fattigdom och svält på alla sätt vi kan, många av oss jobbar mycket med det genom Svenska kyrkans internationella arbete och genom att stötta personer som vi vet behöver hjälp på olika sätt. Nära och långt borta. Ibland långsiktigt och ibland spontant.

För mig känns det långsiktiga och organiserade sättet att hjälpa bättre, det gör mer skillnad för dem som får stöd. Jag litar på Svenska kyrkans långsiktiga arbete, det har funnits länge och är genomtänkt och effektivt.
Därför gillar jag också Fairtrade som jag är engagerad för genom Världsbutiken Amos i Arboga. En rättvis handel ger människor jobb, de får möjligheten att försörja sig själva och sina familjer och det kan sprida goda effekter till andra i närheten.

Även om det är bättre att hjälpa organiserat och långsiktigt så kan vi ju inte lämna akut nödlidande helt utan hjälp, vi har tillsammans resurser att göra både och, vi behöver inte ställa olika människor som lider nöd mot varandra.

Om någon sitter vid mataffären och tigger tänker jag att han eller hon verkligen behöver ett bidrag, och jag ger ibland. Oftast har jag inga kontanter på mig.

Men samtidigt tänker jag att det vore bättre om hon eller han kunde få hjälp på något annat sätt, mer organiserat och långsiktigt. Kanske kan vi jobba för det på något sätt, tillsammans?

Och då är jag glad över att vi har Stadsmissioner på många platser som gör ett bra jobb, dem vill jag gärna stödja! Som tex Stadsmissionen i Västerås! 

Men ingenting skulle bli bättre av att förbjuda tiggeriet.
Det är inte något som hjälper någon, förutom dem som vill blunda för verkligheten.



När Martin Luther dog hittades en papperslapp vid hans dödsbädd med de här orden "Vi är alla tiggare, det är sant".

Det handlar om att vi alla lever av gåvor och inte på egen hand kan skaffa oss det viktigaste av allt, själva livet ges till oss, kärlek, omsorg från en medmänniska osv - allt ges till oss.

Elisabet Gerle har skrivit bra om att vara människa  utifrån det citatet. Länk här

Och Anna-Karin Hammar skriver om vad det kan betyda i relation till tiggarna på våra gator att se sig själv som en tiggare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar