var finns kyrkan? Wisti och Luther

Det körde ihop sig i veckan, jag som skulle blogga varje dag i 100 dagar med #blogg100. Men sånt är livet och så blir det ibland. Tiden och inspirationen räcker inte till.

Jag läste just en bra text av Kent Wisti om kyrkan.
Rubriken är Kyrkan är där helig Ande verkar, ingen annanstans. Framåt slutet av texten, som för övrigt tar upp en av kommande söndags texter skriver Wisti så här:

"Om vi som kyrka inte förkunnar saker som är på liv och död kan siste man släcka lampan och låsa efter sig när hen går. Svårare än så är det egentligen inte."

Det här är intressant av flera anledningar. Självklart har han rätt om att en kyrka som inte berör och engagerar sakta men säkert kommer att försvinna, eller kanske snabbare än så?

Men vilka är det som ska förkunna? För några dagar sedan skrev jag om det allmänna prästadömet här Det tillhör vår lutherska kyrka att det är vi alla som vill vara med som har ansvaret för att kyrkan är vad den ska vara, att den lever och utvecklas och förändras.

I reformationstiden kom också en ny syn på vad kyrkan är fram. Tidigare kunde man tänka att där en biskop fanns, eller personer utsända av biskopen - där fanns kyrkan, och kanske mest av allt där påven är.

Men i den nya protestantiska kyrkan var det något annat som gällde. Kyrkan finns där två saker händer.
I den augsburgska bekännelsen eller Confessio Augustana (i Svenska kyrkans bekännelseskrifter) står det "kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas".

Två saker ska ske för att en kyrka ska finnas - evangelium rent förkunnas - det betyder att budskapet som gör människor fria ska spridas med ord och handlingar. Tro, hopp och kärlek ska delas ut till alla. Och det ska göras som Wisti säger - förkunnas på liv och död, eftersom det är på allvar och på riktigt.

Och det andra att sakramenten rätt förvaltas - det betyder att dop och nattvard ska firas:
Dopet som är den starkaste handlingen som talar om människovärdet, samtidigt som det överbryggar alla gränser mellan människor.
Gud säger ja till alla som vill komma. Alla döpta ingår i en gränsöverskridande gemenskap där status och rikedom inte spelar någon roll. Här är inte man eller kvinna, slav eller fri, fattig eller rik, alla är ni ett i Kristus Jesus.

Nattvarden är tecknet för gemenskapen med Gud och nästan, och samtidigt för hoppet om en värld med mer rättvisa och frihet, jämställdhet och respekt. Det öppna nattvardsbordet visar på att alla som vill får vara med, alla räknas med och har tillgång till Guds nåd i bröd och vin.
Nattvardsfirare får uppdraget att gå ut och förverkliga det vi kallar Guds rike i vardagslivet.

Så blir kyrkan en gemenskap som lever av Guds nåd och som på alla sätt ska öka det goda och minska det onda i sig själva, i samhället och världen.

Västerås domkyrka