En överraskning och ett mysterium - livets seger och de tysta kvinnorna

I år läser vi Markusevangeliets berättelse om Jesus sista dagar. (vi läser olika evangelier varje år).
Markus skriver kortfattat och snabbt, det är en kondenserad och kraftfull berättelse om Jesus och hans liv, hans lidande, död och uppståndelse. På 16 korta kapitel berättar han och han använder inte mer än cirka 20 sidor för att berätta de livsavgörande och inspirerande händelserna.

När vi kommer till slutet, till påskdagens berättelse är det tydligt hur totalt överraskande händelserna är. Vem hade anat att graven skulle vara tom? Den unge mannen, som ofta identifieras med en ängel, kommer med budskapet "Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här: se här är platsen där han blev lagd."
Sedan ber han dem berätta för sina vänner och ber dem att ge sig iväg till Galiléen, där de ska få se honom, den uppståndne Jesus.

Men det finns ett mysterium i det sista kapitlet. Se här själv i det 16e kapitlet 
 Kvinnorna lämnar graven, springer därifrån rädda och utom sig. "Och de sade ingenting till någon, för de var rädda."

Där slutar texten från Markus. Sedan kommer ett tillägg från vers 9 som någon annan har skrivit. Man kan se en liten klammer i texten, tillägget kom in mycket tidigt och är en sammanfattning av de övriga evangeliernas berättelser om uppståndelsen.

Forskare grubblar över vad som har hänt. Några menar att den sista delen av boken helt enkelt har försvunnit eller att något hände med författaren så att han inte skrev färdigt sin bok. Några menar att eftersom Markus evangelium är det äldsta så kan vi hitta hans berättelser om mötena med den uppståndne i de övriga evangelierna.

En spännande teori säger att slutet är precis som Markus ville. Boken skulle sluta med de rädda kvinnorna som inte sade något till någon. Och det slutet skulle vara en utmaning till oss, till läsarna att reagera. Vi skulle känna att den här berättelsen måste berättas, och veta att vi måste ta ansvar för det.

Läsarna, vi själva, är de enda som har följt Jesus hela vägen, genom frestelser och under, på vandringarna genom Galiléen, i möten med människor. Vi har hört hans ord i liknelser och berättelser. Vi är de som har varit med i Getsemane och vid korset ända till slutet, vi har hört om den tomma graven. Och nu ställs vi inför ett val.
Berättelsen drar in oss själva och gör oss till vittnen.

Frågan är, vad gör du nu? 

( I bibeln.se finns den här Noten till Mark kap 16 vers 8

för de var rädda Med des­sa ord slu­tar evan­ge­li­et i dess älds­ta be­va­ra­de form. Det kan in­te avgöras om Mar­kus av­sikt­ligt har slu­tat så kort­hug­get el­ler om en ur­sprung­lig av­slut­ning gått förlo­rad. V. 9-20 är ett se­na­re tillägg, som sak­nas i de bästa hand­skrif­ter­na. Av­snit­tet har en an­nan stil än evan­ge­li­et och utgör en sam­man­fatt­ning av styc­ken i de and­ra evan­ge­li­er­na och i Apg.)